Släkten är värst..
Gamla päron, svärföräldrar, gaggiga gamla mostrar och fastrar - med noll taktkänsla och näsor som läggs i blöt, hursomhelst och varsomhelst.
Och fredagkvällens släktkalas var inget undantag - mitt under middagen deklarerade plötsligt en av de närvarande gamla getterna att ...."det var ett så fint bröllop - ni var så snygga....!" Och då åsyftades min käre gubbes bröllop med sitt "EX"...!!!? :-( För typ ett decennium sedan... Som dessutom avslutades lika fort som det påbörjats och därefter har VI hunnit träffas, förlovat oss och skaffat två gemensamma barn. Men det är klart ingenting att orda om eller ens värt att notera - nej, annat var det förr...!
Vännerna kallar sig uppriktiga - fienderna är det!
Ja,man slutar aldrig att förvåna sig!
Ush och fy så ledsamt att höra något sånt..
Ni får göra slag i saken, snart så släkten har något nytt att prata om ;-)
Kram / Pilla
Herregud så klumpigt gjort! Hade ni två nyss träffats, kunde man ju haft en aning mer överseende, men med tanke på hur länge ni varit tillsammans så .........Men men man upphör aldrig att förvånas. Visst händer det att jag själv pratar om mitt tidigare liv, men inte i ord som om det var underbart, eller att jag på nåt sätt skulle sakna det. Det kan handla om diskussioner med sonen, som ju inte minns denna tid och som kanske tycker det är kul höra lite minnen från då. Rätt eller fel? Vet ej. Kram
Fruktansvärt taktlöst måste jag säga, jag skulle blivit ursinnig. Så gör man bara inte.
När jag och mannen gifte oss i augusti ställde sig min blivande svärfar(84 år) upp och sa -Dig tyckte jag om från första stund...Till skillnad från min mans ex (min kommentar)
Gaaahh!!! Jag hade sett rött och förmodligen startat en scen jag inte ville....Kramar JOA
