Suck...
... "Ditt feta pucko.... Du är dum i huvudet... Jävla kärring...!"
Ännu en underbar dag har tagit sin start i vårt "harmoniska" hem, och A hinner inte ens öppna ögonen innan ribban för dagen är lagd...
Han vrålar helt utan anledning, med en ljudstyrka som kan väcka döda. Han plöjer fram genom huset lika smidigt som en grävmaskin, samtidigt som han säger godmorgon på ovan nämnda, härliga sätt...
Ärligt talat, hur kan man bevara lugnet och inte tappa huvudet helt, när man möts av dessa scener gång på gång..? Samtidigt som man blir både chockad, arg och ledsen över att alla dessa hårda ord och våldsamma scener kommer från en så liten människa, som man älskar så mycket?!
Att A har det jobbigt på de flesta fronter gör mig så ont, och jag gör så gott jag kan för att stötta och hjälpa honom och få omgivningen att bättre förstå...
Inte minst så stångas jag återigen med skolan, som han redan innan har stora problem med.
En skola som trots en massa fagra löften inte hjälpt honom ett dugg dessa dryga två år han gått där, vilket fått till följd att A inte vill gå till skolan och i stort sett varje dag försöker han få bli hemma,
genom att skylla på allt och inte minst klagar han dagligen på magont - vilket ju tyvärr nog inte är någon lögn, eftersom han har det så motigt som han har det...
Och det blev ju knappast bättre av att han förra veckan blivit hårt sparkad i skrevet... :-(
Men värst av allt, är att ingen från skolan kontaktade någon av oss föräldrar... :-(
Trots allvaret i våldet han utsatts för, och trots att personalen uppenbarligen ansåg det så grovt att de stängde in A:s grupp i 50 minuter och pratade med alla barnen om hur farligt det är att slåss och sparkas, så meddelades alltså inte vi...?!
Vad fasen är det som pågår då undrar jag?! Är det skolans policy att liksom hålla allt inom lyckta dörrar, att tysta ner sådant som händer för att typ hålla skenet uppe? Och tror de verkligen i så fall att barnen inte går hem och berättar för sina föräldrar, om och när något obehagligt skett?!
Tack och lov för de barn som gick hem och berättade för sina föräldrar, så att det slutligen även kom fram till oss som det framför allt berör!
Men rektorns och lärarnas lama förklaringar och istället för att ta på sig ansvar för händelsen istället vända det mot min son - "varför säger han ingenting, varför klagar han inte mera och högre - har han fortfarande ont då..?", gör mig om möjligt ännu mera förbannad! För tror de verkligen att en liten osäker pojke, med en självkänsla som är någonstans långt ner i underjorden, vill skvallra och riskera att råka ännu mera illa ut? Det var ju dessutom ett väldigt känsligt ställe han skadades på, vilket för honom säkerligen kändes väldigt pinsamt..
Nej, usch och fy - sista ordet är i n t e sagt i detta ärende, tro mig!
Hm, ja det blev ett långt och kanske rörigt inlägg idag,
men å andra sidan så sammanfattar det ju vardagen i diagnosland ganska bra..!
Eller som jag skrev hos en annan mamma här i bloggvärlden häromdagen;
Precis som Du skriver - de som tror att det "inte är så farligt" och att "vi" diagnosmammor överdriver, de borde absolut testat åtminstone en dag i våra liv... Och inte många - om någon!? - hade pallat!
För vi som dagligen lever och brottas med det, hittar någonstans ändå en styrka..
En styrka som gör att just när vi tror att vi inte orkar mer, när vi inte kan ta flera svordomar och hemska "smeknamn" eller slag och allmän vandalisering, så har barnet /barnen ifråga en bra dag eller åtminstone timme, som gör att vi orkar fortsätta kämpa!
För JA - det är klart att de är det finaste och käraste vi har, no matter what!
Kärlek till alla andra föräldrar, i vår gemensamma dagliga kamp
- med och för våra barn! :-)
Kärlek!
//Anna
Hej! Stackars A som har det sådär med sina känslor som blir så fel.. :/ Men jag förstår honom, har ju själv Adhd. Och att bli utsatt för det han blivit i skolan är ju galet?! Var finns dom vuxna undrar man då? Barn ska få den hjälp de behöver och ej va rädda för att gå till skolan!
Ha det gott! :)
Tack fina du, för fina ord hos mig. Det är tur att vi alla har varandra.
Vad tungt och oproffsigt att skolan fortfarande inte hjälper honom mer. Det skulle bli enklare för dom att hjälpa honom rätt.
Kram
åh stackars liten.
Min N brukar få hemska utbrott så jag håller koll på honom då både jag och S står i kö för utredning.
Önskar så jag kunde göra något för dig. Du ger mig styrka med dina värmande kommentarer.
Igår dök mannen som förstört S liv upp i Ensam mamma söker, hur sjukt som helst och vilken chock.
Man mådde bara illa.
Nu ska jag försöaka sova, hostig och ont i halsen
Varken tid eller råd med det
Förstår att du mår dåligt just nu. När barnen - som är det käraste vi har - mår dåligt så kan vi inte må bra heller. Stackars pojke, att behöva utstå nåt sånt som hänt honom. Inte konstigt att han inte vill gå till skolan. Men skolan då, varför tar de inte sitt ansvar??? Fy och usch!!
Håller med dig i att det är de små fina stunderna som gör att vi orkar kämpa vidare ett tag till, trots sparkar, slag och allt vad det är. Kärleken till barnet finns där ändå. Ge inte upp!
Skickar en massa styrkekramar till dig och din familj! //Bellan
Hej du fina!
Tackolov har vi en kille med oftast bra morgonhumör..de dagar då han kraschar innan vi alla hunnit vakna till är då det uppstått en motgång..för att förhindra det fick vi rådet av bup att ge Sam en dextrosol när vi insåg att det kanske kunde smälla av..innan han ens hunnit upp ur sängen..kunde hänga ihop med lågt blodsocker (och det påverkar humöret väldigt!!)Fy..lider så med er alla..vet så väl vad det innebär då det smäller den tiden på dygnet..hela dagen välkomnas av en stor tung suck..
så dålig skolan är som inte kan stötta upp bättre och framförallt FÖRSTÅ bättre!!De som är offren blir ju våra små som redan är utsatta pga diagnoserna..åh jag blir så arg på era vägnar anna..arg och ledsen..att det skall behöva vara så här anno 2010..blir livrädd då jag hör alliansen pratar om skattesänkningar..blir det på bekostnad av våra barn och ännu mera nedskärningar i skolan??
Önskar dig ALLT gott!
Styrkekramisar :-)
God morgon gumman..
Hoppas det lugnat ner sig lite hos dig.
Här har det varit kaos med N de senaste dagarna, ibland funderar jag om det är något eller bara vanlig trots.
Bra tips om dextrosol det ska jag nog prova.
Skickar en bamse kram.....
Hej allal fina! :-)
Tusen tack för alla fina ord, medkänsla och goda råd, det betyder så otroligt mycket för mig!
Och tusen tack kära Mamma Zoffe, vilket jättebra tips - ju mer jag tänker på det desto mera logiskt verkar det ju... Eftersom A äter så dåligt, är det högst sannolikt att hans blodsockernivå är helt i botten på morgonen (och faktum är att han ofta och gärna vill gå direkt och ta t ex en glass... Hans kropp som själv säger ifrån kanske..?) - jag ska genast iväg och införskaffa dextrosol, så jag är förberedd när mina hjärtan kommer hem från pappa på fredag. :-)
Allt gott till Er alla!
Kramar,
Anna.
