Vad gör man???
Dessa orden fälldes ikväll av min svärmor, när hon beskrev hur hon ser Anthony.
Och vet ni vad det värsta är? Att det ligger en hel del i det hon säger...
För min älskade son är verkligen S M A L . . . . . !
Men hur lyckas man tvinga en motvillig, stark och intill synden envis 6-åring att äta?! Tips någon?!
Faktum är att ända sedan A föddes, så har vi fört någon sorts krig angående maten...
Som spädbarn var han liten och klen och jag tvingades "bokföra" varje liten milliliter mjölk han fick i sig och efterhand som han växte och blev äldre, så har han alltid varit väldigt liten i maten och det har varit ett ständigt trugande, bedjande och beordrande om maten ifrån oss föräldrar...
Och hans redan usla aptit blev ju allt utom bättre när han började medicineras för sin ADHD - minskad aptit är nämligen en av de vanligaste biverkningarna... Verkligen kanonbra!
Trots uppföljningar och viktkontroller, så har inte läkare och sköterskor tyckt att det funnits anledning till någon större oro...
Men faktum kvarstår; Anthony är lång och väldigt smal för sin ålder. Han är blek och hans stora ögon nästan sticker ut i det smala ansiktet. Och jag som mamma är rejält orolig och bekymrad...
Jag vet bara inte vad mer jag / vi kan göra?! Vi kämpar dagligen och ser till att Anthony säkert äter något, vi har bett skolpersonalen hålla ett extra öga på honom när de äter lunch i skolan och BUP är välinformerade och kollar upp honom med jämna mellanrum (vikt, blodtryck m m)...
Finns det möjligen någon som känner igen detta dilemma? Är det kanske så att det är ett "vanligt" fenomen hos någon med bokstavsdiagnos? Och framför allt - är det någon som kan berätta för mig hur jag får min unge herre att gå upp i vikt??!
Kramar,
Anna
"Barn är till en stor tröst i ålderdomen - och de hjälper Dig också att nå den snabbare!"
Bara han växer som han ska. Många med NPF är petiga med maten, min son också men han ser inte undernärd ut men han är smal. Övervikt hos barn är ett större problem, så oroa dig inte, bara han växer på längden :-)Ni har tillräckligt att oroa er för ändå. Barnen har så hög aktivitet att de förbränner allt de får i sig! Men blanda i plja, smör och grädde i maten så att maten har högt energiinnehåll.
Kram.
tack för din låånga kommentar hos mig!
Hejsan!
tack för din långa kommentar - känns som vi "breväxlar" i våra kommentarer hihi
Du detta med "mager unge" säger bara jösses då min dotter gick i 3an, skrämde skolsyster henne och mig, började snacka om att hon enligt deras kurva bara gått neråt och att hon var för mager, tog fram en våg och vägde henne, började tala med dottern om hur farligt det var m.m.
Jag vart så paff, så den sommaren tog jag dottern till hennes läkare på barnmottagningen och frågade för dottern började bli fixerad vid sin magra kropp, vikt och mat, jag var rädd att hon skulle få ätstörningar.
Enligt hennes egna läkare följde hon deras kurva som hon haft sedan hon var spädis hos dom. Det var ingen fara alls och hon pratade med dottern också och sen då hon började 4an och allt vart sämre i skolan och hon mådde så dåligt och det slutade med denna NPF-utredning så fick vi också ta upp detta med maten, magra kroppen =) och då sa samma läkare igen att alla är vi olika och dottern min är så här i sin kroppsform, ser mager ut, revbenen syns ibland, knotig och kantig...Hon äter och hon förbränner det, hon växer massor just nu och har dargit iväg på höjden och ser ännu magrare ut men så länge hon äter alla sina mål om dagen, så är det ingen fara...det var snarare FARLIGT att alltid påpeka för henne att hon var mager och få henne att fastna i det för pga. sitt funktionshinder kan hon få ätstörningar och anorexia, för att man ger henne en orsak genom att hela tiden påpeka att hon är så mager, äter du ordentligt osv.
Så jag är noga att ingen får gå på henne om hennes kropp och skulle någon säga nått så säger jag åt henne: kommer du ihåg vad Dr. din sa?
- japp, säger hon...att jag ser åt så här, jag är smal och lång...[mager] och vi ser alla olika ut!
Hoppas det ordnar sig och låt han äta sånt han gillar och vill äta, hellre plättar varje dag än ingen mat alls =)
Hej Anna! Oj så jag tycker din blogg är intressant...närmare bestämt så är det DU som är intressant tycker jag! Ju mer jag läser desto mera undrar jag vem DU är. Ja vem är Anna?! Annat än en fantastiskt duktig överlevare och mamma... Jag har inte hunnit läsa allt kanske finner jag svaren... Du är en toppen kvinna glöm aldrig det, glöm aldrig Anna... :-) Många kramar/ Anja
Hej,vännen!!
Där hör du...VAR och VEM är Anna??
Undrar det samma trots vi känt varandra i 24 ÅR!!!
VET att "min" Anna finns där någonstans...
Kram/ Pilla
