Oförstå(e)nd(e)..
Skillnaden oss emellan är att hennes syn långsamt försvagas till följd av en sjukdom, medan jag förlorade min på ett ögonblick - när proppen gick..
Men tankarna, rädslan och sorgen är densamma!
Likaså omgivningens brist på förståelse, tvivelaktiga bemötande och många gånger trångsynta kommentarer.
För egen del kan jag på ett sätt förstå vissa frågeställningar - men samtidigt så borde ju gemene man förstå att man knappast hittar på och / eller ljuger om att man är blind eller synskadad!?
Om dessa människor istället funderar på vad man som synskadad förlorar och vad det innebär för hela ens livsstil, -situation och livskvalitet, så kanske de inser att det knappast är något man skojar om.
För jag kan inte tänka mig att någon vill förlora sin självständighet, bil och körkort. Att tvingas ändra sitt liv och leverne helt, att inse hur begränsad man blir och att vara beroende av andra människor i många situationer.
Och som om inte allt detta är nog, så måste man även lära sig att till exempel acceptera (?) och använda en vit käpp och hoppas på att färdtjänst passar tiderna - samtidigt som man tyvärr även kommer att mötas av en del fördomsfulla kommentarer, känna andras blickar bränna i ryggen och många gånger också behöva förklara och till och med försvara sitt handikapp´s vara eller icke vara.
Nej, jag tror inte någon skulle vilja byta...
Dock vill jag poängtera att min familj och mina närmsta varit mycket förstående och stöttande och utan deras stöd, hjälp, kärlek och omsorg (samt en dos av min envishet!), hade jag aldrig befunnit mig där jag är idag och jag är verkligen tacksam för allt de gjort och gör för mig!
Ha en fortsatt härlig dag!
Kramar,
Anna
Vi kan inte förändra andra människor, men vi kan förändra oss själva och vår inställning till det som händer oss...
Alla människor ler på samma språk! :-)
Har precis sammanfattat mitt första år som synskadad i min blogg och hemsida...
Hej Anna! Som du förstått följer jag din blogg åxå!
Färdtjänsten är ett stort problem som man inte ska tala högt om eftersom man är SÅ tacksam att man fick den beviljad. Ibland tycks de mena att det är just det man ska vara, tacksam (och det är jag faktiskt)men för det ska man inte behöva vänta i någon timme innan de kommer. Jag vet inte hur det är hos dig men här kan taxin komma en kvart FÖRE eller en kvart EFTER beställd tid. Det är bara så det är och det accepterar jag rakt av. Men det har hänt många gånger att de kommer tex 30 minuter EFTER det att kvarten har gått. Alltså har jag stått startklar i 1 timme! Sådant gör mig förbannad. Tidigare, då jag hade arbetsresor (som dessutom var förbetällda för en vecka i taget), kunde de ringa på morgonen och fråga: går det bra om vi kommer och hämtar dig kl: 9.00 istället för 7.00? Jamen vad tror dom?
Det är liksom varannan gång det fungerar. Men vad ska man göra....för man är ju såååå tacksam!
Jag är åxå så glad för alla de jag har och de jag haft omkring mig under tiden som varit och tiden som kommer. Hur hade det gått annars, kan man ju undra.
Ha det nu så jättebra, vi hörs.
cinderellaheart ska det nog vara, jag vet inte varför jag skrivit cinderella.
Hallå Anna!
Känner igen det här, eftersom min mamma är synskadad. Hon håller sakta men säkert på att förlora hela synen.Ett öga är helt blint nu, och det andra ser hon nästan inget på, bara några oklara fläckar. Jag känner hennes frustration i allt, och det är sannerligen inte lätt.Hon är ju bara 60.Synskadad har hon varit hela sitt liv, fick sina första brillor när hon fyllde 2!Men vi får göra så gott vi kan allihop runt omkring, ställa upp med skjuts, och så, eftersom färdtjänsten lämnar mycket att önska. Bussarna har dom dragit in på dagen också nu, så det är ett helsike för henne. Hon önskar många gånger att hon förlorat hörseln i stället.
