annalandinnilsson

Varför är livet ibland så orättvist och svårt?
Varför ska vissa människoor prövas så hårt, medan andra verkar åka "gräddfil"?
Varför....?

Och varför känns det som att det alltid är de goda och snällaste människorna som drabbas hårdast av livet?
Varför ska dessa människor sättas på prov om och om igen?!
Eller är det så att de snälla, goda och rättfärdiga av någon outgrundlig anledning klarar motgångar bättre och därför utsätts för desto flera..?!

Hmm... Ja, man kan verkligen undra över livet, dess mening och många gånger krokiga väg.
Själv har jag alltid försökt intala mig och mer eller mindre tro på att allting sker av en mening, att man kan lära sig någonting av allting och att vårt öde är förutbestämt.
Personligen har livet prövat mig ganska rejält, men det valde jag (dock inte genast, förstås! Allting har sin tid..) att vända till något positivt och lärorikt och se som ett bevis för att livet har mer att ge mig - och att det finns ett syfte med att jag faktiskt överlevde, att jag så att säga inte var klar här på jorden.

Men.......... När min närmsta och bästa vän, som dessutom är världens snällaste, finaste och mest godhjärtade människa, ideligen utsätts för den ena katastrofen efter den andra, då börjar jag verkligen tvivla på det mesta!

För VARFÖR ska hon och hennes familj behöva utstå så många och svåra påfrestningar?!
Dom hinner inte ens klättra sig upp ur rännstenen innan dom halkar ner igen.
Varför?? Varför kan dom inte äntligen få lov att vara lyckliga och friska och faktiskt få NJUTA av livet istället, som omväxling..? :-)
Nu är det som tur är så, att dessa underbara människor också besitter en avundsvärd styrka och en kärlek som saknar motsvarighet, så på något mirakulöst sätt tar de sig alltid upp igen!

Men jag ber verkligen, av hela mitt hjärta, för att de - när de ridit ut den storm som dom just nu befinner sig i - ska få lite (långvarig!) lugn, ro och glädje!

Pernilla - tack för att Du finns och för att Du är min vän och hjälte! Jag älskar Dig vännen - Du vet var jag finns :-).

Puss o kram,
Anna

Det onda måste finnas för att det goda ska bli synligt...