Ett år och en vecka innan min älskade mor´s bortgång...
Ja, som sagt...
Beklagar verkligen mitt hoppande och studsande här just nu
- mellan höga berg och djupa dalar...
Men som de flesta vet vid detta laget är jag just nu inne i "sista fasen" av det första året efter att även min kära mor dog (mindre än två år efter min lika kära far!), och tankarna är många och mor´s sista tid var som alla vet jobbig, av flera skäl...
Och eftersom jag alltid skriver, så förde jag dagbok över mor´s sista veckor i livet - på gott och ont...
Och det Ni nu ska få läsa är alltså det jag skrev söndagen den 2 oktober ifjol - exakt en vecka innan mor somnade in...
"Annika (alltså min mellansyster!), jag och barnen var hos Dig en liten halvtimme innan Du skulle äta middag.
Du ansträngde Dig extra mycket för barnens skull, och dom var så duktiga och glada och jag är så oerhört glad att dom var med och fick kramat om sin lilla mormor denna söndag!
Det brast för Dig när Du kramade om Thess, och återigen sade Du till mig och Annika att Du "..hoppas att det ska gå snabbt..":-(
Du var mycket trött och fått satt kateter vilket lättade lite på trycket i Din stackars mage.
Dock lyckas dom inte smärtstilla Dig ordentligt och kommer förmodligen att sätta morfinpump på Dig imorgon...
Jag pratade med moster Birthe (tvillingsystern) på kvällen, hon är så ledsen och känner sig långt ifrån (bosatt i Göteborg för de som inte vet). Och när jag berättade för henne att vi kopplat ur Din telefon på Hospice eftersom Du inte kan prata (kan bara viska typ), blev hon jätteledsen och sade; "Då kommer jag aldrig mer att få höra min älskade systers röst, och jag kommer aldrig att få slå hennes hemnummer igen..."!
Det är SÅ sorgligt och nedslående och definitivt, och gör så otroligt ont - psykiskt,
men Du älskade Mor kämpar mot de riktiga, fysiska smärtorna
- trots vetskapen om att Du inte kan vinna denna kampen...:-("
Och just därför kändes det extra jobbigt denna kväll
- jag var så glad att mina barn hade fått träffa Dig, jag kände inom mig att det nog var sista gången de träffat Dig,
även om jag såklart hoppades att så inte var fallet...! Dom älskade Dig så otroligt mycket, och Du dom
- och jag vet att det nog var en av de saker som smärtade Dig mest när Du fick Din "dom",
att Du inte längre skulle vara här för Dina barnbarn (och barnbarnsbarn!)...
Vi älskar och saknar Dig så otroligt mycket Mor/svärmor/mormor/gamlamormor<3,
kan inte fatta att jag /vi inte hört Din röst på så länge...!
Din yngsta dotter,
Anna:-).
Kommentarer
Postat av: Mamma z
Gripande inlägg. På fredag går du kramen på riktigt.
Nu får du den här. Saknad kan göra satans ont i själen
Kram
Postat av: Tina
Mina ögon tåras, tur man inget vet om vad som kommer i livet... Oj vad ont det gör att mista nån, kan inte ens ana hur ont det gör med sina föräldrar. Varmaste kramen imorgon när vi ses <3
Trackback
