annalandinnilsson

Jaha - så är den här igen..!
Den där dagen som kallas för födelsedag...

Numera får jag dock ingen ångest över detta,
eller några direkta ålderskomplex heller för den delen...
För efter olyckan för drygt nio år sedan
så spelar det faktiskt ingen roll vad jag fyller,
utan att jag fyller - att jag lever.
Och därför firar jag livet :-) !

Carpe diem!

//Anna

Såväl knopp som kropp börjar kännas farligt nära utbränd...
Egna infektioner, allergichocker och allehanda medicinkurer tar ut sin rätt,
samtidigt som vardagen ju alltid finns där oavsett hur frisk eller sjuk man är... :-)
Och min vardag innebär som ni vet intensiva dagar som tar sin början vid 5-tiden om morgnarna i ett hisnande tempo,
som sedan fortsätter eskalera hela dagen samtidigt som olyckstillbud och konflikter avlöser varandra... Något som jag i normala fall mer eller mindre "vant" mig vid, men när man själv varit sjuk såpass länge så är tyvärr varken energinivå eller humör på topp hela tiden.
Och när dessutom barnens diverse sjukor och åkommor gör sig påminda både dag och natt samtidigt som sömnen även störs av allehanda smärtor, bidrar ju inte tröttheten (eller snarare utmattningen kanske..haha..) till att man blir varken gladare eller friskare!

Men men - allting måste ju ha ett slut, eller hur?
Och som tur är så är åtminstone Anthony hyfsat frisk vilket innebär att han imorgon ska opereras... Ett äventyr som jag knappast ser fram emot! Han är så förfärligt rädd för allt vad sjukvård heter och den styrkan han besitter när han är rädd går knappt att beskriva. Och med tanke på att han fick ett hysteriskt utbrott och grät i 1,5 timme bara då jag berättade för honom häromveckan att vi fått tid, så känns det ju föga roligt... Lille stackaren - men det är ju något som måste göras tyvärr!
Dessutom är min käre son mycket känslig på alla sätt, vilket även innebär att han har oerhört låg smärtgräns... :-) Så man kan ju liksom redan nu ana hur han kommer att låta efter att ha fått plockat bort sådär en fyra, fem tänder ur munnen...

Men men - det goda med alla sjukdomar, operationer och eventuella symptom på utbrändhet, är att jag slipper fira min födelsedag...! :-) Och det besparar ju mig både energi och pengar, haha..! Vilket i sin tur leder till att jag kanske har några tior extra att spendera i Barcelona, när jag kliver på planet nästa tisdag..! :-) Inget ont utan att det har något gott med sig, eller hur?!

Kärlek!
//Anna



"När man hittar sin väg får man inte vara rädd.
Man måste ha mod att göra felsteg.
Besvikelserna och nederlagen och misströstan
är verktyg som Gud använder för att visa oss vägen." (Paulo Coelho)

En ny dag,
och nya tag.. :-)
Solen lyser och jag med den!

Kärlek!
//Anna

Jag kan inte fatta,
att fem månader hunnit gå...
Sorgen, smärtan och saknaden
är lika stor nu som då!

Älskade lille Far,
jag hoppas Du vet hur otroligt saknad Du är av oss alla!
Ingenting kommer någonsin att bli sig riktigt likt igen,
när inte Du är bland oss...

Du fattas oss!
..Och inte en dag går förbi utan att jag tänker på Dig,
minns någonting vi gjort eller hör någon sång vi båda gillade,
- och inte en enda dag har gått utan att jag gråter över min / vår stora förlust..!

Jag älskar Dig Far
- Du har på så många sätt gjort mig till den jag är!
Och mina barn älskar och saknar sin älskade morfar,
som rycktes ifrån dom alldeles för tidigt...

Kärlek!
// Anna.

"Ljuset är osäkert, det släcks med vinden,
det tänds med blixten,
det är aldrig där och lyser som solen
- men det lönar sig att kämpa för det." (Paulo Coelho)

Så sant, så sant... :-)
Han är så klok, den gode Paulo - jag kunde inte uttryckt det bättre själv faktiskt..! :-)
Ljuset är viktigt..

Kärlek!
//Anna

Ännu en gång...
Frustrationen var hög hos både mor och son,
och undertecknad fick tvinga tillbaks sina egna tårar
då sonen grät förtvivlat...
Varför? Ja, det är just det som är det värsta - jag har ingen riktig förklaring..!?

Hur mycket ska man som förälder trycka på...?
Och när barnet ifråga skyller på ont i magen och illamående, samt tar till det stora gråtartilleriet
- vad gör man?!
Än värre är svaren jag får - eller snarare bristen på dom...
Senast imorse satt jag med en storgråtande, hulkande 7-åring som absolut inte ville gå till skolan
- men när jag försöker få svar på varför, får jag inga..
Och när jag desperat frågar varför han är ledsen och förklarar att "om jag inte vet varför kan jag inte hjälpa Dig",
så får jag till svar att "..det spelar ingen roll, ingen kan hjälpa mig ändå. Jag behöver ingen hjälp..."
Tror nog att alla kan förstå hur frustrerad och uppgiven man känner sig
- men värst av allt är det faktum att jag tycker det är hjärtslitande,
men hur är det då inte för min unge, känslige son..?!

Ännu en dag i diagnosland..!

Kärlek!
//Anna

...Kan ju förresten tillägga,
att till allting annat man redan har agg emot på sonens skola,
så fick vi i fredags besked om att det ska bytas lärare - igen... Strålande!
Och - inte att förglömma,
så finns det ju alltid människor i ens närhet som sett "Supernanny" 
och har en himla massa klämkäcka tips..! Suck! :-)

Kärlekens ansikten... :-)

   

T a c k för att Ni finns!
Och tack alla andra underbara som finns i min närhet,
för all värme, omtanke och kärlek
- vad vore jag utan Er?
Jag älskar Er alla!

Kärlek!
//Anna


Vinden viner,
gamla löv som flyger
- men solen skiner,
visst är det våren som inpå oss smyger..?

Lövsprickning och fågelsång,
blomsterprakt av flera slag
Kropp och själ gör glädjesprång
- vad livet är härligt en sådan dag! :-)

Den senaste veckan har bjudit på härliga vårdagar,
långpromenader i skog och mark
och många fantastiska och vackra syner och upplevelser,
livsglädje och livskvalitet :-)
- inte konstigt att våren är kärlekens och förälskelsens tid!

Kärlek!
//Anna

  

 

"Själen tycker om vackra och djupa saker." (Paulo Coelho)

Min tanke idag var att bara skriva några korta rader och låta alla veta att jag finns här...
Men efter att ha läst på några av vännernas bloggar och än en gång känt den stora förståelsen,
så kan jag inte låta bli att ägna några rader åt alla oss som på något sätt lever i diagnosland. :-)

För som mamma / förälder till barn i diagnosland, utsätts vi för så många flera och större påfrestningar än många andra.
Inte nog med att vi har en tuff vardag att pussla ihop för att både barnen och vi ska fungera så bra som möjligt,
utan dessutom ska vi slåss mot fördomar och oförstånd från omgivningen, samt mot skola, kommun och ibland även mot försäkringskassor och försäkringsbolag
- samtidigt som vi ska vara pigga, käcka och glada partners, vänner, arbetskamrater och älskarinnor... :-)

Men
- Kärleken övervinner som bekant allt,
så låt oss besegras av Kärleken! :-)

Kärlek!
//Anna

Ibland tar liksom orken slut
och all luft går ur en...
Man känner sig ensam och sårbar
och det kan vara lätt att bli självkritisk...
Det är då de vackra tingen i livet
är som allra mest betydelsefulla och viktiga
- barnen och Kärleken,
skratten, värmen och omtanken,
solen, våren, lövsprickningen
och de nyutslagna blommorna,
konsten...

Allt är konst,
och det är i sanning
en stor och lärorik konst att leva!

Kärlek!
// Anna



Låt inte dagens moln förmörka morgondagens sol... :-)

... "Om vägen från och med nu inte lär mig något nytt,
så har jag åtminstone lärt mig något viktigt:
att det är nödvändigt att ta risker." (Paulo Coelho)

Ja, man kan väl knappast uttrycka det bättre och tydligare än så?! :-)

Glad påsk alla!

Kärlek!
//Anna