Jag reser mig igen...:-)
Få saker kan trigga igång mina "oxe-instinkter",
som vid de tillfällen då jag känner mig sviken / har hamnat mellan stolarna eller fått ett löfte som inte hålls...
För DÅ går jag igång - med all den envishet och tjurskallighet som bara en oxe kan ha,
blir förvisso oftast även lite förbannad,
men sen jäklar bestämmer jag mig för att nå det mål jag satt upp no matter what - och det är just envisheten och kanske även till viss del ilskan, som gör det..!
Men faktum är, att det fungerar:-)!
Så tro mig
- när jag nu säger att jag vet vilken väg jag ska gå och att jag kommer att fixa det,
vilka problem som än dyker upp längs vägen,
så blir det också så...
Och DET, mina vänner, är ett löfte:-)!
Kärlek!
//Anna
"Lev inte snabbare än Din skyddsängel kan flyga...!"
Svordomarna haglar...:-)!
Just nu och här vill jag prata om min stackars lilla tjej...
I våras fick hon plötsligt bekymmer och började kissa i sängen ibland - men det är ju sånt som händer!
Men så blev det mera ofta, och sen började det hända mindre olyckor även på dagen -
såklart reagerade vi föräldrar på detta och tyckte det var märkligt. Dessutom hade tösabiten flera UVI under samma period, och vi hade såklart kontakt med sjukvården!
Men - när hennes UVI väl var borta, och jag och hennes pappa uttryckte oro just angående "kisseriet" och det faktum att hon skulle börja förskoleklass nu i höst, så träffade vi alltså Mr Supernonchalant....
Denne manlige läkare menade att vi samt dagispersonal skulle sätta henne på toa varannan timme, no matter what, i tre månader - för då brukade allting lösa sig sa han...
Så blev det äntligen dags för återbesök förra veckan, och då hade dottern dessutom fått en massa utslag på ett ställe där ingen vill ha det..!? Men samme idiot till läkare viftade bara bort dessa gräsliga utslag med att hon inte tålde klor och därför inte ska bada i pool och angående problemen med att hålla sig "torr", hade samme jubelåsna mage att säga att "vi lägger locket på tills vidare"...!?
Jodå, så att...:-(!!!
Alla som känner mig, om så bara det minsta lilla, vet att om mina barn på något sätt felbehandlas eller blir orättvist bemötta, så väcker man också lejonhonan i deras mamma!
Så ett par dagar senare återvände undertecknad till barnmottagningen eftersom dotterns utslag blivit ännu värre, klådan var enorm och hon kunde inte ens sova på grund av detta. Dock hade jag poängterat att jag INTE ville träffa samma läkare som tidigare och fick som tur var en annan, supergullig lite äldre kvinnlig läkare som definitivt tog allt vi hade att berätta på största allvar! Och två dagar senare fick vi då beskedet - stafilycocker...! Knappast något att skoja om och definitivt ingenting man vill ha och värst av allt är att det kan leda till så mycket värre saker...:-(!
Nu har utslagen tack och lov blivit betydligt bättre sedan rätt behandling sattes in i fredags, men det är ju inte klokt av den förste läkaren att totalt förbise detta - det handlar om en liten 6-årig tjej, som kunnat få men för livet om inte rätt diagnos hade ställts! Och att han dessutom inte tyckte att hennes bekymmer med "kisseriet" var värt mera efterforskning är även det i allra högsta grad under all kritik och totalt oproffessionellt av honom!
Vi har en liten flicka på 6 år som längtat efter att äntligen få börja skolan - hur fräckt och kul kommer hon att tycka det är i längden, om ingenting görs för att hjälpa henne även med detta..? För tro mig, det undgår inte de andra barnen om / när ett annat barn råkat kissa ner sig, om så aldrig så lite..!
Återigen - NU har vi tack och lov en mycket bra läkare som inte kommer att släppa det, tack och lov! Men ja, jag är fortfarande heligt förbannad på den andre läkaren på grund av hans totala nonchalans och kommer inte att släppa det..:-)!
//Anna
Vägskäl...
Alla står vi flera gånger under livets hisnande resa inför vägskäl
- större och mindre händelser och upplevelser i våra liv,
men där valet av väg kan vara nog så stort eller svårt..!
Just nu finns det många sådana vägskäl känns det som,
och jag saknar mina vägvisare här i livet mer än någonsin..<3!
Men jag är övertygad om att dom ser oss,
och jag tänker göra allt för att alla vägval ska bli så bra och lyckosamma som möjligt,
för oss alla:-)!
Kärlek!
//Anna
Det är den som far vilse som finner nya vägar...!
Svallningar och hjärnsläpp...:-)
De sista dagarna har mina två telningar gått in i någon sorts total "vettvillings-period"...
Vilket till exempel visat sig genom allmänt gastande och överspeed, skrik och skrän och småkiv, hoppande och klättrande i alla möbler som går att uppbringa, till mera våldsamma tendenser i form av sparkar och slag med diverse tillhyggen och total respektlöshet gentemot såväl varandra som mig och resten av omvärlden och inte minst våra stackars katter...
De har använt våra lokala tåg och bussar som lekplatser och bryr sig inte ett dugg om ifall de råkar bli av med mig i folkmassorna någonstans...
Detta har, som Ni nog kan förstå, lett till att undertecknad vid mer än ett tillfälle drabbats av såväl våldsamma svettningar som totalt hjärnsläpp...!
Med allt detta i beaktande, så visste jag inte längre om jag skulle skratta eller gråta när jag och barnen idag åkte tåget hem, och en man passerade oss flera gånger - och plötsligt känner jag en klapp på axeln och där står samme man med bister uppsyn, med en tidning i högsta hugg och säger; "Tänkte att Du nog kunde behöva läsa detta..."
Ehh, okej.. Artikeln handlade om kvinnor i klimakteriet och hur dom bäst ska hantera stress...:-(!
Ärligt talat - just där och då hade jag kunnat ge honom en feting, nu kan jag skratta åtminstone lite åt det:-)
- men det som gör mig ledsen är det faktum att så många i vår omgivning tror en massa när vi rör oss "ute", när de inte har en aning om vår bakgrund...!?
Och att då dessutom sticka till en människa en artikel som någon tycker är passande där och då..?
Jag förstår - men det gör ont..!
Kärlek!
//Anna
Orken tryter...
Idag är en sådan dag som man bara vill glömma -
förtränga och inbilla sig att den aldrig fanns..
Idag har ingenting gått rättt, på något håll,
och smärtan är så total och tar nästan andan ur mig...
Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag frågar mig själv återigen vad jag kunde gjort annorlunda..?!
Ja, det finns mycket i och för sig som jag själv rakt av vet att jag kunde och förmodligen borde gjord annorlunda från dag ett,
men ändå...!?
Alla dessa konflikter, otroligt hårda ord, hugg och slag och en rasande röra av hysteri, hyperaktivitet och total sorg...
Idag brast mitt hjärta totalt och tvivlen på mig själv är många..!
Gudarna ska veta att det inte är en lätt plats vi befinner oss på, vi i bokstavsland..!
Kärlek!
//Anna
