Ny vecka - mera oro...
Jag älskar dom gränslöst och närapå till vanvett :-)!
Tror nog att alla mammor förstår vad jag menar..? :-)
Det finns ingenting man inte är redo att göra för att beskydda barnen!
Likt en tigrinna åker klorna ut om man så mycket som anar att någon av ens små ättlingar råkat ut för en oförrätt, oavsett om det är i stort eller smått.
Och - det erkänner jag villigt! - min son är just nu huvudpersonen för all min beskyddarinstinkt!
Jag (vi) är jätteoroliga och bekymrade för hur han kommer att få det i skolan, hur skolan kommer att bemöta honom och hur de andra barnen (med föräldrar...) kommer att behandla honom - inte minst den dagen det blir allmänt känt att A har ADHD...
Och gissa om det värkte i hjärtat på mig när A igår plötsligt och spontant sade; "Mamma, ingen vill leka med mig i skolan"...
Efter en stunds allmänt prat och lite utfrågning, tvingades jag inse att han faktiskt menade allvar - han har frågat flera av de andra barnen om han får vara med och leka, men de säger nej...
Varför?! A är världens góaste och snällaste lille kille och alltid mån om sina kamrater - varför får han inte vara med de andra och leka?!
Och varför är barn så grymma?! Herregud, de är ju bara 6 år gamla!!! Hur ska det då se ut om några år?!
Usch nej... Det är jag som får ringa skolan - igen...
Snälla Ni - är det någon som läser detta, som har egen erfarenhet av ADHD och / eller ett barn som är eller har varit i samma situation som Anthony är nu, så snälla ge mig råd om hur jag / vi ska agera!
Kramar,
Anna
Ett ärligt, öppet hjärta når alltid längst!
Stackars liten!
Som du skrev i mitt inlägg, känner jag igen det där! Men min lilla tös drar i gång alla, där hon far fram, men vissa dagar orkar dom inte, och då är hon precis söndrig och ledsen inuti! Hon kan inte förstå!
Det här med skolan, för A:s del, och rasterna, har dom inga rastvakter ute på gården? En god idé är ju att den eller dessa personer gör något kul med A, som drar till sej fler till slut! Skolan och fritids får ju faktiskt ta sin beskärda del av det här. Tycker du ska ta ett gemensamt samtal, med läraren, rektorn, och skolsköterskan om det här, så ni gemensamt kan få fram en lösning, så snabbt som möjligt! För ju längre tiden går, dess då svårare kommer det att bli för A att komma ur sitt skal. Man får kämpa hela tiden, med näbbar och klor! Kram
