Helgen...
Suck... :-)
Vilken galen, fantastisk, kaotisk men härlig helg!
Höstkänslorna försvann som en måsskit i dimma, i samma stund som jag slog upp ögonen på lördagsmorgonen (vilket i vanlig ordning var oförskämt tidigt!), och typ hela dagen tillbringades utomhus fylld av såväl nytta som nöje.
T badade glatt i den plaskdamm som var den sorgliga resten av poolen - mycket imponerande med tanke på att vattnet höll en temperatur på 13 grader...
Här följer förresten några fraser ur T:s "ordlexikon" (?) - vore intressant att höra vad Ni tror det betyder...`!
"...Vo e tilt...? ....Vo e tapp...??"
".. Gaga gacka.... Buu gaga...."
Solklart, eller hur?! :-)
Och om gårdagen gick i dur, så har det väl varit lite mera moll idag... För vissa åtminstone...!
H jobbade natt (vilket var helt självpåtaget och inte ens något jag visste förrän häromdagen) till klockan 6 imorse...
Med andra ord så glick han typ och lade sig när jag och mina hyperaktiva och manodepressiva ungar gick upp... Tjaa... Ni kan säkert gissa scenariot..?!
Vi bor liksom i en (förvisso) 1,5-plansvilla, men alla sovrum utom ett är förlagt till ovanvåningen, där även vardagsrum, kök och typ allting annat är, och jag kan ju säga som så här att ljudisoleringen var inte det första man tänkte på när man byggde hus på 60-talet...
Fast det är klart, byggherrarna (bland andra min älskade lille morfar!) hade ju inte en susning om att huset 40 år senare skulle bebos av mig och min tokiga familj och inte minst mina bindgalna ungar, med röster och ljudnivå som kan få en mistlur att rodna och verka mesig... :-)
Ja, det är ju naturligtvis lika förutsägbart som självklart, att H inte kunde sova varken bra eller länge... Och lika självklart var det ju att när han väl kröp fram från sin sten, så var han ju inte direkt munter... :-) Hahaha... :-) Skulle han ju ha tänkt på tidigare, eller hur!? :-)
Ha en underbar kväll/dag/natt - whatever! :-)
Kram,
Anna
Vilken galen, fantastisk, kaotisk men härlig helg!
Höstkänslorna försvann som en måsskit i dimma, i samma stund som jag slog upp ögonen på lördagsmorgonen (vilket i vanlig ordning var oförskämt tidigt!), och typ hela dagen tillbringades utomhus fylld av såväl nytta som nöje.
T badade glatt i den plaskdamm som var den sorgliga resten av poolen - mycket imponerande med tanke på att vattnet höll en temperatur på 13 grader...
Här följer förresten några fraser ur T:s "ordlexikon" (?) - vore intressant att höra vad Ni tror det betyder...`!
"...Vo e tilt...? ....Vo e tapp...??"
".. Gaga gacka.... Buu gaga...."
Solklart, eller hur?! :-)
Och om gårdagen gick i dur, så har det väl varit lite mera moll idag... För vissa åtminstone...!
H jobbade natt (vilket var helt självpåtaget och inte ens något jag visste förrän häromdagen) till klockan 6 imorse...
Med andra ord så glick han typ och lade sig när jag och mina hyperaktiva och manodepressiva ungar gick upp... Tjaa... Ni kan säkert gissa scenariot..?!
Vi bor liksom i en (förvisso) 1,5-plansvilla, men alla sovrum utom ett är förlagt till ovanvåningen, där även vardagsrum, kök och typ allting annat är, och jag kan ju säga som så här att ljudisoleringen var inte det första man tänkte på när man byggde hus på 60-talet...
Fast det är klart, byggherrarna (bland andra min älskade lille morfar!) hade ju inte en susning om att huset 40 år senare skulle bebos av mig och min tokiga familj och inte minst mina bindgalna ungar, med röster och ljudnivå som kan få en mistlur att rodna och verka mesig... :-)
Ja, det är ju naturligtvis lika förutsägbart som självklart, att H inte kunde sova varken bra eller länge... Och lika självklart var det ju att när han väl kröp fram från sin sten, så var han ju inte direkt munter... :-) Hahaha... :-) Skulle han ju ha tänkt på tidigare, eller hur!? :-)
Ha en underbar kväll/dag/natt - whatever! :-)
Kram,
Anna
Det finns hopp! :-)
YES! Äntligen känner jag hopp och tillförsikt inför framtiden igen!
Nu börjar mitt nya liv - med start på måndag...! :-) För då ska jag äntligen återuppta en av mina stora passioner här i livet, nämligen hästar och ridning!
Och inte nog med det - i den positiva anda jag för tillfället befinner mig i, så har jag även bestämt mig för att verkligen ta tag i mitt liv och skapa mig en framtid fylld av sådant som intresserar mig och tillför glädje och tillfredsställelse och skänker mig en känsla av värde och betydelse :-).
Så härligt det är, för både kropp och själ, att känna hopp och tillförsikt och jag brinner av iver över att få sätta mina planer i verket!
Många glada och hoppfulla kramar,
Anna
Varför spara inför regniga dagar när solen alltid skiner!?
Nu börjar mitt nya liv - med start på måndag...! :-) För då ska jag äntligen återuppta en av mina stora passioner här i livet, nämligen hästar och ridning!
Och inte nog med det - i den positiva anda jag för tillfället befinner mig i, så har jag även bestämt mig för att verkligen ta tag i mitt liv och skapa mig en framtid fylld av sådant som intresserar mig och tillför glädje och tillfredsställelse och skänker mig en känsla av värde och betydelse :-).
Så härligt det är, för både kropp och själ, att känna hopp och tillförsikt och jag brinner av iver över att få sätta mina planer i verket!
Många glada och hoppfulla kramar,
Anna
Varför spara inför regniga dagar när solen alltid skiner!?
Torsdagsstress..
Stress...
Alltid denna stress - varför?!
Det är ju alltid något som sätter käppar i hjulen för ett redan väldigt tajt tidsschema!
Antingen saknas någons sko, eller så är nycklarna mystiskt försvunna, eller så har T haft den dåliga smaken att göra "tvåan" - för att nämna några exempel... :-)
Så än en gång, istället för att koppla av och njuta av "friheten" att ta tåget till Helsingborg och hjärnskrynklaren (och eventuellt lite "obligatorisk" shopping), blev det till att springa till dagis och mer eller mindre slänga in dottern, för att därefter fortsätta löpningen ner till tågstationen. Resultatet?
Med en halv minuts marginal hann jag med det eländiga tåget, men den positiva energin var som bortblåst!
Dätt satt jag genomsvettig och luktade garanterat allt utom vanilj och var dessutom måttligt irriterad, med värsta hjärtklappningen, på väg till ett "möte" som jag för länge sedan tappat sugen för...
Faktum är att jag hört talas om en stresskonsult - känns som att det kanske är läge att kontakta henne :-)!?
.... Eller nej förresten, det har jag inte tid till....
"Det är inte hur Du har det, utan hur Du tar det"!
Kram,
Anna
PS. Jodå - jag hann shoppa också innan det var dags för hemfärd... Riktiga fynd fick jag tag i dessutom! :-)
Men vet Ni - själva shoppingen som sådan är inte det viktigaste (även om det förstås alltid är kul!). Men att däremot kunna ta sig fram på egen hand, utan vare sig barn eller färdtjänst, och bara strosa runt för mig själv - vilken lyx :-)!
Att för en stund få känna mig självständig igen... Åh, vad det är mycket värt! Och jag uppskattar och njuter verkligen till fullo de få gånger jag får denna möjlighet att känna mig som en helt vanlig, "frisk" människa - DET är livskvalitet!!! :-) DS.
Alltid denna stress - varför?!
Det är ju alltid något som sätter käppar i hjulen för ett redan väldigt tajt tidsschema!
Antingen saknas någons sko, eller så är nycklarna mystiskt försvunna, eller så har T haft den dåliga smaken att göra "tvåan" - för att nämna några exempel... :-)
Så än en gång, istället för att koppla av och njuta av "friheten" att ta tåget till Helsingborg och hjärnskrynklaren (och eventuellt lite "obligatorisk" shopping), blev det till att springa till dagis och mer eller mindre slänga in dottern, för att därefter fortsätta löpningen ner till tågstationen. Resultatet?
Med en halv minuts marginal hann jag med det eländiga tåget, men den positiva energin var som bortblåst!
Dätt satt jag genomsvettig och luktade garanterat allt utom vanilj och var dessutom måttligt irriterad, med värsta hjärtklappningen, på väg till ett "möte" som jag för länge sedan tappat sugen för...
Faktum är att jag hört talas om en stresskonsult - känns som att det kanske är läge att kontakta henne :-)!?
.... Eller nej förresten, det har jag inte tid till....
"Det är inte hur Du har det, utan hur Du tar det"!
Kram,
Anna
PS. Jodå - jag hann shoppa också innan det var dags för hemfärd... Riktiga fynd fick jag tag i dessutom! :-)
Men vet Ni - själva shoppingen som sådan är inte det viktigaste (även om det förstås alltid är kul!). Men att däremot kunna ta sig fram på egen hand, utan vare sig barn eller färdtjänst, och bara strosa runt för mig själv - vilken lyx :-)!
Att för en stund få känna mig självständig igen... Åh, vad det är mycket värt! Och jag uppskattar och njuter verkligen till fullo de få gånger jag får denna möjlighet att känna mig som en helt vanlig, "frisk" människa - DET är livskvalitet!!! :-) DS.
..."Kvällspasset"...
Irrar runt som typ en nackad höna....
Plöjer genom drivor av regnvåta skor och kläder, fastnar i nertrampad lera vid ett par tillfällen och med risk för mitt liv kommer jag dessutom farligt nära det "berg" av diverse skräp (som samlats ihop från alla rum efter helgens födelsedagsfirande x 3) som så snyggt (hm - nåja..) står staplat vid dörren och liksom bara väntar på att någon ska förbarma sig och slänga ut skiten (konstigt förresten - när blev jag ensamstående med fyra barn!?)...
Allt till tonerna av en tjurig A och en supergnällig T, samtidigt som jag försöker duka undan efter middagen och förbereda inför läggdags åt barnen - och jovars, en liten svängom med dammsugaren hinns också med!
Och nu - två timmar och en gräslig ryggvärk senare - så sover äntligen min lilla "prinsessa"... (Fast det var nog inte riktigt det ordet jag beskrev henne med för typ en halvtimme sen!) Suck! Alla intryck från de första dagarna på dagis har tydligen varit tuffa och smälta för henne och hon har verkligen satt mig på prov de sista kvällarna! Som tur är har storerbror varit desto duktigare och somnat snällt - härligt att de någon gång ibland kan skiftas om, istället för att sätta sig på tvären gemensamt! :-)
Men NU är det jag som ska krypa ner i soffan (hahaha... trodde ni på det?! Sängen, såklart!) och slötitta på TV en stund.
Imorgon är en annan dag!
...Undrar vad den har för spännande att bjuda på...!? :-) Med min tokiga men högt älskade familj, kan vad som helst hända!
Sov gott!
Kram,
Anna
Plöjer genom drivor av regnvåta skor och kläder, fastnar i nertrampad lera vid ett par tillfällen och med risk för mitt liv kommer jag dessutom farligt nära det "berg" av diverse skräp (som samlats ihop från alla rum efter helgens födelsedagsfirande x 3) som så snyggt (hm - nåja..) står staplat vid dörren och liksom bara väntar på att någon ska förbarma sig och slänga ut skiten (konstigt förresten - när blev jag ensamstående med fyra barn!?)...
Allt till tonerna av en tjurig A och en supergnällig T, samtidigt som jag försöker duka undan efter middagen och förbereda inför läggdags åt barnen - och jovars, en liten svängom med dammsugaren hinns också med!
Och nu - två timmar och en gräslig ryggvärk senare - så sover äntligen min lilla "prinsessa"... (Fast det var nog inte riktigt det ordet jag beskrev henne med för typ en halvtimme sen!) Suck! Alla intryck från de första dagarna på dagis har tydligen varit tuffa och smälta för henne och hon har verkligen satt mig på prov de sista kvällarna! Som tur är har storerbror varit desto duktigare och somnat snällt - härligt att de någon gång ibland kan skiftas om, istället för att sätta sig på tvären gemensamt! :-)
Men NU är det jag som ska krypa ner i soffan (hahaha... trodde ni på det?! Sängen, såklart!) och slötitta på TV en stund.
Imorgon är en annan dag!
...Undrar vad den har för spännande att bjuda på...!? :-) Med min tokiga men högt älskade familj, kan vad som helst hända!
Sov gott!
Kram,
Anna
...och eftermiddagsstrul...
Jaha.......?! :-)
Här kommer man springande med andan i halsen och ännu ett dåligt samvete hängande över sig för att ha lämnat den sovande 2-åringen ensam (trygg i sin spjälsäng förvisso, men ändå..) ner till busshållplatsen, i tron att man ska hämta en glad A eftersom han ska ha en kompis med sig hem. Men vad händer då, då..?!
Jo, en lycklig kompis hoppar av bussen tillsammans med en storgråtande A... Varför?? Jo, A ville ju leka hemma hos kompisen såklart (vilket inte var möjligt eftersom föräldrarna jobbar)!!!
"Lätt" frustrerad försöker jag släta över och trösta men blir genast sågad vid fotknölarna av min oerhört charmige (=otrevlige), pigga (=aströtta) och glada (=ursinniga) 6-åring...
Hmm... Ja, resten har Ni väl redan räknat ut, eller?! :-)
Kort sagt kan man väl beskriva det som att eftermiddagen blev lika munter och "moget" genomförd, såväl av barn som vuxen, som imorse... :-)
Hujedamej, så många tankar som kan korsa ens stackars förvirrade hjärna på typ bara en bråkdels sekund!
..."Jag står inte ut längre! .... Detta skulle minsann pappa upplevt fjorton gånger om dagen i några dagar så skulle vi sett vad han tyckte (hånleende vid blotta tanken!)!? ... Det måste vara något som är riktigt fel här!? .... A kommer ju aldrig någonsin att få några vänner (vilket inte vore så konstigt i så fall med en sådan ambivalent morsa! Stackars unge...)..." Och så vidare, och så vidare... :-)
Men - plötsligt genomgick sonen ännu en av sina Dr Jekyll- och Mr Hyde-förvandlingar och blev gó och glad och nu har de små liven lekt hur fint som helst i två timmar!
.... Och förresten - innan någon får för sig att ringa och anmäla mig någonstans, så vill jag bara meddela att T sov sött även om jag varit utanför dörren i sisådär en sex minuter och trettiosju sekunder! :-)
Och jajamensan - jag har faktiskt en "babyvakt" (bäst-i-test..!), så det finns ingen anledning till att hyperventilera eller få nervösa sammanbrott! :-)
I övrigt kan jag ju konstatera att ännu en "ledig förmiddag" resulterat i stress och frustration, efter att först ha sett ut som dränkta katter allesammans när vi hela högen gick ner till bussen imorse. Därefter hann jag och T hem och torktumla kläderna en sväng innan det var dags att trotsa regnet igen och gå till dagis.
Sen hann jag skriva ett par rader, innan jag åkte med äldsta syster yster till grannbyn och handlade lite mat samt hämtade posten och sen var det åter dags att gå till dagis för att hämta hem den lilla huliganen.
Och sedan, som jag ju varit inne på redan, efter att ha fått henne i sömn så bar det av efter nästa barn vid skolbussen...
Åh, vad det är skönt med lite lugn och ro och egentid när barnen är på dagis och skola.... :-)
Fortsättning lär följa... :-)
Här kommer man springande med andan i halsen och ännu ett dåligt samvete hängande över sig för att ha lämnat den sovande 2-åringen ensam (trygg i sin spjälsäng förvisso, men ändå..) ner till busshållplatsen, i tron att man ska hämta en glad A eftersom han ska ha en kompis med sig hem. Men vad händer då, då..?!
Jo, en lycklig kompis hoppar av bussen tillsammans med en storgråtande A... Varför?? Jo, A ville ju leka hemma hos kompisen såklart (vilket inte var möjligt eftersom föräldrarna jobbar)!!!
"Lätt" frustrerad försöker jag släta över och trösta men blir genast sågad vid fotknölarna av min oerhört charmige (=otrevlige), pigga (=aströtta) och glada (=ursinniga) 6-åring...
Hmm... Ja, resten har Ni väl redan räknat ut, eller?! :-)
Kort sagt kan man väl beskriva det som att eftermiddagen blev lika munter och "moget" genomförd, såväl av barn som vuxen, som imorse... :-)
Hujedamej, så många tankar som kan korsa ens stackars förvirrade hjärna på typ bara en bråkdels sekund!
..."Jag står inte ut längre! .... Detta skulle minsann pappa upplevt fjorton gånger om dagen i några dagar så skulle vi sett vad han tyckte (hånleende vid blotta tanken!)!? ... Det måste vara något som är riktigt fel här!? .... A kommer ju aldrig någonsin att få några vänner (vilket inte vore så konstigt i så fall med en sådan ambivalent morsa! Stackars unge...)..." Och så vidare, och så vidare... :-)
Men - plötsligt genomgick sonen ännu en av sina Dr Jekyll- och Mr Hyde-förvandlingar och blev gó och glad och nu har de små liven lekt hur fint som helst i två timmar!
.... Och förresten - innan någon får för sig att ringa och anmäla mig någonstans, så vill jag bara meddela att T sov sött även om jag varit utanför dörren i sisådär en sex minuter och trettiosju sekunder! :-)
Och jajamensan - jag har faktiskt en "babyvakt" (bäst-i-test..!), så det finns ingen anledning till att hyperventilera eller få nervösa sammanbrott! :-)
I övrigt kan jag ju konstatera att ännu en "ledig förmiddag" resulterat i stress och frustration, efter att först ha sett ut som dränkta katter allesammans när vi hela högen gick ner till bussen imorse. Därefter hann jag och T hem och torktumla kläderna en sväng innan det var dags att trotsa regnet igen och gå till dagis.
Sen hann jag skriva ett par rader, innan jag åkte med äldsta syster yster till grannbyn och handlade lite mat samt hämtade posten och sen var det åter dags att gå till dagis för att hämta hem den lilla huliganen.
Och sedan, som jag ju varit inne på redan, efter att ha fått henne i sömn så bar det av efter nästa barn vid skolbussen...
Åh, vad det är skönt med lite lugn och ro och egentid när barnen är på dagis och skola.... :-)
Fortsättning lär följa... :-)
Morgonkaos...
Efter en natt fylld av oförklarligt pip och gnäll från 6-åringen, som dessutom när han äntligen somnat låg varm som en kamin typ ovanpå mig... Shit, vad pigg och utvilad jag kände mig när samme 6-åring klockan halvsju gastade rakt i örat på mig om att få gå upp. :-)
Och det kändes ju varken lockande eller uppiggande när man insåg hur mörkt det var och hörde regnet vräka ner...
Men men - plikten kallade ju! Och efter ett antal obligatoriska koppar kaffe och en lika obligatorisk runda i medicinskåpet, så började jag känna mig någorlunda som människa igen.
Så vad händer då..?! Jo, naturligtvis - den numera lika obligatoriska morgonfejden med A...
Han skriker efter mat - men vill inte äta, han vill inte ta medicinerna, inte ta på sig... "Ska bara" se något på tv:n, spela spel, pilla sig i naveln - you name it! Och allting förstås under mycket högljudda protester alternativt vilt vrålande varvar med gråt... Suck!?
Och mamma faller ju tyvärr slutligen ner på samma nivå och det hela slutar med att jag får klä på A med våld samtidigt som vi fortsätter tjafsa om mat, medicin och pressat tidsschema och typ rusar ner till bussen med något vilt i blicken och med stackars T vilt skakande i vagnen... :-)
Slutligen skiljs vi dock som vänner och jag får den traditionella pussen och kramen innan min lille skolepåg kliver på bussen och vinkar hejdå till sin tårögda och "dåligt-samvete-fyllda" mamma...
Ännu en dag har tagit sin början... :-)
Och det kändes ju varken lockande eller uppiggande när man insåg hur mörkt det var och hörde regnet vräka ner...
Men men - plikten kallade ju! Och efter ett antal obligatoriska koppar kaffe och en lika obligatorisk runda i medicinskåpet, så började jag känna mig någorlunda som människa igen.
Så vad händer då..?! Jo, naturligtvis - den numera lika obligatoriska morgonfejden med A...
Han skriker efter mat - men vill inte äta, han vill inte ta medicinerna, inte ta på sig... "Ska bara" se något på tv:n, spela spel, pilla sig i naveln - you name it! Och allting förstås under mycket högljudda protester alternativt vilt vrålande varvar med gråt... Suck!?
Och mamma faller ju tyvärr slutligen ner på samma nivå och det hela slutar med att jag får klä på A med våld samtidigt som vi fortsätter tjafsa om mat, medicin och pressat tidsschema och typ rusar ner till bussen med något vilt i blicken och med stackars T vilt skakande i vagnen... :-)
Slutligen skiljs vi dock som vänner och jag får den traditionella pussen och kramen innan min lille skolepåg kliver på bussen och vinkar hejdå till sin tårögda och "dåligt-samvete-fyllda" mamma...
Ännu en dag har tagit sin början... :-)
Skolstart!
Jajamensan, tro det eller ej - I´m back! :-)
Äntligen (hur otroligt det än kan låta!?) är det "normala gängor" i huset igen - eller ska åtminstone bli, hoppas jag! :-)
Eller ja, så "normalt" som det nu rimligen kan bli i mitt hem...! Hahaha... :-)
Hursomhelst, efter att ha firat födelsedagar här i en hel vecka, så var det nu dags för skol- respektive dagisstart för ungarna. A åkte iväg med stora skolbussen förra onsdagen för att börja i förskolan och idag var det T:s tur att återvända till dagis.. Kan ju säga så mycket som att det var med blandade känslor som både dom och deras mamma gav sig iväg! Men jag är säker på att det kommer att bli bättre för oss alla när det blir ordentliga rutiner igen - och inte minst betyder det att jag äntligen kommer att kunna ägna mig åt mitt skrivande igen och det har jag verkligen längtat efter! (Det är nämligen inte så enkelt att försöka skriva något seriöst, när man har en 2-åring typ hoppande på tangentbordet medan 6-åringen far runt som ett torrt skinn i hela huset och river ner allt och alla som kommer i hans väg...)
Och just det ja - A och T är ju numera 6 respektive 2 år minsann! T fyllde år förra lördagen (den 16:e) och A i lördags (den 23:e).
Ha en underbar dag och visa GÄRNA att Ni finns här hos mig igen - JAG har åtminstone saknat Er!
Kram,
Anna.
Varje ögonblick är stunder som aldrig kommer tillbaka.... Vårda och uppskatta NUET! :-)
Äntligen (hur otroligt det än kan låta!?) är det "normala gängor" i huset igen - eller ska åtminstone bli, hoppas jag! :-)
Eller ja, så "normalt" som det nu rimligen kan bli i mitt hem...! Hahaha... :-)
Hursomhelst, efter att ha firat födelsedagar här i en hel vecka, så var det nu dags för skol- respektive dagisstart för ungarna. A åkte iväg med stora skolbussen förra onsdagen för att börja i förskolan och idag var det T:s tur att återvända till dagis.. Kan ju säga så mycket som att det var med blandade känslor som både dom och deras mamma gav sig iväg! Men jag är säker på att det kommer att bli bättre för oss alla när det blir ordentliga rutiner igen - och inte minst betyder det att jag äntligen kommer att kunna ägna mig åt mitt skrivande igen och det har jag verkligen längtat efter! (Det är nämligen inte så enkelt att försöka skriva något seriöst, när man har en 2-åring typ hoppande på tangentbordet medan 6-åringen far runt som ett torrt skinn i hela huset och river ner allt och alla som kommer i hans väg...)
Och just det ja - A och T är ju numera 6 respektive 2 år minsann! T fyllde år förra lördagen (den 16:e) och A i lördags (den 23:e).
Ha en underbar dag och visa GÄRNA att Ni finns här hos mig igen - JAG har åtminstone saknat Er!
Kram,
Anna.
Varje ögonblick är stunder som aldrig kommer tillbaka.... Vårda och uppskatta NUET! :-)
