Ännu ett oväder...
Tjaa..
Om man bortser från att sonen formligen skrek ut order om att få kläder inifrån mammans säng klockan halvsju imorse
- så började denna dagen riktigt skapligt ändå..! :-)
För första gången på väldigt länge klädde sonen på sig de frambeordrade plaggen helt på egen hand och utan gissel.
Men - jag borde ju ha lärt mig vid detta laget, att det allt som oftast finns något eller dyker upp något som sonen kan jaga upp sig för och bli förbaskad eller ledsen över...
Och vår morgonstund slutade i skrik och tårar, då sonen lyckats leta upp snacks som mamman genast tog ifrån honom, med påföljd att han blev fullständigt vansinnig, slängde sig på golvet och skrek och grät och lovade dyrt och heligt att aldrig gå till skolan igen. Med andra ord så tvingades mamman släpa ut en sprattlande och högst motvillig 6-åring genom dörren och närmast knuffa honom framför sig ner till bussen...
Även om vi hann bli vänner igen och både pussas och kramas innan hann gick på bussen, så känns det väldigt jobbigt att skiljas åt en sådan här morgon.
Och på vägen hem förbannade den frustrerade mamman sin maktlöshet över alla plötsligt påkomna oväder och stormar som hon och framför allt sonen måste rida ut..
Ha en bra dag!
Kram,
Anna.
"Ett barn är en ängel,
vars vingar krymper i takt med att benen växer."
"Att inte vilja byta en hydda mot något palats,
att leende överse med ovanor och fel,
kort sagt självuppoffring utan minsta tvekan
- det är kärlek!" (Wu Ti)
Om man bortser från att sonen formligen skrek ut order om att få kläder inifrån mammans säng klockan halvsju imorse
- så började denna dagen riktigt skapligt ändå..! :-)
För första gången på väldigt länge klädde sonen på sig de frambeordrade plaggen helt på egen hand och utan gissel.
Men - jag borde ju ha lärt mig vid detta laget, att det allt som oftast finns något eller dyker upp något som sonen kan jaga upp sig för och bli förbaskad eller ledsen över...
Och vår morgonstund slutade i skrik och tårar, då sonen lyckats leta upp snacks som mamman genast tog ifrån honom, med påföljd att han blev fullständigt vansinnig, slängde sig på golvet och skrek och grät och lovade dyrt och heligt att aldrig gå till skolan igen. Med andra ord så tvingades mamman släpa ut en sprattlande och högst motvillig 6-åring genom dörren och närmast knuffa honom framför sig ner till bussen...
Även om vi hann bli vänner igen och både pussas och kramas innan hann gick på bussen, så känns det väldigt jobbigt att skiljas åt en sådan här morgon.
Och på vägen hem förbannade den frustrerade mamman sin maktlöshet över alla plötsligt påkomna oväder och stormar som hon och framför allt sonen måste rida ut..
Ha en bra dag!
Kram,
Anna.
"Ett barn är en ängel,
vars vingar krymper i takt med att benen växer."
"Att inte vilja byta en hydda mot något palats,
att leende överse med ovanor och fel,
kort sagt självuppoffring utan minsta tvekan
- det är kärlek!" (Wu Ti)
Kommentarer
Trackback
