Växelvis boende...

När kvällen kommer och mörkret faller,
växer sig tystnaden som störst och svårast.
Tankarna snurrar, känslorna åker berg- och dalbana,
och saknaden är enorm...

För även om jag vet att det är högst normalt och mycket vanligt förekommande,
så är inte jag van vid att bara ha mina barn varannan vecka...
Sedan Anthony föddes för sju år sedan, och Thess fyra år därefter, så har mitt liv byggts upp runt och kretsat kring barnen (på gott och ont förstås..).
Jag har helt enkelt "bara" varit mamma, och även om det varken gått lätt eller smärtfritt alltid, så har det liksom blivit min identitet då det finns en hel del annat som jag inte kan eller får längre. Och huruvida det är rätt eller fel kan naturligtvis diskuteras.
Men tro mig, jag har bestämt mig för att återta makten över mitt liv från försäkringskassa och all annan byråkrati. och åter skapa en mening och ett värde för mig själv och mitt liv - mer än "bara" som mamma..

Dock förändrar det inte det faktum, att jag ÄR mamma i kropp, själ och hjärta och att mina tankar är hos barnen när vi är åtskilda! :-)
För även om jag vet att de har det bra och att vi alla säkert kommer att må bra av detta i slutändan, så är det svårt att släppa taget om mina telningar, om än bara för ett ögonblick.
Ja, det har onekligen varit tufft för mig dessa första dagarna av "växelvis boende" - jag har ju trots allt aldrig varit från barnen mer än max ett par dagar!
Samtidigt så tror jag förstås på att det jag och barnens pappa kommit fram till, baserat just på barnen och deras välbefinnande, är till det bättre för alla. Och det är ju först och främst barnen det handlar om - vad vi föräldrar tänker och känner, måste vi ju försöka sätta åt sidan.

Kärlek!
//Anna

"Kärleken övervinner allt,
låt oss därför överlämna oss till kärleken." (Vergilius)



Apropå barn..


Jag tror och hoppas att alla som känner mig det minsta,
vet hur mycket jag älskar mina barn - trots allt jag säger och beskriver.. :-)
Och jag vet allt för väl att det inte bara varit på gott som jag gått hemma och tillbringat större delen av min tid tillsammans med mina telningar... Jag älskar dom och jag vet att dom älskar mig
- men jag vet att jag har jättesvårt att släppa...
Men nu är jag tvungen, hur ont det än gör.. :-)
För imorgon ska barnen för första gången prova att bo "varannan vecka".
Och jag VET att det säkerligen kommer att bli bra för oss alla i långa loppet,
men...
Suck... Jag är ju m a m m a . . . :-)
Och det blir ju lite skillnad för barnen att gå från typ 15 timmar i veckan i barnomsorg, till heltid..

Men - denna mamman försöker svälja sina farhågor och är övertygad om att det kommer att bli bra
- för oss alla,
i slutändan..! :-)

Det finns inga allvetande och felfria föräldrar
- och kan man älska sitt / sina barn för mycket,
ja... då är jag antagligen skyldig! :-)

Men - kan man någonsin älska någon för mycket
- oavsett om det är ens barn eller någon annan när och kär..?!

Kärlek!
//Anna

childabuse


Ta med denna bilden...

Det är en symbol för alla barn världen över som lider i det stilla,
de utnyttjade barnens tårar.
Uppmärksamma deras lidande genom att adoptera affischen
till din hemsida eller blogg, som ett sätt att visa sympati!


Det sista av sommaren..?!

Några bilder från helgen och härliga Helsingborg :-).

Det gäller att ta tillvara på solen och värmen,
liksom krama ur det sista av sommarens goda
- för snart, allt för snart,
kommer hösten och mörkret krypande
och då är det gott att ha allt det vackra
i färskt minne på näthinnan :-).
Carpe Diem helt enkelt..!

Kärlek!
//Anna



Dagens tanke..

Med alla tankar och känslor som rasat inom mig (apropå allt och inget!) den senaste tiden,
så kändes följande rader ur "Under ytan" av Uno Svenningsson väldigt träffande..;
".. Vi hittar alltid svaren,
där i botten av oss själva.."

För säkerligen är det åtminstone ofta så,
att vi själva sitter på svaren på våra funderingar och frågeställningar,
men ibland är det kanske för svårt, för tungt eller för känsligt för att vi ska våga se efter ordentligt..?

Men å andra sidan kanske det är så,
att om vi vågar titta efter och till och med erkänna våra svagheter eller brister,
så kan det i sig vara en styrka och till och med hjälpa en på vägen..?! :-)
Jag tror.. :-)

Kärlek!
// Anna


Veckans blogg! :-)

Wow!
Gissa om jag blev både glad och smickrad när jag insåg att just jag blivit "Veckans blogg",
hos gulliga, fina
Carola! :-)
Och jag måste bara visa hur fint hon skriver om mig... :-) ;

"Det blev
http://annalandinnilsson.blogg.se/

Som jag brukar skriva till Anna, en dos av Anna varje dag behöver man.
Finns mycket jag skulle kunna skriva om denna fantastiska tjej, tror
dock det är bättre om ni kikar in till henne.

Istället för en header har jag lånat ett av hennes vackra kort



http://annalandinnilsson.blogg.se/

Grattis gumman, nu syns du hos mig varje dag i en veckas tid."

Tack, tack och t a c k !
Eftersom jag skriver från, av och med hjärtat,
är det extra härligt och värmande att få beröm ifrån Er som läser och få höra att Ni faktiskt uppskattar det jag skriver!
Det ger ju dessutom självkänslan en välbehövlig puff i rätt riktning :-).

Så nu ska jag försöka tro på mig själv och förverkliga mina drömmar innan de förbleknar
- för även om jag det tidigare, så tål det att upprepas:
Nästa gång jag ser döden i vitögat, så ska jag inte känna mig "ofärdig" och ångra saker jag inte vågat eller hunnit göra.
Leva och älska, här och nu. Jag vill helt enkelt känna att jag l e v t mitt liv!

Carpe Diem!
//Anna


Födelsedagar och skolstart!

Anthony 7 år den 23 augusti!



Thess 3 år den 16 augusti!



De senaste dagarna har ägnats åt födelsedagskalas för barnen,
dagisstart för Thess i måndags och skolstart idag för min "försteklickare" :-)!
Dessutom har en hel del tid gått åt till byråkrati och långa telefonköer (försäkringskassan..), suck..!

Men men - så sakteliga återgår nu livet till det "normala" (vad nu det är?! Haha..) och jag hoppas innerligt att jag inom en snar framtid ska ha ordnat någon form av sysselsättning inom något av de områden jag brinner och känner mest för,
och därmed återinföra glädje, egenvärde och livskvalitet i mitt liv. För då är jag också övertygad om att jag blir en mycket bättre, gladare och roligare mamma!

Men idag är mina tankar först och främst hos Anthony - min store, lille påg!
För det är ju nu skolan börjar "på riktigt" och kraven på barnen ökar.
Och det är kanske inte så lätt för en 7-årig hyperaktiv kille med stora koncentrationssvårigheter,
att anpassa sig till - och framför allt inte i en klass med 34 eller 35 barn (ja, tyvärr läste Ni rätt!)...

Hursomhelst, så håller vi nu alla tummar och dessutom ögon och öron öppna, för att vi på bästa och snabbaste sätt ska kunna hjälpa Anthony om och när det behövs - för det kommer säkerligen att bli en ganska tuff utmaning för honom.
Samtidigt så är han en oerhört klipsk och duktig kille och jag är övertygad om att han kan klara typ vad som helst, om han bara får rätt stöd och peppning!

Kärlek!
//Anna

Tid att andas...och att leva! :-)

Den senaste tiden har varit oerhört påfrestande och tagit hårt på mitt humör..
Alla konflikter och känslomässiga berg- och dalbanor tar slutligen ut sin rätt,
och jag känner mig helt slut, frustrerad och maktlös..



Därför är det med hopp och tillförsikt, som jag nu konstaterar att både dagis och skola
startar denna veckan :-).
För jag är övertygad om att både jag och barnen behöver de rutinerna - och andrummen :-) -
igen!

Och framför allt ser jag fram emot att återfå ett l i v !
För nu vill denna kvinnan komma ut från hemmet, träffa människor, få lite social och mental
stimulans och känna att hon faktiskt tillför något och är till nytta - inom fler områden än
"bara" som mamma :-) ...!



...och förhoppningen om en gryende, givande och positiv morgondag lever i allra högsta grad!

Kärlek!
//Anna

Jag tror..

Jag vet vad jag vill...
Och jag tror att jag vet vad jag kan.. :-)
Men framför allt så tror jag verkligen att jag hittat det jag ska lägga mitt krut på..!
Min dröm känns inte alls avlägsen :-)..
Jag har massor med planer, tankar och upplägg
- och jag tänker banne mig ta tag i dom också!
Om jag bara tror på mig själv tillräckligt mycket!

Kärlek!
//Anna

"Allrahelst minns jag framtiden.." (Salvador Dali)

Man behöver någon som drar upp en...

Jag tror och hoppas att mer eller mindre alla föräldrar känner igen sig
- för ibland är det ta mig fan inte lätt att vara mamma / pappa...!
Och gudarna vet att jag älskar mina barn mer än något annat
- men just nu känns det som att orken och energin och mamma-självförtroendet är typ slut,
och det är alldeles för många konflikter...
Och mamman känner sig nästintill värdelös och nere...

Då är det ju för väl att det finns - än en gång! - folk omkring mig,
som bryr sig, älskar och stöttar
- och inte minst, ger råd och kommentarer.. :-)
Och visst är det så, att man som förälder alltid tycker man kunde gjort annorlunda!?

... "Man tappar självförtroendet, men försök tro på Dig själv och Din förmåga
- Du har den, det vet både Du och jag!
.. Man behöver någon som drar upp en när man tror man ska sjunka.."
Och det gjorde Du idag! :-)

"DU" - som skrev dessa ord till mig ikväll,
när jag som allra mest behövde dom..:
Jag älskar Dig och är SÅ tacksam över att Du finns!

Kärlek!
//Anna


... och harmoni.. :-)

Lugnet och tystnaden är så stor att man nästan kan ta på den.
Allting andas total sinnesfrid,
harmoni
och en stor portion kärlek och glädje.
Det enda som ytterst tillfälligt bryter tystnaden,
är när vinden får tag i trädens lövverk,
ljudet från ett mycket avlägset flygplan,
eller ett plask då och då från den lilla sjön som vi befinner oss vid,
alldeles ensamma och endast omgivna av skog, sten och vatten
- och jag älskar det och njuter i fulla drag! :-)
Det här är så långt från min vardag man kan komma
- och ytterst välbehövligt!

Men...
Mitt nyfunna paradis förvandlades i ett huj till ett smärtfyllt helvete,
då jag ögonblicket efter att ha skrivit sista bokstaven i ovanstående stycke,
kraschade min redan dåliga armbåge...
Hahaha.. :-) - det om något måste ju vara lagen om alltings jävlighet, eller!?
Liksom, vaddå - tro inte de ska få spendera en hel dag i ro, harmoni och lycka, ack nej,
välkommen tillbaks till verkligheten typ..! :-)

Men men - i ärlighetens namn är jag själv inte särskilt förvånad
- it´s the story of my life, liksom! :-)
Jag har en ganska unik förmåga att råka ut för de mest konstiga och galna saker
och gudarna ska veta att i mitt liv råder det ingen slentrian..! :-)

Och det bestående minnet från denna dag är ändå den totala känslan av frid,
för både kropp och sinne.
Underbara naturupplevelser och möten med flera sorters djur på mycket nära håll,
grillning intill en liten sjö,
lycka, harmoni och kärlek
- härligt!

//Anna








...Och störst av allt är Kärleken! :-)

Kärlek...

En magisk afton i härliga Helsingborg...



... En sådan kväll när man bara ä l s k a r
- att leva och allt det vackra som livet ger!
Att dessutom få dela allt det vackra med någon som betyder mycket för en,
gör upplevelsen ännu större, starkare och alldeles underbar.. :-)

Kärlek!
//Anna


Livets berg- och dalbana..

Jag finns här,
även om jag inte syns och hörs..
Jag är närvarande,
även om jag för tillfället inte riktigt har kraften att uttrycka mig
så mycket som jag vill och kan..
Men jag är,
jag lever,
jag älskar..
Carpe Diem!

Kärlek!
//Anna

Även här ute på vischan kan man få uppleva riktigt tjusiga solnedgångar.. :-)



"Mitt liv är som bergochdalbanan, en våldsam och svindlande lek.
Livet är att hoppa fallskärm, det är att ta risker,
falla och resa sig på nytt.
Det är bergsbestigning,
det är att försöka nå upp till ens egen topp
och känna sig otillfredsställd och fylld av vånda
när man inte klarar det.." (Paulo Coelho)

Hjälp...?!

Än en gång värker det i modershjärtat, frustrationen växer och frågorna hopas...
Igårkväll, plötsligt och från ingenstans, utbrister sonen: "Alla tycker jag är dum i huvudet", varpå han rabblade upp namnen på samtliga inom familj och släkt..
Därefter rusade han storgråtande in på sitt rum samtidigt som han fortsatte hulka fram "jag är dum i huvudet, alla tycker jag är dum i huvudet - jag är en idiot.."

Om två veckor fyller sonen 7 år...
Det kan ju inte vara rätt och rimligt att en liten kille som han ska känna, tänka och tro som han gör?!
Och jag ser verkligen fram emot att åter möta personalen på BUP så fort de är tillbaks från semestern
- för här behövs det uppenbarligen både råd och hjälp!

Kärlek!
//Anna


"Det största mysteriet är inte mer än det att en pytteliten kropp har vaknat till jorden.
Den nyfödde ser. Två luckor i himlen öppnas. Även fem-stegs-raketer och kärnfysik blir pysslingars pussel
när det nyfödda barnet med en enda blick bevisar att Gud finns." (André Bjerke)

En stilla undran..

Är det verkligen okej,
att tycka det är skönt, eller till och med njuta av, att vara barnledig ibland..?
Personligen ger det dåliga samvetet mig en käftsmäll vid blotta tanken
- för att jag känner så...
Men å andra sidan ligger det väl något i det en klok och empatisk människa inom vården sade till mig häromdagen;
"Tror du inte att alla föräldrar tycker det är skönt att vara barnfria ibland
- även de föräldrar som inte har barn med någon form av NPF eller annat handikapp..?!"
Jo, förmodligen är det så!
Vad tror / känner Ni om denna frågeställning..?

Ha en härlig måndag!

Kärlek!
//Anna



"Barn tänker inte på den tid som gått eller den tid som kommer.
De njuter ögonblicket, vilket få av oss gör." (Jean de La Bruyére)

RSS 2.0