Que sera sera...
Man kan inte kontrollera livet,
det är oförutsägbart
- que sera sera....
Och på samma sätt är det att leva med någon sorts NeuroPsykiatrisktFunktionshinder...
MEN - vi som lever med och i det, kämpar dagligen mot fördomar och oförstånd.
Dock är den ständigt pågående kampen, för att inte säga striden, med skolan det ämne som känns allra viktigast!
Och desto mera upprörande och energikrävande blir det när man gång på gång kör huvudet i väggen
- trots att man viftar med papper som bevisar och understryker både barnets diagnos(er) och behov,
så saknas det både förståelse och insikt och naturligtvis...............pengar och resurser(!?),
och istället läggs allt för ofta ansvaret för barnens skolgång över på oss föräldrar...?
Vi påminns ständigt om våra skyldigheter i samhället
- men vem påminner skola, kommun och de styrande om deras skyldigheter?!
Om den rätt till en fungerande skola och vardag, som våra barn och ungdomar faktiskt har?
Enligt skollagen så är det skolans ansvar att anpassa skolgången utifrån varje elevs förmåga och förutsättningar.
Men uppenbarligen gäller inte denna lag för barn och ungdomar med någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder - för dessa handikapp är ju osynliga...
För inte skulle skolan till exempel tvinga en rullstolsbunden elev att springa 60 meter..?!
Varför inser inte våra styrande och skolor, att man måste ta hand om och anpassa skolan även till alla barn med NPF eller andra osynliga handikapp?
Istället blir dessa barnens skolgång allt för ofta besvärlig och turbulent för alla inblandade,
och deras redan bräckliga självkänsla får ännu mera stryk på foten...
Vi är många som delar dessa erfarenheter och tillsammans kan vi göra våra röster hörda!
Gå gärna in och läs på denna blogg som kallas "NPF upproret",
eller gå in och skriv under på Skolan är inte en skola för alla.
Slutligen vill jag bara än en gång passa på att tacka alla fina människor i min närhet,
för allt stöd och all förståelse och värme
- och då syftar jag inte minst på alla Er härliga vänner här i "cybervärlden"! :-)
Kärlek!
//Anna
Hej vännen min! :-)
Fint skrivet, nu ska vi på dom j***arna som inte tar sitt ansvar på allvar ;-)
Kramar om dig och ösnkar en fin avslutning på veckan//Lena
Så ledsen jag blir på dina vägar OCH absolut din fina kille över denna kamp i skolan. Du som måste slåss för hans rätt och han som måste slåss i skolan för att överleva varje dag säkerligen där ibland all okunskap..MEN fina du.. Nu måste vi får till stånd en förändring som du skriver..det kan inte fortgå längre..allt för våra älskade ungar skull..det är vår skyldighet att hjälpa dem!! Heja oss Anna. Heja oss för att vi trotsar tyngdlagen och inte faller när vi är så utmattade av allt..att vi inte ger oss..att vi kämpar och käpmar lite till!!
STOR och innerlig KRAM
