Årsdag...
likt ett oväder tornar de upp sig i horisonten...
Om två dagar är det årsdagen av olyckan och varje år just denna dag,
så översköljs jag av alla plågsamma minnesbilder och varje klockslag känner jag igen och vet precis vad jag sade, var jag var och hur jag kände i det ögonblicket...
Varken jag vill eller ej så minns jag all fasa, smärta, skräck och dödsångest...
Det vill säga fram tills dess att krocken ägde rum - därefter är allt höljt i dimma...
Och även detta år kommer alla minnesbilder att rulla upp för mitt inre...
Men jag l e v e r - och är så oerhört tacksam för det! :-)
Kram,
Anna
"Den har lärt mycket, som kan förstå livet utan att sörja..."
Jag är tacksam att du lever jag med. Fast jag inte känner dig! Stor kram J
Usch och fy för eländiga årsdagar ;(
Men som personen ovan är jag ocksp tacksam att du lever. Fina främling :) Hoppas du funnit ett sätt att möta denna dag som inte är alltför plågsam! Tänker på dig.
Ja som sagt gumman! Minnena finns alltid kvar! Det gäller att ta sig igenom dem och bli starkare när man ute på andra sidan!
Kram!
Håller med föregående talare!
Och sänder lite styrka och positiv energi genom massor av kramar, som du kan inkassera av dina nära och kär, säg att dom ska krama från oss!!!
Kram
Såna dagar är så jobbiga.
Skänker dig styrka & harmoni för att orka med dagen.
BS:
TAck så mycket. Ja dom är superfina.
Jo jag har haft en del katter med, o jag älskar dom alla.
Visst är det ett stort stressmoment, helt klart. Hoppas nu att de inte kommer på flera saker jag måste göra, för då vet jag inte hur det kommer att gå här.
Många kramar
DagStjärnan
Du har en utmaning att hämta hos mig. =)
Kramar
