Kaos..
Båda barnen är fullständigt femflätade och båda är dessutom mästare på att trigga igång både varandra och sin mamma..
Och den känslomässiga berg- och dalbanan är återigen ett faktum.
Det är tveklöst så, att sonen lider av den ostruktur som råder när han har sommarlov - trots att jag verkligen försöker att skapa rutiner och aktiviteter så långt det går. Men tyvärr så slutar det ändå allt för ofta med konflikter..
Dessutom har A:s beteende den senaste tiden förändrats en hel del och jag oroar mig en hel del för detta. Han gråter hysteriskt för allt och inget, likaså får han våldsamma utbrott lika lätt - samtidigt som han fortsätter vara väldigt tanklös med sina handlingar och ofta utsätter sin lillasyster för faror.
Tack och lov att vi äntligen får den vård vi efterfrågat ifrån BUP och att de verkligen tar oss och A:s problem på allvar.
Men ändå känner jag att jag måste få mera stöd - inte minst i hemmet.. För det är minsann ingen barnlek att vara mamma till ett barn med NPF alltid - och jag vill ju vara en positiv och energifylld mamma!
Men men - det är väl som Mia Törnblom säger; det finns inga felfria och allvetande föräldrar!
Och det ska gudarna veta, att jag verkligen inte känner mig som heller! :-) Däremot så gör jag det bästa jag kan, men det känns inte som att det alltid räcker så långt..
Ha en underbar dag!
Kram,
Anna
;-) ja, vad ska man säga... Det är inte lätt att vara förälder - inte alls. Jag har ett standarduttryck; Dessa underbara ungar, som man inte kan leva utan och inte kan leva med.
Sen när syskonkärleken "blommar" så kan det vara både helt fantastiskt och helt fördjävligt!!
Av någon anledning så är dessutom de flesta barn änglar borta och monster hemma.
Vet att du har det xtra kämpigt med din son, men så skönt att ni äntligen får hjälp. Håller tummarna för att det ska funka bra! (((kramisar)))
Åh som jag bitvis känner igen mig..
Skönt att bup kan handleda er så gott det går iaf..
Vet inte om jag tipsat om boken "explosiva barn" Den har hjälpt mig rätt mycket det här med Sams alla utbrott..
Idag tog killarna fram allt lego vi har i en enda stor hög på golvet och skall bygga hus åt mini hamstrarna..skönt att det finns ett projekt som sträcker sig några timmar iaf..
Sen köpte jag och Sam en modell i plast som man skall limma och måla iform av en rymdraket.. jo visst- kräver MIN egen tid men å andra sidan så funkar ju Sam bättre med sysselsättning och blir till gagn för lillebror åxå..
Ja det är INTE lätt att vara mamma till barn som din och min..hårda prövningar..och vi får falla och inte orka stundtals..
STOOOR styrkekram
åh så jag känner igen mig..
Därför vill jag "prata" med dig..lider så med älskade N..hans utbrott, gråter..Har varit så jämt och nu med tanke på S diagnos och min kommande utredning så är jag så klart orolig för honom..
Känner mig så misslyckad och värdelös nu...
Orkar inget alls..bara kaos här hemma..
Bråkigt och massa tårar..
styrkekramar till dig bästaste Anna
