Nitlott igen! :-)
Föga förvånande...
Jag drog nitlotten - igen :-)...
Förvisso hade jag självmant anmält mig som frivillig att hjälpa till vid den årliga skoljoggen - men då förväntade jag mig något längre förvarning än typ några timmar!
Och vädret gjorde ju inte mig direkt mera välvilligt inställd till detta projekt... Halv storm, ösregn och den typiska, råa och kalla luften som vi i Skåne är kända för, gjorde ju inte precis att jag jublade och slog volter!
Så det blev till att våldföra sig på garderoben i jakten efter lämplig klädsel och jag var mycket tacksam för att jag var så förståndig att jag köpte ett regnställ till mig själv typ förra året - visste väl att det skulle komma till användning förr eller senare!
Utöver det, så blev det även tjock tröja, dunväst och kängor - samt en balja kaffe att värma och trösta sig med när man stod där i sin ensamhet och väntade på en hel drös förvirrade barn i åldrarna 6-12 år, som likt en skock yra höns så småningom ömsom rusade, ömsom lunkade och ömsom släpade sig förbi mig... :-)
Hursomhelst - vad hände då, tro?! Jo, utöver att min kropp nu hunnit stelna av regnet, blåsten och kylan (även om solen försökte titta fram efter en stund) och fick känseln i fötterna att försvinna och jag fick stickningar och domningar i händerna - så blev jag naturligtvis akut kissnödig (som en helt naturlig följd av min överkonsumtion av kaffe)!
Hmm - nåja... Jag uthärdade även om det bubblade i öronen! Men jag kan utan överdrift erkänna att det var skönt i mer än en bemärkelse att komma hem igen :-)!
Men även om jag både frös och blev blöt (och kissnödig!), så var det en fröjd att se alla barnen på språng, glatt lufsande på trots vädermakterna emot sig!
Kvällen kan man däremot påstå att den mest gick i moll...
Ett barn var hyperaktivt, ett annat hyper-hysteriskt och ett tredje hyper-otrevligt...
Jaa, föräldraskapet är sannerligen en prövning utan like!
Ibland går det bra och ibland helt åt helsefyr - och det värsta och mest frustrerande är att man sällan eller aldrig vet vad man råkat göra rätt eller fel i de respektive situationerna?! :-)
Ha en härlig dag!
Kram,
Anna.
Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det! :-)
Jag drog nitlotten - igen :-)...
Förvisso hade jag självmant anmält mig som frivillig att hjälpa till vid den årliga skoljoggen - men då förväntade jag mig något längre förvarning än typ några timmar!
Och vädret gjorde ju inte mig direkt mera välvilligt inställd till detta projekt... Halv storm, ösregn och den typiska, råa och kalla luften som vi i Skåne är kända för, gjorde ju inte precis att jag jublade och slog volter!
Så det blev till att våldföra sig på garderoben i jakten efter lämplig klädsel och jag var mycket tacksam för att jag var så förståndig att jag köpte ett regnställ till mig själv typ förra året - visste väl att det skulle komma till användning förr eller senare!
Utöver det, så blev det även tjock tröja, dunväst och kängor - samt en balja kaffe att värma och trösta sig med när man stod där i sin ensamhet och väntade på en hel drös förvirrade barn i åldrarna 6-12 år, som likt en skock yra höns så småningom ömsom rusade, ömsom lunkade och ömsom släpade sig förbi mig... :-)
Hursomhelst - vad hände då, tro?! Jo, utöver att min kropp nu hunnit stelna av regnet, blåsten och kylan (även om solen försökte titta fram efter en stund) och fick känseln i fötterna att försvinna och jag fick stickningar och domningar i händerna - så blev jag naturligtvis akut kissnödig (som en helt naturlig följd av min överkonsumtion av kaffe)!
Hmm - nåja... Jag uthärdade även om det bubblade i öronen! Men jag kan utan överdrift erkänna att det var skönt i mer än en bemärkelse att komma hem igen :-)!
Men även om jag både frös och blev blöt (och kissnödig!), så var det en fröjd att se alla barnen på språng, glatt lufsande på trots vädermakterna emot sig!
Kvällen kan man däremot påstå att den mest gick i moll...
Ett barn var hyperaktivt, ett annat hyper-hysteriskt och ett tredje hyper-otrevligt...
Jaa, föräldraskapet är sannerligen en prövning utan like!
Ibland går det bra och ibland helt åt helsefyr - och det värsta och mest frustrerande är att man sällan eller aldrig vet vad man råkat göra rätt eller fel i de respektive situationerna?! :-)
Ha en härlig dag!
Kram,
Anna.
Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det! :-)
Kommentarer
Trackback
