Orken är slut...
Min "adhd-son" har under den senaste veckan överskridit alla gränser med råge.
Han uppför sig stundtals så illa, att man för det första inte tror det är möjligt för en 5 1/2-åring att säga och göra sådana saker - och för det andra är det så outhärdligt och så förfärligt illa och långt gånget, att jag stundtals (gud förbjude!) känner att "...jag tycker inte om dig"...
Herregud - att man ens kan tänka tanken!? Men jag är så slutkörd av allt skrikande och bråkande, och det är ju naturligtvis sonens beteende jag ogillar. Men ändå...
Och eftersom lillasyster dras med i det mesta av hans uppträdanden och aktiviteter och till och med börjat slåss (för så gör ju storebror), så underlättar det inte precis...
Just idag är jag så trött och slut på allting att jag bara vill gråta...
Hur länge orkar man leva så här? Kriga med sitt eget kött och blod, dag ut och dag in - barnagråt och -skrik blandas med min gråt, mitt gnäll, skäll, hot och böner...
Jag önskar verkligen ingen annan det liv och den miljö som jag och min familj befinner oss i!
Det är så oerhört tufft och det sliter på oss alla, det är ingen som kan må bra av eller känna glädje någon längre stund i denna miljön.
Usch ja... Min ork är för tillfället som bortblåst - men det dåliga samvetet är min ständiga följeslagare.
Imorgon är en annan dag...
Vem vet? Kanske det är just imorgon som glädjen och harmonin i tillvaron återinfinner sig! :-)
Kram,
Anna
Han uppför sig stundtals så illa, att man för det första inte tror det är möjligt för en 5 1/2-åring att säga och göra sådana saker - och för det andra är det så outhärdligt och så förfärligt illa och långt gånget, att jag stundtals (gud förbjude!) känner att "...jag tycker inte om dig"...
Herregud - att man ens kan tänka tanken!? Men jag är så slutkörd av allt skrikande och bråkande, och det är ju naturligtvis sonens beteende jag ogillar. Men ändå...
Och eftersom lillasyster dras med i det mesta av hans uppträdanden och aktiviteter och till och med börjat slåss (för så gör ju storebror), så underlättar det inte precis...
Just idag är jag så trött och slut på allting att jag bara vill gråta...
Hur länge orkar man leva så här? Kriga med sitt eget kött och blod, dag ut och dag in - barnagråt och -skrik blandas med min gråt, mitt gnäll, skäll, hot och böner...
Jag önskar verkligen ingen annan det liv och den miljö som jag och min familj befinner oss i!
Det är så oerhört tufft och det sliter på oss alla, det är ingen som kan må bra av eller känna glädje någon längre stund i denna miljön.
Usch ja... Min ork är för tillfället som bortblåst - men det dåliga samvetet är min ständiga följeslagare.
Imorgon är en annan dag...
Vem vet? Kanske det är just imorgon som glädjen och harmonin i tillvaron återinfinner sig! :-)
Kram,
Anna
Kommentarer
Trackback
