annalandinnilsson

Vet inte om det är den annalkande hösten,
eller bara allmän trötthet till följd av allt som pågår omkring mig,
men för tillfället är min kreativitet och inspirationsgnista på sparlåga
och DET gör mig mycket frustrerad!
Men men - I"ll be back, tro mig! :-)
Hoppets och ljusets strimmor tränger alltid igenom till sist...!

Kärlek!
//Anna

"Vi är alla en del av den gudomliga gnistan.
Vi har alla ett syfte i skapelsen, det syftet heter kärlek.
Vakna, vakna upp till denna kärlek.
Det som ligger bakom oss ska inte komma tillbaka.
Det som ligger framför oss måste erkännas." (Paulo Coelho, "Inspiration")

Som Ni säkert redan vet,
så försöker jag så gott det går att leva i och njuta av nuet.
Och det är också ett av skälen till att jag numera inte bara lägger mycket tid på mitt skrivande,
utan även på att fotografera - och ibland lyckas jag till och med få till det ganska bra,
om jag får säga det själv..?  :-)
Dessutom är det ett alldeles superbt sätt att memorera särskilda ögonblick på och ett
utomordentligt redskap för att minnas de fina stunderna och dagarna.
För l i v e t  är ju faktiskt inte de dagar som passerat,
utan de dagar Du minns! :-)

Kärlek!
//Anna

... doftar Kärlek :-).
För visst känner man fortfarande doften av sol och värme,
och varje ögonblick vill jag ta tillvara på för att plocka fram ur minnet,
när dagarna allt för snart blir kortare, mörkare och kallare...

Kärlek!
//Anna

Efter ännu en sömnlös natt, på grund av kinkiga barn samt egna mardrömmar och smärtor,
sprudlade jag väl inte direkt av positiv energi när barnen i sedvanlig ordning lade in turbon i arla morgonstund...
Och därför kände jag att det var läge att ta en funderare över allt det som faktiskt är bra i mitt liv och hur mycket jag har att vara tacksam över.

Och först och främst och alldeles självklart,
är jag så tacksam över att l e v a ! Över att min tid inte var ute och att jag numera lever ett på många sätt rikare liv - jag älskar livet! :-)
Lika glasklart, är jag förstås överlycklig och otroligt tacksam över mina två fantastiska, förfärliga, underbara och hyperaktiva huliganer - de har verkligen berikat mitt liv!
Ja, tänker man efter så finns det så ortoligt myhcket positivt att vara glad och tacksam över - jag har ett fint hem, jag klara mig ekonomiskt trots min situation, jag har fantastiska, omtänksamma och hjälpsamma vänner och familjemedlemmar.. Och att solen dessutom lyser och värmer mitt i september, känns både härligt och gör förhoppningsvis att hösten inte blir fullt så lång som den annars kan vara. Ja, listan kan absolut göras lång! :-)

Sist men inte minst...
För störst av allt är ju som bekant K ä r l e k e n ! :-)
Och jag är så oerhört lycklig och tacksam över all kärlek jag omges av - för den kärlek jag ger,
men framför allt för den kärlek jag får tillbaks!
Dessutom känns det fantastiskt att få känna och uppleva kärleken som finns mellan man och kvinna igen
- känslor som jag för inte så länge sedan trodde jag inte skulle få uppleva igen, eller att jag ens hade förmågan att känna på det viset för någon längre..
Som tur är ville ödet annorlunda och jag är så glad över den glädje, styrka och kärlek jag numera hyser! :-)

Lev och älska som om morgondagen inte skulle komma!

Kärlek!
//Anna

Här
- vill jag vara,
här vill jag för alltid bo.
Här vill jag stanna tiden,
här finner jag Kärlek, styrka,
trygghet och ro.
Här vill jag leva,
här vill jag älska
- här finns hopp och framtidstro! :-)

... För visst finns Mirakel,
och för mig är det faktiskt Du... :-)

Kärlek!
//Anna

Stundtals är frustrationen, maktlösheten och tröttheten så total...
V a r f ö r "måste" varje morgon och dag inledas på samma destruktiva och högljudda sätt?
Det är hugg och slag, spott och spe och den ena hemska svordomen avlöser den andra...
Och så gott som alltid är den den 7-årige sonen som drar igång på alla cylindrar, innan han ens hunnit slå upp ögonen ordentligt, och går sällan att varva ner förrän medicinen börjat ha någon form av effekt...
Men de gräsliga uttrycken kan precis lika väl komma från den 3-åriga dottern... Som dessutom inte heller hon är rädd för att vare sig gallskrika eller slåss. Och frågan om huruvida även T har någon form av NPF, eller om det "bara" är allmän överaktivitet i kombination med trots och efterapning av den stora hjälten A, finns där ständigt..?
Vilket i sin tur stundtals får mig att fundera över den egna situationen och hur livet tett sig genom åren för mig...
Många frågor och funderingar, men ont om svar.

Kärlek!
//Anna

Den första veckan utan barnen har alltså nu avverkats,
och den har bjudit på mycket trevligheter och även en hel del sol. :-)
Dessutom lyckades jag med konststycket att faktiskt koppla av riktigt (även om det tog ett antal dagar..),
vilket jag i allra högsta grad behövde eftersom jag under lång tid nu känt mig helt speedad och oerhört stressad
- en känsla som tyvärr har rotat sig ordentligt och som jag lär behöva arbeta länge med.

Men hursomhaver - veckan har varit riktigt bra och jag / vi har bland annat hunnit med långpromenader i Helsingborg, medeltidsdagar på Citadellet i Landskrona, hittat ett underbart gammalt skrivbord med diverse tillbehör på loppis och jag ser så mycket fram emot att ställa i ordning min nya skrivhörna :-),
avnjutit goda middagar och inte minst insupit allt det vackra som finns omkring oss och därför delar jag med mig av lite bilder.. :-)

Ibland är livet helt fantastiskt,
kärleken alldeles förfärligt underbar
och varje dag en sällsynt gåva! :-)

Kärlek!
//Anna

Så är dom hemma igen... :-)
Och familjen har dessutom utökats med ytterligare en katt,
till barnens stora glädje - och visst är han söt, vår lille "Blixten"?!



Kärlek!
//Anna

... är stundtals både härligt och förfärligt
- men ändå oftast alldeles underbart! :-)
Och i de stunder vi har det lite tyngre,
gäller det att försöka finna de små, men ack så vackra,
och betydelsefulla tingen och ögonblicken!

Carpe diem, helt enkelt!

Kärlek!
//Anna



Människorna gå ut att beundra höga berg, havets väldiga vågor,
flodernas breda strömmar, oceanernas vida krets och stjärnornas kretslopp
- och gå förbi sig själva. (Augustinus, Aurelius)

Kan inte låta bli att sätta in några bilder på mina älskade - och saknade! - små "ungar".. :-)

Kärlek!
//Anna



Mamma älskar Er!