annalandinnilsson

Ny vecka, nya tag, nya utmaningar...
Har näsan ovanför ytan, kippar efter luft
- försöker frambringa all styrka jag har,
för att vara stark för dom jag älskar.
Det går sådär - men det måste gå! :-)
Glöm inte att ta tillvara på nu och här!

Kärlek!
//Anna

Kärlek!
//Anna

Vi älskar Dig lilla mor - vad vore vi utan Dig, Din godhet, kärlek och omsorg genom alla år?!

Din trygga famn, Din varma röst,
har oss alla - barn och barnbarn - skänkt mycket tröst!
Du har alltid bara sett till alla andras bästa
- all kärlek och omsorg Du verkligen gett till Din nästa!
Du har slitit mer än vad många kan förstå,
och tagit hand om såväl barn, barnbarn, jobb och hus
Så många prövningar Du ensam faktiskt behövt genomgå,
men aldrig klagat, utan i tunneln alltid hittat ett nytt ljus!
Därför känns det nu extra tungt,
att vara så maktlös och bara se på,
när Du blir allt sjukare och får mer smärtor,
med insikten om att ingenting på den j-a sjukdomen kan rå...!
Åh, kära lilla mor,
Du är så älskad av oss alla!
Din godhet och omsorg
har fått alla Du mött att falla! :-)
Jag vet ju att ingen för alltid får vara kvar
- men det är ju inte länge sedan vi miste Far!
Och Din tid borde inte vara inne på länge än,
men livet har gett oss en käftsmäll - igen!
Jag vill aldrig förlora Dig, och barnen vill ju ha mormor kvar
- men det skär i mitt hjärta att se hur jobbigt Du har..!

Du förtjänar inte detta, älskade lilla mor
 (det gör ingen såklart!)!
Och vi kommer att vara med Dig hela vägen,
stötta, peppa, hjälpa - whatever!
Precis som Du ALLTID funnits där för oss!
Jag älskar Dig mor!

//Anna

Ge aldrig vika för mörkret, hur svagt ljuset än blir...! :-)



Kärlek!
//Anna

Allt för mycket händer i mitt / vårt liv just nu,
och hur mycket jag än skulle vilja och önska och orka,
så finns liksom inte tiden och lusten kvar alltid... :-(
Jag är själv mitt uppe i en utredning som suger mycket kraft,
och min älskade mor blir snabbt sämre...
Men vad fasen
- det finns alltid någon som har det värre, eller hur?
Jag vet det - men min ork räcker liksom inte till på alla fronter just nu...
Så förlåt om jag är tystlåten!

Kärlek!
//Anna

When the going get´s tough,
the tough get going...
Måste det verkligen vara så då?!
Ja, tydligen för vissa av oss i alla fall!
Och någon där uppe tror ju uppenbarligen att vi kan ta smäll efter smäll,
och ändå stå kvar med benen på jorden..!?
Lagen om alltings jävlighet..... Igen....! :-)
Men jag och min lilla o´hana kämpar på, bara så ni vet! :-)

Kärlek!
//Anna

Ja, det blir onekligen en något annorlunda sommar i år, med tanke på allt som händer omkring mig och min familj för närvarande!
Men det gäller att ta tillvara på guldkornen, de bra stunderna och ljusa ögonblicken
- på solen och värmen och skratten. :-) Det är ovärderliga guldkorn att plocka fram och minnas i de svåra och mörka stunderna..!

Kärlek!
//Anna

Usch ja...
Så kom den då
- den dagen då min älskade mor skulle få svar ifrån onkologen,
sin diagnos - sin dom...
Och dessvärre var det riktigt illa...
Mor har malignt melanom och det har spritt sig i typ hela kroppen
- det enda stället det inte finns några metastaser på (ännu) är huvudet.
Men hon har desto flera i magen och i de inre organen...
Och den tumör hon har så ont av visade sig vara en hel decimeter stor!

Fy f-n säger jag bara... Denna satans, äckliga sjukdom - cancer...!
Hur kan den bara smyga sig på en lyckligt ovetande människa och nästan äta upp en helt inifrån,
innan det märks och upptäcks?! :-( Det är så fruktansvärt skrämmande...
Och minst lika skrämmande är alla tankar och all oro som man nu har angående mor
- ska hon verkligen behöva ha så här ont,
och hur lång tid har hon kvar...?
Maktlösheten är så total - det enda man vill är att hjälpa och få det att gå över,
och inte ett skit kan vi göra...! Mer än att - såklart!<3 - vara hos mor så mycket som möjligt, stötta och hjälpa henne med vad som än behövs och inte minst påminna hennen om hur otroligt älskad hon är och hur mycket all hennes villkorslösa kärlek och omsorg om oss alla har betytt (och betyder!) för oss!
För mor, lilla mor, vem är väl som Du..? Ingen i hela världen! <3

Jag beklagar att mina rader idag är aningen negativa, men tyvärr känns det väldigt tufft just nu...
Vår älskade lilla mor blir allt sämre och får allt mer ont för varje dag,
och ändå kan dom inte göra något... Det gör ont! Men nu korsar vi fingrar och tår för att de nya medicinerna åtminstone ska hjälpa mot smärtan...
Och tack och lov för underbara syskon med familjer, andra släktingar många fantastiska vänner, och förstås mina egna älskade barn och pojkvän
- all värme, kärlek och omtanke betyder extra mycket i en sådan här situation!


Kärlek!
//Anna

Usch ja...
Här är det ju som Ni vet höga berg och djupa dalar
- även i "normala" fall...
Men just nu är ju som bekant ingenting ens i närheten av "normalt" i mitt liv...!
Gudarna ska veta, att jag och barnen har en hel del att bita i
- men som jag sagt tidigare;
just nu är ingenting viktigare än min älskade mor!
Och såväl jag som mina systrar är inställda på dåliga nyheter på tisdag (när mor ska till onkologen)...
Vi vet vad vi ser och hör - men allt det som inte synts och märkts utanpå då...?
Hur långt gånget och illa är det..?!
Och här går jag ändå och bryr mig på hur jag ska ha råd att ha kvar mitt hus... Patetiskt, eller hur?
För personligen skiter jag i alla pengar, hus och saker i världen
- men jag kan inte förlora min mor också...! Inte redan?
Förlåt - det blev ett negativt inlägg...
Men jag var bara "tvungen" att få det ur systemet! :-)
Och jag ger aldrig upp en kamp, det tror jag de flesta av Er vet?
Vi måste t r o ! <3

Kärlek!
//Anna

Tjaa
- ganska mycket i mitt liv kan just nu liknas vid just nämnda katt- och råttalek
(även om det i mitt bildfall, tack och lov inte rör sig om någon råtta, utan om en näbbmus..!)...
För egen del, för barnens del - och för min älskade mor´s del...
Jaa - ju mer jag tänker på det, så får det nog bli ett längre inlägg om detta faktiskt!
Hursomhelst - här är ett exempel på hur det kan se ut,
när man ser döden i vitögat - eller för den sakens skull skrattar djävulen själv rakt upp i ansiktet..!?
Anyway - jag är fortfarande mycket tacksam för att man inte vet sitt öde...!

Kärlek!
//Anna

Som sagt
- allt för mycket har hänt runt mig och min familj sista tiden,
och tyvärr är mycket av det av ondo...
Därför orkar jag inte hålla allt inom mig,
utan måste få skriva av mig och ventilera alla känslor lite!
Det händer mycket runt mig själv, med en utredning framför mig kombinerat av det faktum att jag lade ner alla mediciner,
och mina barn har gått igenom mer än jag önskar att dom skulle behöva göra någonsin...
Och så nu, till råga på allt,
kommer beskedet om min älskade mor...
Hon har cancer och det visar sig dagligen, att den hunnit ta så mycket mer än någon trott redan... :-(
Det kommer att bli en lång och mycket annorlunda sommar!
Glöm inte att leva nu och här - vi vet inte vad vi bär inom oss eller vad ödet har i beredskap!

Kärlek!
//Anna

Ja, för vem är jag att klaga egentligen...?
Visst, jag har mycket smärtor och en syn som begränsar mig
- men jag lever ju!
Jag har två barn som stundtals kan driva mig till vansinne med alla utbrott och konflikter
- men dom är det mest underbara som har hänt mig och jag älskar dom bortom vett och sans!
Jag har inte pengar i överflöd och kan unna mig / oss utlandsresor
- men än så länge får jag det åtminstone att gå runt!
Ja, jag har ett hus som ska underhållas och som kostar en ansenlig summa i drift
- men det är ju de facto mitt hus! :-)
Och visst kan man klaga på väder och vind, kyla och blåst
- men det kommer alltid en morgondag och efter regn brukar det alltid komma solsken!

Ja, tack och lov att man inte vet sitt öde...!
Vi måste bli bättre på att uppskatta och glädjas över det vi faktiskt har här och nu!

Carpe diem! :-)
//Anna



Solnedgång som reflekteras i ett fönster...:-)

Tyvärr...
Förälskelsekänslan dröjer sig kvar,
och våren är här
- men sjuka barn (än en gång!) har gett mig 1,5 timmes sömn inatt...
Med andra ord så hittar jag inte riktigt orden,
eftersom min hjärna just nu är en enda gojja av -
tja, gud vet allt...?!
Hursomhelst - idag får bilderna tala,
det är vår!
Och jag älskar det... :-)!

Kärlek!
//Anna

  

Jag hörde att Elizabeth Taylor kom för sent till sin egen begravning
- och då tänker jag...;
jag vill absolut komma för sent till min begravning..!
Hellre för sent än för tidigt! :-)

Carpe diem!
//Anna

När man möts av denna morgonsol,
så glömmer man för ett ögonblick alla krämpor... :-)



Om vi står med det ena benet i gårdagen,
och det andra i morgondagen,
så pissar vi på idag...
Alltså är det av högsta vikt att vi är, här och nu! :-)

Carpe diem!
//Anna

Ja, alla befinner vi oss på den
- resan genom livet.
Livets väg, som är lika oförutsägbar
som den med all sannolikhet innehåller en hel del häftiga svängar,
liksom tunga uppförsbackar och hisnande utförsåkning...
Och allt detta är just livet!
Kom ihåg att alla dagar är betydelsefulla... :-)

Kärlek!
//Anna

Den eviga balansgången,
mellan ljus och mörker
hopp och förtvivlan
kärlek och hat...
Men starkast av allt är ju Kärleken,
och ljuset i tunneln finns där alltid
och bara väntar på att man ska tända det... ♥

Kärlek!
//Anna

Själen tycker om det vackra och djupa.. :-)
Ja, så är det nog - helt enkelt..!

Kärlek!
//Anna