Eftertanke...
Hur är det möjligt,
att man träffar en totalt okänd människa för absolut först gången,
och densamma får en plötsligt att se saker och ting i ett helt annat ljus..?
Får en att stanna upp och tänka till och det blir liksom ett "halleluja-moment",
när man inser hur mycket det faktiskt kan ligga i det människan säger..?
Och samtidigt som det lättar något oerhört på det gigantiska trycket man känt så länge,
så vet man samtidigt att resan inte blir varken rak eller enkel
- upp och ner, fram och tillbaks,
för sådan är ju livets berg- och dalbana!
Men ändå väcks en strimma hopp,
ett litet smakprov på det jag faktiskt har att ta av...
Idag känner jag mycket försiktig, men dock, hopp och tillförsikt om framtiden..!
Sakta men säkert,
allting börjar med det första lilla steget...!
Kärlek!
//Anna
Kommentarer
Trackback
