Besatt..?!
Trots nära fyrtio graders feber och märkbart tagen, så var det ändå som om ADHD:n liksom tog hans lilla kropp i besittning och han var minst lika hyperaktiv som vanligt!? Men när adhd-medicinen väl började verka, så tog han liksom helt slut, bokstavligt talat! Stackarn...
Och en tråkig följd av sjukdomen (som trots allt bara höll i sig i två dagar) är att han nu försöker "ta igen" allt han inte orkade de dagarna, typ...
Detta innebär att han för tillfället är fullständigt speedad, nästintill okontrollerbar och håller en öronbedövande ljudnivå.
Och som grädde på moset, så var vi igår dessutom bortbjudna på middag hos morföräldrarna...
Kan ju erkänna att det var med onda aningar som vi styrde kosan ditåt! :-) För även om min familj visar förståelse och överseende med A, så blir man åtminstone som förälder rejält stressad ändå, när ena barnet (A) gapar och skriker och ligger på golvet medan det andra barnet (=T) dödsföraktande hoppar mellan två stolar - samtidigt solm vi alla ska försöka äta och njuta av en god middag... Yeah, right!!?
Efter att ha dragits med i denna cyklon, var vi alla lika utmattade när min familj fick tacka för sig efter en rekordkort sittning - som dock kändes som en mindre evighet, eftersom våra extremt ouppfostrade (?! Ja, det är ju åtminstone vad många utomstående skulle trott!) barn rastat oss alla ordentligt!
Ja, hej och hå luden tå...! :-)
Kram,
Anna
Ja det var en god middag vi intog igår hos mormor och morfar, hoppas ni hann smaka det åtminstone. Det är bara ni föräldrar som blir stressade när era barn är speedade. Jag är bara orolig för att någon av dem ska trilla och slå sig.Kanske får vi tänka ut en strategi innan gåsamiddagen, så att ni verkligen kan njuta av den? hoppas ni får en bra vecka som kommer.
Hej! Hoppas du har det bra Anna och jag tänker på dig fast jag inte är vid datorn jämt! STOR KRAM!!
Hujeda mej!
Jag känner igen mej så gruvligt! Ingen middagsbjudning är sej lik sen Johanna kom. Hon far också omkring som ett skållat troll och provar farliga saker, ingen får nån matro, och hon får inte i sej speciellt mycket heller.Men vi är vana vid det här laget, med att äta på språng, som vi kallar det, men man tänker efter två gånger, innan man går ut på resturang i alla fall, för det funkar mindre bra. Jag brukar också tänka som så att undra hur det känns att få avnjuta en hel måltid utan avbrott.
