Oskyldigt blå... :-)
"Jag kan lika gärna försvinna, ingen vill ha mig. Jag kan lika gärna dö, ingen älskar mig..."
... Svårt att finna orden...
Älskade pojke..!
Trots att han dagen innan flera gånger spontant sagt åt mig att jag är världens bästa mamma,
så får ett känsloutbrott och en ordramsa enligt ovan, mig att känna mig som allra längst ner på denna skala...
Jag tycker SÅ synd om min lille, men på många sätt så stora, pojke..!
För vad är det egentligen för tankar och känslor som rör sig inom min 7-åring?! Det är ju honom helt övermäktigt och faktiskt inte alls konstigt att han stundtals bryter ihop av det.
Och så - lika snabbt som det kan komma över honom,
blir han glad och lycklig igen. Dessa diagnosers härliga berg- och dalbana
och tvära kast...
Samtidigt är det ju för väl att kärleken kan flöda lika häftigt som de negativa utbrotten! :-)
Och just nu har jag upptäckt att det fungerar överraskande väl med att sätta igång idolen Erik Grönwall´s "Higher"
- genast glittrar det till i sonens ögon och han sjunger lyckligt med. :-)
Och helt ärligt så tycker jag åtminstone själv att just dessa raderna ur samma sång känns väldigt passande.. :-)
".. I am flying
(och det gör ju min käre son ofta!),
my heart is taking over
(men i Anthony´s fall är det kanske mera hjärnan/adhd:n :-) ? ),
the world is flashing by... "
(ja, det gör den för oss alla - men vad gör den då inte för honom?!)
All styrka och kärlek! Vi behöver den.. :-)
//Anna
vad kan jag säga?? du skriver det så sant....
han är som jag!! sin egen... chef.. puss på dig bossen...!!