Självständig!?
Fantastiskt.............! :-(
Igår skulle vara första dagen på resten av mitt liv och inte minst början på min "självständighet"... Jo, gomiddag...
Suck.... Om inte "om" hade varit! Om inte den där eländiga olyckan inträffat för drygt sju år sedan... Om jag bara inte hade mist synen.... Om jag bara hade varit som alla andra, "vanliga" friska mammor och kvinnor...
Å andra sidan - jag kunde precis lika gärna ha dödats vid olyckan och då hade jag inte suttit här alls idag, med mina funderingar! Ej heller hade jag fått uppleva den obeskrivliga glädjen över att få barn - två gånger om dessutom! Nejdå, missförstå mig inte - jag är SÅ oerhört tacksam för att vara i livet och för att jag lärt mig vad som är viktigt och betydelsefullt här i livet, som till exempel kärleken, hälsan - och inte minst barnen :-)!
Hursomhelst - det går dock inte att förneka det faktum att olyckan berövade mig all den självständighet och glädje det innebär att ha körkort och bil och att själv kunna ta sig fram, vart man vill och när man vill. Det är den förlusten som jag sörjer mest än idag... För det är inte alltid kul att behöva planera minsta lilla matinköp ibland flera dagar i förväg, för att fixa med skjuts och ledsagare. Och hur fräckt var det på en skala att vara knappt 30 år och beviljad färdtjänst...??! Hahaha... :-) Det är ju liksom bara gamla Edvin och tant Hulda som åker sånt - inte jag inte! :-)
Men men, nu är det som det är och jag är numera tacksam över att ha den möjligheten naturligtvis! Fast det innebär ju fortfarande att jag inte kan göra någonting "impulsivt" längre.
Men IGÅR.. - igår skulle lilltjejen lämnas på dagis hela förmiddagen på egen hand och då minsann skulle undertecknad "lyxa till det" och känna sig oerhört självständig, genom att åka tåg alldeles ensam (för det är ju som så att så fort jag åker färdtjänst eller med någon anhörig, så är det ju just det att jag inte är ensam!) till Helsingborg, ta en fika och därefter gå till "hjärnskrynklaren" innan det var dags att ta halvtolvtåget hem igen för att hämta den lilla hönan.
Nöjd och belåten gled jag in på Fahlmans och beställde en stor kopp kaffe och en kaloririk bulle, medans jag väntade på att H&M skulle slå upp portarna - för en liten snabbis bland deras för dagen nya reavaror kunde jag ju alltid hinna med! :-)
Och jajamensan - jag hann, jag köpte och fortsatte om möjligt ännu mera nöjd och upprymd av min nyvunna frihet och självständighet till min "träff". Där klargjorde jag att jag var tvungen att kila igen en viss tid för att hinna med tåget, vilket inte var något problem. Väl färdig där, styrde jag så stegen mot stationen och fortsatten en trappa ned till perrongen - och såg precis häcken på mitt tåg försvinna ut.........!!! :-(
Gissa om jag blev förbannad, förtvivlad, frustrerad.... Ja, typ allt som finns i känsloregistret! Tåghelvetet hade haft den mycket dåliga smaken att avgå en hel minut för tidigt!!! Och genast försvann allt det mysiga och roliga med min lilla självständighetsdag och istället infann sig som ett brev på posten STRESSEN! För nu skulle jag ju snart vara på dagis och hämta dottern... Så jag slet upp min telefon och ringde till päronen (för dom bor som tur är i Hbg). Gissa om jag blev ännu mera stressad och frustrerad när min far upplyste mig om att modern åkt hemifrån för typ tio minuter sedan för att åka och handla, och naturligtvis har ju inte hon någon mobil (med sig åtminstone. Vad är det med den generationen egentligen?! Tror dom att mobiltelefoner bits eller något??)..... Jaha - så vad gjorde då denna svensken?! Ja, inte hade jag mycket val inte - som värsta "lyxhustrun" fick jag helt enkelt ta en taxi från Helsingborg till dagiset långt ute på vischan. Kostnad? Drygt 500 spänn... Och då var det ändå fastpris! Jipii-kay-jej..... Åt skogen med självständigheten och myset - nästa gång lär jag få ta färdtjänst i alla fall! Men å andra sidan går dom inte heller att lita på... Njae, tåget får nog en chans till - trots allt!
Länge leve friheten och självständigheten - f-n bara att det ska behöva bli så dyrt... :-)
Nåja, om en vecka eller två så skrattar jag säkert åt det... :-)
"För varje minut som vi är arga, förlorar vi 60 sekunder av lycka....."
Igår skulle vara första dagen på resten av mitt liv och inte minst början på min "självständighet"... Jo, gomiddag...
Suck.... Om inte "om" hade varit! Om inte den där eländiga olyckan inträffat för drygt sju år sedan... Om jag bara inte hade mist synen.... Om jag bara hade varit som alla andra, "vanliga" friska mammor och kvinnor...
Å andra sidan - jag kunde precis lika gärna ha dödats vid olyckan och då hade jag inte suttit här alls idag, med mina funderingar! Ej heller hade jag fått uppleva den obeskrivliga glädjen över att få barn - två gånger om dessutom! Nejdå, missförstå mig inte - jag är SÅ oerhört tacksam för att vara i livet och för att jag lärt mig vad som är viktigt och betydelsefullt här i livet, som till exempel kärleken, hälsan - och inte minst barnen :-)!
Hursomhelst - det går dock inte att förneka det faktum att olyckan berövade mig all den självständighet och glädje det innebär att ha körkort och bil och att själv kunna ta sig fram, vart man vill och när man vill. Det är den förlusten som jag sörjer mest än idag... För det är inte alltid kul att behöva planera minsta lilla matinköp ibland flera dagar i förväg, för att fixa med skjuts och ledsagare. Och hur fräckt var det på en skala att vara knappt 30 år och beviljad färdtjänst...??! Hahaha... :-) Det är ju liksom bara gamla Edvin och tant Hulda som åker sånt - inte jag inte! :-)
Men men, nu är det som det är och jag är numera tacksam över att ha den möjligheten naturligtvis! Fast det innebär ju fortfarande att jag inte kan göra någonting "impulsivt" längre.
Men IGÅR.. - igår skulle lilltjejen lämnas på dagis hela förmiddagen på egen hand och då minsann skulle undertecknad "lyxa till det" och känna sig oerhört självständig, genom att åka tåg alldeles ensam (för det är ju som så att så fort jag åker färdtjänst eller med någon anhörig, så är det ju just det att jag inte är ensam!) till Helsingborg, ta en fika och därefter gå till "hjärnskrynklaren" innan det var dags att ta halvtolvtåget hem igen för att hämta den lilla hönan.
Nöjd och belåten gled jag in på Fahlmans och beställde en stor kopp kaffe och en kaloririk bulle, medans jag väntade på att H&M skulle slå upp portarna - för en liten snabbis bland deras för dagen nya reavaror kunde jag ju alltid hinna med! :-)
Och jajamensan - jag hann, jag köpte och fortsatte om möjligt ännu mera nöjd och upprymd av min nyvunna frihet och självständighet till min "träff". Där klargjorde jag att jag var tvungen att kila igen en viss tid för att hinna med tåget, vilket inte var något problem. Väl färdig där, styrde jag så stegen mot stationen och fortsatten en trappa ned till perrongen - och såg precis häcken på mitt tåg försvinna ut.........!!! :-(
Gissa om jag blev förbannad, förtvivlad, frustrerad.... Ja, typ allt som finns i känsloregistret! Tåghelvetet hade haft den mycket dåliga smaken att avgå en hel minut för tidigt!!! Och genast försvann allt det mysiga och roliga med min lilla självständighetsdag och istället infann sig som ett brev på posten STRESSEN! För nu skulle jag ju snart vara på dagis och hämta dottern... Så jag slet upp min telefon och ringde till päronen (för dom bor som tur är i Hbg). Gissa om jag blev ännu mera stressad och frustrerad när min far upplyste mig om att modern åkt hemifrån för typ tio minuter sedan för att åka och handla, och naturligtvis har ju inte hon någon mobil (med sig åtminstone. Vad är det med den generationen egentligen?! Tror dom att mobiltelefoner bits eller något??)..... Jaha - så vad gjorde då denna svensken?! Ja, inte hade jag mycket val inte - som värsta "lyxhustrun" fick jag helt enkelt ta en taxi från Helsingborg till dagiset långt ute på vischan. Kostnad? Drygt 500 spänn... Och då var det ändå fastpris! Jipii-kay-jej..... Åt skogen med självständigheten och myset - nästa gång lär jag få ta färdtjänst i alla fall! Men å andra sidan går dom inte heller att lita på... Njae, tåget får nog en chans till - trots allt!
Länge leve friheten och självständigheten - f-n bara att det ska behöva bli så dyrt... :-)
Nåja, om en vecka eller två så skrattar jag säkert åt det... :-)
"För varje minut som vi är arga, förlorar vi 60 sekunder av lycka....."
Kommentarer
Postat av: pilla lilla
Men lilla hjärtat!
Vad tråkigt att det skulle bli så på din mystur!
Det stjäl energi från dig att bli så arg/ledsen..
Dem behöver du såå väl till annat,eller hur?
Tänker på dig ikväll när "vårt" Klubben ska besökas..
Tänk att få lov att vrida tillbaka klockan om så bara för en kväll!! Undras om den röda heltäckningsmattan är kvar?? ÖRK!! Såååå
många minnen av "bara" en lokal..
Ha en trevlig helg!
Tar en rom och cola från dig ikväll,allt för att minnas..hua!
kramisar/partypinglan
Trackback
