annalandinnilsson -

Sorg - och skam... :-(

Just nu, i skrivande stund, känner jag mig så oerhört ledsen och uppgiven...

Varför kan inte världen sluta snurra ett tag nu,

låta oss få andas och hämta lite ny styrka och energi,

för att därefter åter möta livet och verkligheten..?!

Efter allt som hänt den senaste tiden, så hade man ju nu önskat att få lite lugn och ro och kanske till och med försöka hitta lite julstämning någonstans..

Men min älskade son har de sista veckorna visat oerhört stora beteendeförändringar, vilket dessvärre inte gått någon människa förbi... Plötsligt blir vi kontaktade av skolan var och varannan dag för saker som A gjort eller sagt..

Och hemma ska vi inte tala om vad som kan ske när han sätter den sidan till - och det skrämmer mig så förfärligt mycket!

Jag förstår att sonens agerande och beteende åtminstone till stor del beror på hans sorg efter sin älskade mormor

- men det är fruktansvärt plågsamt, pinsamt och upprörande... Och värst av allt, är att han plötsligt börjat ljuga och kan se oss vuxna i ögonen och blåneka till något som vi faktiskt har bevis på att han sagt eller gjort..!?

Och hade problemen bara stoppat där hade jag varit glad kan jag säga... Men tyvärr har även andra och betydligt mer skamfyllda incidenter inträffat den senaste tiden och jag känner sådan vanmakt! Hur ska jag kunne hjälpa min älskade pojke förbi detta?!

Jag har varit i kontakt med BUP flera gånger, men de kan inte ordna tid till någon psykolog förrän i slutet på januari... :-( Så nu ska denna kvinnan sätta sig och leta upp någon annan som kanske skulle kunna hjälpa oss - för detta måste vi ju få hjälp med snarast!!!

Usch ja... Livet är sannerligen ingen dans på rosor för närvarande!

Kärlek!

//Anna

2011-12-08 @ 15:34:13 Kaos Permalink

Kommentarer

Postat av: Annelie L

Styrke kramar till dig, jag hoppas ni får tag i någon bra, någon som kan hjälpa er och som er son kan få förtroende för, så de får fin kontakt.Önskar er lycka till av hela mitt hjärta.

Kram och kärlek<3

2011-12-08 @ 16:06:29
URL: http://zikoria.blogspot.com

Postat av: Ann

Jag känner igen mig i dina tankar..min ena son hade stor saknad efter sin morfar men han kunde berätta om det och agera inte utåt.Idag mår han väldigt dåligt och mina tankar börjar fundera.Har han inte bearbetat det och skolan tillräckligt?Han går till en socialkurator pga skolan men han skall få tid till en psykiater nu för han behöver kanske mediciner mot det.Känns så hemskt att det skall gå så här långt och vi vet inte hur länge vi får vänta på en tid.Jag hoppas verkligen att ni får en snabbare tid till din son..psykiskt mående borde tas på allvar.Han visar så tydligt att han inte mår bra..jag minns faktiskt nu att min son reagera mot en annan elev då han hade blivit överförd till en annan klass och lärare.Det var hans sätt att visa att han inte mådde bra i den nya gruppen.Sänder dig styrke kramar från Åland.

2011-12-09 @ 16:14:36

Trackback