annalandinnilsson

Åh, så härligt!!! :-)
Min älskade lille A var igårkväll på sitt livs första fotbollsträning
- och kom hem salig av lycka och visade stolt upp hur man gör när man passar, dribblar, tar ner bollar... :-)
Gissa om jag gläds med min son?! :-)
Det har varit många tillfällen genom åren, då man tänkt att han borde börjat med någon form av aktivitet,
men så har han inte varit öppen för det själv och dessutom har just bollsporter varit svårt för honom
- dels rent motoriskt och dels på grund av det sociala sampelet inom dessa sporter.
Men så frågade jag honom häromveckan ifall det inte fanns någonting han skulle tycka var roligt att börja med,
och då kom svaret blixtsnabbt; "Ja, jag vill börja spela fotboll mamma!"
Nu är det tyvärr så, att den fotbollsklubben som han då vill börja i och som alla kompisar och klasskamrater spelar i, ligger i den by där de även går i skolan. Detta innebär att jag måste försöka ordna med skjuts till honom de dagar det är träning, eftersom jag ju själv inte kan och får köra bil. Men som tur är så finns det förstående människor här i byhålan där vi bor, och därför kommer det att kunna ordna sig med samåkning. :-)

Men, som sagt, jag är SÅ glad för sonens skull och han längtar redan till nästa träningspass! Det känns så himla härligt och positivt och jag är så stolt över honom! :-)
Dessutom så har A det senaste året visat stora färdigheter som målvakt, då vi tränat och spelat med honom hemma, vilket jag även framfört till tränarna. Kanhända att han passar alldeles utmärkt just i målet av samma skäl som Maria Andersson beskrev i sin föreläsning för två veckor sedan - målet är "hans" och innanför de vita linjerna är "hans" plats, där han får göra typ vad som helst för att få tag i bollen!? :-)
Att sen en av tränarna hade mage att uttrycka sig oerhört klumpigt vid vårt samtal häromdagen, då jag nämnde A:s diagnos och han replikerade med att hans fru "jobbar med "sånna", lämnar jag därhän för tillfället.. Det finns trots allt två tränare till i laget, så förhoppningsvis ska det bli bra ändå! :-)

Och om ett par timmar stundar det utvecklingssamtal på skolan - ska också bli oerhört intressant...!
Återkommer om detta, men just nu suger jag bara på denna karamellen å min sons vägnar! :-)
Vill man någonting tillräckligt mycket, så kan man också...!

Kärlek!
//Anna