Tomhet..
Tomheten är överväldigande
och blåsten och regnet utanför fönstret avspeglar tydligt hur det även känns inombords...
Du fattas oss Far!
Ja, det är onekligen svårt att koncentrera sig för tillfället
eller att försöka tänka på något annat...
Men - som Far själv ofta sade: "Det fixar sig"!
Och på något sätt gör det ju alltid det.
Kärlek!
//Anna
Sov gott älskade lille Far...
Det är så konstigt,
så obegripligt,
så smärtsamt
och så - slutgiltigt...
Klockan 13.15, måndagen den 23 november, tog det slut...
Då var Din kamp slutligen över,
ett hårt, och det enda, slag,
som Du förlorat
- slaget mellan liv och död...
Du har kämpat,
fallit,
och rest Dig på nio,
många fler gånger än de flesta andra skulle klara.
Men nu var Din ork, Din obändiga vilja och Ditt mod slut...
Du hade uttryckt Din önskan mer än en gång
och det är väl egentligen den enda trösten just nu
- att Du fått den ro Du så väl förtjänar!
Åh, älskade Far..
Som vi ska sakna Dig!
Du lämnar så många härliga minnen, goda skratt och intryck efter Dig.
För Far, Du har verkligen lämnat avtryck och lämnade ingen oberörd!
Jag kan fortfarande inte förstå att jag aldrig mer kommer att få se Dig
och det gör så fruktansvärt ont!
Men samtidigt är jag så tacksam för allt Du varit och givit
- Du har gett oss alla så mycket!
Och jag lovar Dig Far,
att jag har mycket mer kvar att säga Dig...
Sov gott så länge, käre Far
- jag älskar Dig!
Din yngsta dotter Anna.
Vak...
Tiden närmar sig, när det är dags att släppa taget...
Att det ska behöva vara så jobbigt att komma till världen
- och så oerhört svårt att lämna den...
Jag vet ju vad Din önskan är, älskade Far
- jag önskar bara jag kunde hjälpt Dig uppfylla den.
Kärlek!
//Anna
"Att dö är inte det värsta,
att vilja dö och inte kunna är värre.." (Sophocles)
Sol...
Underbara, efterlängtade, härliga, välbehövliga sol!
Gårdagen är historia,
nuet är just nu och här
och framtiden ett oskrivet blad...
Kärlek!
//Anna
Dimma, dis o duggregn...
... Eller snarare dimma, dis, ösregn och höststorm á la grande..!
Och just idag är en sådan dag när allting, både ute och inne
- och såväl utomhus som inombords,
verkligen känns grått och tungt...
Jag antar att det kanske är en ganska normal reaktion med tanke på allt som skett den senaste tiden,
men jag blir ändå både frustrerad och förbannad
- jag har varken tid eller lust att ödsla någon energi på att vara låg!
Nej, nu är det dags att tända det där jävla ljuset i tunneln igen
- inte minst för min far´s skull!
Han behöver alla böner, all kärlek och all positiv energi han kan få,
för att ha någon som helst chans att vinna det slag han just nu befinner sig i.
Kärlek!
//Anna
När det är tillräckligt mörkt kan man se stjärnorna...
Här och n u ...
Gårdagen tillhör det förflutna,
morgondagen är oviss
- livet fortgår, varken man vill eller ej,
och nuet och att verkligen vara närvarande här och nu,
liksom känna och ta in så mycket som möjligt,
kan vara viktigare än någonsin..
Kärlek!
//Anna
. . . . . . . . . . . .
Ge inte upp,
inte än...
Släck inte lågan,
om än den flämtar av alla stormvindar...
Stanna kvar
- för oss,
för mig,
för Dig..!
Finn gnistan
en sista gång,
visa den enorma kämpaglöd
och envishet som Du (..och jag!)
är känd för
- den som fått Dig att övervinna så många hinder
och sett till att Du gått segrande ur striderna.
Vi förstår såväl att Du är trött,
men Du får inte sova riktigt än...
Vi behöver Dig här,
och vi älskar Dig så oändligt mycket
- det finns bara en av Dig!
Din yngsta dotter
091111
Foton..
Eftersom orden inte riktigt räcker till för något klämkäckt och positivt för tillfället,
så får Ni istället njuta av lite bilder..!
..."jag får liksom ingen ordning på mitt liv,
det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra..."
Och jag som nyss hade hittat allt det "braiga" igen,
kämpar nu med näbbar och klor för att hålla mig ovan ytan,
för att ge mina barn så mycket normal vardag som möjligt,
och inte minst så brottas jag med en oerhörd mängd pappersarbete och omständigheter,
för att försöka reda ut allt runt inbrottet och framför allt försöka minnas och kunna beskriva allt det saknade...
Suck!
Och så har vi ju far... Som fyller år idag - vilket jävla sätt att fira sin födelsedag på!
Men vi är många som älskar och tänker på Dig far, det vet Du!
Och imorgon - imorgon ska denna kvinnan iväg och fixa den outhärdliga värken i nacke och huvud (förhoppningsvis!), för när inte ens morfintabletterna hjälper mer än max 1,5 timme, då kan man hålla sig för skratt!
Men än en gång - tack alla underbara, förstående och kärleksfulla människor,
för all värme och allt stöd!
Kärlek!
//Anna
Jag beklagar...
... mina vänner...!
Men för tillfället är det svårt att inte skriva om saker som gör ont..
Och jag hoppas verkligen att det snart är slut på det onda
- inte minst för min älskade far.
Så idag, far, sänder jag extra kärlek och styrka till Dig!
".. Tears stream
down on Your face
And I will try to fix You..."
Kärlek!
//Anna
Tack för all kärlek... :-)
All kärlek, värme och omtanke jag omges av,
är så betydelsefull och värderlig för mig!
Och just nu
- med den senaste veckans händelser i färskt minne, tillsammans med en våldsam huvudvärk som ingen av mina tunga mediciner biter på samt det faktum att min älskade far´s operation inte gått som den skulle
- så är det mera värt än någonsin, och faktiskt det enda som ger mig mod och styrka nog att orka fortsätta framåt. Och tro mig, den energin lär jag behöva framöver!
Så tack till Er alla, för att Ni finns och för allt Ert stöd!
Och inte minst tack till DIG, min kärlek, för att Du lyfter mig när jag inte orkar gå,
ger mig styrka när jag är svag,
och får mig att se det ljusa mitt i mörkret - jag älskar Dig Jörgen!
Kärlek!
//Anna
Alla ting...
... är tre...
Och just nu känns det verkligen som att det räcker, det är nog nu
- jag vet inte om jag (och framför allt inte barnen) orkar fler smällar nu.
Först hade vi inbrottet, med allt vad det medfört både fysiskt och psykiskt...
Igårkväll bankade det hysteriskt på ytterdörren, och när jag väl tagit nog med mod till mig för att öppna, så stod där en helt förtvivlad ung kille med vår älskade honkatt "Punkis" helt livlös och blödande i famnen...
Vår fina, mycket speciella och helt unika lilla katt är nu borta och sorgen är stor..!
Och så - idag - genomgår vår far sin stora och svåra operation och vi väntar alla nervöst på telefonsamtalet från MAS, som ska avslöja hur allting gått...
Ja, just nu lever jag sannerligen mitt i en stormvind, och jag måste tro att det - när stormen bedarrat - kommer något gott ur allting och att det finns en högre mening med allt...
Kärlek!
//Anna
Trött, trött... Men lycklig :-)
Ja - vad kan man säga..?! :-)
Dt finns så himla mycket jag skulle kunna och vilja säga och berätta om.
Jag skulle kunna trötta Er med att berätta om alla smärtor jag haft sista tiden och vad läkarna sagt..
Eller så skulle jag kunna berätta om min underbare lille Anthony. som trots sin ADHD och motgångar i skolan, ändå kämpar på och försöker hålla modet uppe..
Jag skulle även kunna skriva spaltmetrar om Thess "ljuvliga" trotsålder och härliga temperament..
Dessutom hade jag kunnat tråka Er med berättelser om alla hinder jag stöter på i min jakt på att återta makten över mitt liv..
Men - Ni slipper allt detta! :-)
För jag är allt för trött - och faktiskt ändå väldigt lycklig :-) .
Därför bjuder jag nu på lite bilder - från solens upp- och nedgång och sänder även en liten hälsning från (eller var det till?!) månen.. Jag befinner mig någonstans där just nu - men många gånger känns det mera som att jag faktiskt befinner mig p å månen, haha..! :-)
Kärlek!
//Anna.
"Varje morgon skänker ett dolt glädjeämne,
ett glädjeämne bara för den dagen,
som varken kan sparas eller återanvändas." (P Coelho)
Livet.. :-)
... är stundtals både härligt och förfärligt
- men ändå oftast alldeles underbart! :-)
Och i de stunder vi har det lite tyngre,
gäller det att försöka finna de små, men ack så vackra,
och betydelsefulla tingen och ögonblicken!
Carpe diem, helt enkelt!
Kärlek!
//Anna
Människorna gå ut att beundra höga berg, havets väldiga vågor,
flodernas breda strömmar, oceanernas vida krets och stjärnornas kretslopp
- och gå förbi sig själva. (Augustinus, Aurelius)
Livets berg- och dalbana..
även om jag inte syns och hörs..
Jag är närvarande,
även om jag för tillfället inte riktigt har kraften att uttrycka mig
så mycket som jag vill och kan..
Men jag är,
jag lever,
jag älskar..
Carpe Diem!
Kärlek!
//Anna
Även här ute på vischan kan man få uppleva riktigt tjusiga solnedgångar.. :-)
"Mitt liv är som bergochdalbanan, en våldsam och svindlande lek.
Livet är att hoppa fallskärm, det är att ta risker,
falla och resa sig på nytt.
Det är bergsbestigning,
det är att försöka nå upp till ens egen topp
och känna sig otillfredsställd och fylld av vånda
när man inte klarar det.." (Paulo Coelho)
Tänkvärt..
som helt klart berör,
lånar jag idag från Michael Jackson och hans
"Will You be there".
Man kan bara ana hur många tankar och känslor
som rasat inom denna man...
"In our darkest hour,
in my deapest dispear,
will You be there?
In my trials
and my tribulations,
through our doubts
and frustrations,
in my violence
in my turbulence,
through my fear
and my confessions,
in my anguish
and my pains
through my joy
and my sorrow,
in the promise of another tomorrow
- I´ll never let You part,
for You´re always in my heart.."
Med önskan om en underbar dag till Er alla!
Kärlek!
// Anna
Inre lugn..?!
i "Fågelparken".. :-)
Och jag delar därför med mig av några färgglada bilder därifrån. :-)
Vissa dagar behöver man vissa saker mer än annars,
- och det ingav onekligen en viss frid i själ och sinne att strosa runt i denna park,
vilket jag behövde lite extra denna dag..
Kärlek!
//Anna
Michael Jackson vs Uggla..
En liten betraktelse..
Liksom många andra, följde jag igårkväll minnesceremonin för Michael Jackson.
Mycket kan sägas om denne man och han har onekligen betytt mycket för musiken och var en suverän artist på många sätt. Men att det görs så stora pengar på en människas död känns mer än lite makabert...
Och trots alla enorma summor pengar som denne musikmaskin dragit in under tiden han levde,
så är jag övertygad om att det kommer rulla in ännu större belopp efter hans död - lite bisarrt..
Men oavsett detta, så blev jag både rörd, berörd och till viss del upprörd när jag följde ceremonin igår.
För oavsett hur mycket spektakel det är och har varit runt hans bortgång, så var Michael Jackson till syvende och sist bara en människa- en älskad son, bror och pappa, till exempel - som förvisso fick gå till sin sista vila i en guldklädd kista.
Och när dottern Paris i slutet tog mikrofonen och snyftade fram; "... I just want to say I love him so much!",
och ena brodern (Marlon) strax innan sagt; "Maybe now Michael, they will leave you alone.."
- då kan man inte känna något annat än empati!
För hur stor Michael Jackson än var som artist och hur många miljoner fanatiska fans han än har runt om i världen,
så var han i allra högsta grad även han bara en människa.. :-)
Och just därför; jag har alltid gillat Magnus Uggla och tyckt att han kan vara väldigt underhållande och skriva roliga texter.
Men jag vågar nog påstå att han gick för långt i "Allsång på Skansen" igårkväll, när han hade den dåliga smaken att skämta om "MJ" samtidigt som dennes begravningsceremoni pågick..!
Skäms Uggla!
Kärlek!
//Anna
Livet är gott..! :-)
Jaha..
Här sitter jag en lördagseftermiddag,
och har det alldeles oförskämt och ovanligt bra och lugnt.. :-)
Jag bara Ä R . . .
Jag älskar och älskas
- och njuter!
Livet är sannerligen en härlig och fantastisk gåva!
Och med tanke på min egen resa och mina syskonbarns olyckor,
och eftersom jag ofta och gärna lyssnar på musik och inte minst texterna :-),
så passar följande citat ur Peter Le Marcs " Det är så gott att må gott igen",
in väldigt bra - på oss a l l a - kända och okända. . .!
"..Ifrån ett vidöppet fönster
blickar jag bara ut,
snart kommer nog regnet
men också det tar slut.
Jag säger; inget jag saknar
är glad för det jag har
Är bara lycklig att få leva,
att jag finns kvar..."
All Kärlek!
//Anna
Det rör mig inte...
som faktiskt bryr Er om mig och gillar det jag skriver och står för,
vill jag bara poängtera att följande rader är i n t e riktade till Er! :-)
.. Men till er andra...:
Ni behöver inte läsa min blogg över huvud taget
- det är faktiskt ett mycket enkelt val!
Och ni ska definitivt inte tro att ni känner varken mig eller de jag älskar..!
Jag tror bestämt att jag har koll på läget själv.
Men om ni envisas med att spy galla vill jag bara ger er alla en kollektiv hälsning;
DET RÖR MIG INTE I RYGGEN!
För jag mår bra, är "oförskämt lycklig" och vet innebörden av ärlighet,
av att älska och älskas
- och kan bara beklaga att inte ni har några egna liv!
Och så vill jag förstås avsluta med några ord till dom som faktiskt bryr sig...
Jag älskar Er och är SÅ tacksam för att Ni alla finns i mitt liv
- tack för all värme, kärlek och support!
Till Er - K Ä R L E K !
//Anna
Att vara - eller leva..? :-)
bara "är" man, utan att riktigt leva,
- för att man måste, för att överleva..
Men andra dagar lever man
och är i allra högsta grad deltagare av och
levande i nuet och av livet.
Med alla sinnen ger och tar och upplever man
- tar tillvara på ögonblicket,
skönheten omkring en,
och inser just då och där
att l i v e t ,
även om det kan vara både motigt och tungt ibland,
är en alldeles fantastisk gåva
och enbart mitt till låns
- och därför också allt för värdefullt
för att slösas bort på onödigt tjafs
och smärre bekymmer.
Livet är kort och vi måste leva medan vi kan!
Carpe Diem!
Kärlek!
//Anna
