Välja striderna...?
Suck...
Alla ni som också lever i "diagnosland",
har säkert fått höra många gånger att man måste "välja sina strider"...
Men hur f-n gör man det?!
När ALLTING blir till en strid och konflikt,
eller snarare ett krig om vilken vilja som orkar längst...
När allt ifrån att ta medicin, borsta tänder, äta, klä på eller av sig etcetera,
leder till vilda diskussioner och utbrott...
Tröttheten är stor, frustrationen ännu större
och tålamodet hårt prövat...
Till syvende och sist är man ju trots allt bara människa,
oavsett hur mycket man älskar sitt barn
och hur lite de än kan hjälpa att de har någon form av NPF.
Men no matter what, så är kärleken ständigt närvarande..! :-)
Kärlek!
//Anna
Ibland går det inte att välja sina strider även om det så fint heter så. När allt blir en kamp om vem som okar längst då får humöret och tålamodet stryka på foten. Då har vi bara oss själva nakna stående kvar, och det är inte alltid vi är så vackra som vi tror.
Även om vi älskar aldrig så mycket så är kärleken ibland den tyngsta av bördor...
Kramar om dig fina goa Anna, glöm inte bort att även i diagnoslandet har man rätt att vara mänsklig.
//Lena
Hej kära Anna!
Ville bara kika in och önska dig en fin fortsättning på det nya året//Kramar om, Lena!
Ja det där är inte lätt. Här är striderna så jobbiga ibland också. Man är bara människa.... usch ja, och en trött sådan!
Jag brukar fundera lite efter en strid om det finns nåt jag kan göra för att göra det lindrigare nästa gång det händer nåt liknande. Ofta är man så trött och frustrerad men efter en stund går mina tankar igång om att förebygga nästa gång.
Kramar om dig, vet hur det känns. <3
