Nya tag..
Ensam är inte alltid stark..
Ja, det har sannerligen varit några tuffa veckor på flera fronter...
Både jag själv och barnen har åkt på diverse sjukdomar, min kära mor är allt utom frisk
och ovanpå allt detta finns vår vardag i diagnoslandet...
Men med hjälp av cortiosonbehandling hoppas jag nu att jag snart ska ha brutit ner allt skit som står i den egna kroppen, så att jag istället helt kan fokusera på barnen, våren och framtiden! :-)
Personligen har jag nu remitterats till ett par olika ställen, vilket förhoppningsvis ska ge mig de svar jag behöver om den egna hälsan,
och vad gäller Anthony så hade vi igår ett mycket givande samtal med kurator och läkare på BUP.
Efter att ha beskrivit alla hans upplevelser och inte minst bemötande från skola och "kamrater", så tar de hans situation på största allvar. Och framöver väntar dels en ny motorisk undersökning men även fortsatt utredning för att avgöra om det finns någon mer problematik i hans diagnos än "bara" ADHD.
Men inte minst så ska det snarast arrangeras ett möte med skolpersonalen för att än en gång försöka öka deras förståelse för Anthony och de svårigheter han faktiskt har. Och för egen del kommer det förhoppningsvis och äntligen att bli en föräldrautbildning inom de närmsta månaderna - för ärligt talat, om jag inte själv ordentligt kan förstå och hjälpa min son, hur kan man då få andra och helt utomstående att göra det..?!
Så just idag känns det återigen lite lättare om modershjärtat och med hjälp av vårsolen inhämtar jag nu så mycket ny energi och kraft som möjligt, för att kunna ta nya krafttag i min kamp för att min son´s och hela familjens vardag ska bli så bra som möjligt!
Kärlek!
//Anna
hejsan..Jag lider av att läsa din 7 son lider av adhd..Jag har fått diagnosen för 5 år sen snart och äter mediciner för att leva..Jag hade kraftiga symtom på adhd som 7 åring och oftas syns inte på tjejer tills dem kommer upp i en viss ålder men jag hade kraftig och växte upp i en ostabil miljö med men jag fick försent hjälp och dem försökte utredda mig som liten men det gick inte ens då jag var aggressiv också..kände igen mig i det flesta saker du beskrev din son ..lider med dig och honom...
Hej igen!
Är ju det där med förståelse. Så mycket fördomar och annat om Adhd så man blir mörkrädd.. Men på samma gång så skulle jag inte kunna leva utan min Adhd. Det är ju jag.
Hoppas Anthony "endast" har Adhd och inget mer. Men på samma gång så om han har något mer om man får reda på det så är det kanske positivt. Istället för att ha något och inte veta om det. Hoppas verkligen han får den hjälp i skola/dagis han är berättigad till!
Jag själv fick ju komma på att jag först hade koncentrationssvårigeter. Sen läste jag om Adhd och tänkte "Men det där är ju jag!". Allt jag läste stämde in på mig och då börja sakta men säkert alla bitar falla på plats.
Hoppas det går bra för dig med och din utredning!
Ha de gott! :)
