annalandinnilsson

Ända sedan Anthony fick sin ADHD-diagnos för drygt två år sedan,
har jag efterfrågat stöd och kurser för mig som förälder.
Och då inget sådant dök upp eller erbjöds, började jag (som säkert många andra!) själv söka efter support och människor i liknande situation på nätet..
Föreningen Attention har jag absolut funnit mycket bra hos, men allra mest betydelsefullt har det varit att få kontakt med alla Er andra föräldrar - Ni som också befinner Er i diagnosland,
som förstår och känner igen och kommer med goda tips och råd.
För jag tror nog att jag vågar påstå att alla vi i diagnosland, någon gång känt oss otroligt ensamma...?!
Det är många känslor man går igenom i vår vardag - allt ifrån förvirring, maktlöshet, misslyckande, 
frustration och uppgivenhet,
till glädje och sorg, hopp och förtvivlan, för att nämna något.. :-)

Och som sagt, med allt kaos både runt omkring och inom en,
så är allt stöd man kan få ovärderligt!
Så när jag nu äntligen blev kallad till "föräldrautbildning" på Bup, tackade jag förstås ja direkt.
Första tillfället var i förrgår,
och det var en mycket konstig men samtidigt skön och lättad känsla att sitta där tillsammans med så många andra föräldrar i precis samma situation. Vi förstod varandra så väl och kände igen våra egna barn i de andras beskrivningar
- och jag och en annan mamma grät flera gånger tillsammans, då det blev för tungt..
Men vilken härlig känsla av gemenskap!
Jag är säker på att detta kommer att bli oerhört givande för oss alla,
och ge oss förnyad styrka och säkerligen nya synsätt till att fortsätta vår vardagskamp,
för vår egen skull men framför allt för våra älskade barns skull!
Dessutom är jag helt övertygad om att det kommer att lära mig en hel massa om mig själv... :-)

Kärlek!
//Anna



"Även om kärleken innebar avsked,
ensamhet och sorg,
var den värd vartenda öre av sitt pris." (Paulo Coelho)