Frustrerad o fundersam..
Stundtals är frustrationen, maktlösheten och tröttheten så total...
V a r f ö r "måste" varje morgon och dag inledas på samma destruktiva och högljudda sätt?
Det är hugg och slag, spott och spe och den ena hemska svordomen avlöser den andra...
Och så gott som alltid är den den 7-årige sonen som drar igång på alla cylindrar, innan han ens hunnit slå upp ögonen ordentligt, och går sällan att varva ner förrän medicinen börjat ha någon form av effekt...
Men de gräsliga uttrycken kan precis lika väl komma från den 3-åriga dottern... Som dessutom inte heller hon är rädd för att vare sig gallskrika eller slåss. Och frågan om huruvida även T har någon form av NPF, eller om det "bara" är allmän överaktivitet i kombination med trots och efterapning av den stora hjälten A, finns där ständigt..?
Vilket i sin tur stundtals får mig att fundera över den egna situationen och hur livet tett sig genom åren för mig...
Många frågor och funderingar, men ont om svar.
Kärlek!
//Anna
En kramis till dej idag...saknar dej!!!!
jag kan inget mer än :(gilla)... läget!och läget är underbart, när det är du som är läget..
:(ÄLSKA)...
DIn goa fina kompetenta son besitter så otroligt mycket kunskap, om han får tillåtelse att visa dem (tänkte mer på klassen osv) Men jag känner så väl igen den där frustrationen,paniken,maktlösheten,utanförskapskänslan och ångesten som cirkulerar i hans kropp. Än är han för liten för att sätta ord på just de känslorna som snurrar allt fortare i hans lilla lekamen, men vänta bara några år. Då kommer han att fatta och då är det oerhört viktigt att ni som föräldrar backar upp honom.
Jag hade ingen som helst hjälp eller förståelse hemifrån, utan jag fick gå omkring så här i 20 år innan jag äntligen fick hjälp.
Kramar av kärlek
