Dubbel våldäkt på integriteten...

Först våldtogs och misshandlades den personliga integriteten och tryggheten,
när okända och fullständigt respektlösa människor tog sig in i mitt och barnens hem och rotade igenom alla personliga saker och tillhörigeter.
Och utöver att de tog ifrån mig min trygghet och hemkänsla,
så fick de även med sig många smycken som aldrig går att ersätta men framför allt så tog de min dator...
Den dator som är min öppning till världen! Genom den kan jag både skriva, läsa och kommunicera och inte minst så hade jag mängder med oersättliga bilder och texter i den... Mer personligt än så kan det inte bli och svinen som tog det har definitivt inte någon glädje av det...

Men men - den biten har jag väl ändå mer eller mindre tvingats förlika mig med,
men däremot så förväntade jag mig ett professionellt bemötande av mitt försäkringsbolag...
Men det sätt dom bemött mig och behandlat mitt ärende på är under all kritik!
Och hur den bank som jag har huslånen i kan samarbeta med detta bolag är för mig en gåta,
och jag kan garantera att jag snarast kommer att byta försäkringsbolag samt berätta ett och annat för det bolag jag haft fram till nu...!
Hur i hela hisingen kan man som handläggare för det första maila till mig (en månad efter min anmälan, utan att ha kontaktat mig alls tidigare), när jag klargjort för dom att det faktiskt bland annat var min dator som blev stulen vid inbrottet..?! Och när jag äntligen fick tag i esset som sköter mitt ärende två dagar före jul och ifrågasatte varför ingen hört av sig och hur länge jag skulle behöva vänta på en ny dator, eftersom jag är så beroende av datorn till så mycket, så kläckte han av sig att; "..ja, men det är ju bara att gå iväg och köpa en likvärdig dator så länge"...!?
Okej - inte nog med att jag själv fått betala nästan tretusen spänn för fönsterna som gick sönder "så länge", utan nu skulle jag alltså även lägga ut ytterligare omkring sjutusen på en dator.. Visst, inga problem! Jag är ju bara ensamstående med två barn och hus och sjukpensionär, det vill säga att mina ekonomiska resurser är ju nästan gränslösa.. Eller?!
Hursomhelst - mot bättre vetande gjorde jag slutligen som han sagt och gick iväg och införskaffade mig en helt likvärdig dator och skickade in kvittona på den gamla datorn (som var 1,5 år), den nya datorn samt kvitto på den kamera som också stals (även den 1,5 år gammal). Och häromdagen kom så kallduschen - för dator och kamera som tillsammans kostade dryga tiotusen kronor för inte särskilt länge sedan, fick jag inte ens hälften tillbaks...!?

Jag blir alldeles matt av den nonchalans jag möts av från försäkringsbolaget och känner mig fruktansvärt besviken, ledsen och frustrerad! Är detta vad man får för att man betalt in massor av pengar i premier genom åren?! Jag, som är offret redan en gång, ska behöva förklara och försvara och dessutom gå med stor ekonomisk förlust, samtidigt som jag aldrig kommer att få tillbaka det jag förlorade..?
Jag tyckte att känslan efter inbrottet var hemsk och att det kändes som en våldtäkt på den personliga integriteten
- men försäkringsbolagets brist på empati och respektlösa bemötande är om möjligt ännu mera kränkande!
Och med tanke på hur allting skötts och värderats hittills, så kan jag ju bara föreställa mig vad jag kommer att få för mina smycken och andra värdesaker... Det är rena hånet och tyvärr kan jag bara konstatera att man på många sätt blir dubbelt offer  i en sådan här situation.

//Anna




Tornado . .

Medan far slåss för sitt liv, utan att vi kan göra ett endaste dugg,
så slåss jag mot ADHD och alla dess underbara sidor,
mot 3-årstrots och sömnlösa nätter,
mot smärtor, inbrottsvågar, polis och försäkringsbolag..

...Och är så oändligt tacksam för den värme och kärlek jag omges av!
Utan den - utan alla vänner, syskon och min Kärlek,
så hade jag med all säkerhet inte stått pall för den tornado jag just nu befinner mig i..
Och jag kan ju inte förneka att mitt skrivande och fotograferande också skänker mig
både välbefinnande och välbehövlig "bortkoppling" från verkligheten emellanåt..! :-)

Kärlek!
//Anna

Följande bild vet jag att jag visat förut, men faktum är att jag är mycket nöjd med och stolt över den.. :-)
Jag tycker dessutom att den säger så mycket, trots att den inte innehåller särskilt mycket..
Måsar som svävade över fiskebåten vi var ute på, och en sill som flyger genom luften..
Det är konst, helt enkelt..! :-)



"Den äkta fria människan är den som uppfyller sin dröm utan att ta hjälp av någon.." (Lao-Tse)


Brott eller brottsling..?

Jag säger som dottern; "Ha...ha..!"
För mitt i all förvirring och bedrövelse över det som inträffat, så kom jag till min stora lättnad på att jag faktiskt hade lösenord och grejor på min dator, vilket med all sannolikhet gör att tjuvarna knappast lägger något krut på att knäcka någon kod och därmed komma åt mina högst personliga texter, tankar, ord och bilder,
utan "helt enkelt" formaterar om hela "skiten". Och den vetskapen gör ändå att det känns lite bättre inom mig!

Däremot blev jag typ heligt förbannad, när jag idag pratade med försäkringsbolaget...
De ifrågasätter och ställer frågor och krav, som gör att man själv känner sig misstänkt och nästintill kriminell
- vad fan, det är ju j a g som blivit utsatt för ett brott, inte tvärtom..?!!
"Det är ju bra om du har kvitton eller foton på smyckena..." Jo, gomiddag! Smycken som jag samlat på mig under typ 38 år..
Det är så gott som omöjligt att komma ihåg och än mindre att kunna beskriva varje litet örhänge,
men att dessutom ha foton på allting..?
Men jovisst - flera av smyckena finns säkert på bild. Problemet är bara att allt för många av mina foton låg i den datorn som stals.... Status que, alltså..!

Och jag får en tydlig föraning om hur lång tid mitt ärende kan tänkas ta hos försäkringsbolaget..
Grr..:-(  De har inga problem med att ta hutlöst mycket be!talt för sina "tjänster", men har man oturen att behöva utnyttja det man faktiskt har betalt för så får man nog vara beredd att strida för sin sak! Och, förstås, på en massa tidsödande och många gånger oförståelig (och oförklarlig!) byråkrati!

I believe..

Kärlek!
//Anna



Det är när mörkret faller och kvällen nalkas,
som det börjar spöka...
Men men - med all Kärlek, värme och omtanke jag (och barnen) omges av,
så kommer allting att lösa sig till sist, det är jag övertygad om!
Tack till alla Er underbara som finns och bryr Er! :-)


Inbrott.. :-(

Jag känner mig SÅ kränkt,
äcklad och............smutsig!

Mitt hem - min borg - min (och barnens) trygghet,
känns inte som något av det längre.
Murarna har raserats, tryggheten är som bortblåst
och mitt hem känns inte längre som mitt
- det känns milt uttryckt snuskigt!

Jag har haft inbrott i huset,
och de svinen har inte bara tagit min dator - med allt personligt och ovärderligt
i form av texter och foton den innehöll -, mina smycken och andra materiella ting..
De har berövat mig min trygghetskänsla och min stolthet över mitt fina hus och hem,
och det är i sanning ingenting annat än en våldtäkt på den personliga integriteten!

Så tack till Er, Era satans svin, för att Ni skapat detta fysiska och emotionella kaos åt mig!
För att Ni sett till att varken jag eller barnen kommer att känna oss trygga i vårt eget hem längre,
och för att jag i fortsättningen alltid kommer att ha en klump i magen när jag sätter nyckeln i låset och kommer hem eftersom jag inte vet vilken syn som kan vänta mig...
Hoppas Ni känner er jävligt nöjda med er själva och att allting var värt det!

Däremot vill jag också säga att jag är mycket positivt överraskad över polisens agerande
- de tog allting på största allvar och dök upp snabbt, tre poliser samt polishund, och det kändes mitt i all röra väldigt bra. :-)
Och naturligtvis vill jag också tacka mina älskade systrar, föräldrar, vänner, släktingar, barnens pappa och inte minst min Kärlek, för allt stöd och all omtanke - utan Er hade jag inte varit så samlad idag,
och jag hoppas Ni alla vet hur mycket Ni betyder för mig!

Kärlek!
//Anna

Strimmor av hopp...?
Tog åtminstone bilden tidigt imorse.. :-)



Kaos, stress o teknikens under..

Vill bara säga till alla Er underbara människor,
som finns här för mig och ger mig värme, stöd och kärlek
- jag ÄR, om än inte särskilt hyperaktiv för tillfället! :-)
Jag har inte glömt någon av Er och jag återkommer snart,
inte minst med förklaring på varför jag tillfälligt varit så tyst!

Tills vidare vill jag bara att Ni alla ska veta att jag är SÅ tacksam för att Ni finns och för all support!
Jag befinner mig för tillfället i allmänt kaos på flera fronter och när tekniken dessutom kraschade för mig förra veckan, så blev pressen (och stressen!) stor...
Men jag är på G - "projektet" jag nämnt, som betyder så oerhört mycket för mig, har deadline om typ 48 timmar och därför fokuserar jag just nu på att slutföra min uppgift! :-)

Kärlek!
//Anna


Tro..


... och tron har jag - om hoppet, livet och kärleken!
Även om allting svajjar ibland... :-)
Återkommer imorgon, med längre och förhoppningsvis roligare inlägg!
Sov gott!

Kärlek!
//Anna

"... Tro,
jag vill känna tro,
jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro..."
(Marie Fredriksson, "Tro")

Suck..

Efter att än en gång ha nått botten,
och inte nå någon som helst framgång hos myndigheter
och landsting (trots att man skriker efter hjälp!),
så är mina ord idag väldigt få av den enkla anledningen
att jag inte vill förmedla negativa "vibbar"... :-)

Däremot så vill jag än en gång säga "TACK",
av hela mitt hjärta :-),
till alla Er som ger mig ovillkorlig kärlek, omtanke och stöd
- det är ovärderligt!

Kärlek!
//Anna

"Poesi och visor är inte saker man hittar,
utan det är saker som hittar en,
och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en..." (Nalle Puh)


. . . . . . . .

Så mycket tankar,
så många frågor,
- så mycket oro
och farhågor..
Så mycket ängslan
och smärta,
det kan rymmas i
ett (moders-) hjärta..
För likväl som kärlek,
ömhet och lycka,
kan det så många andra känslor
uttrycka..
Att älska och öppna sitt hjärta
är detsamma som att vara sårbar,
och känslan kan vara lika härlig,
som förfärlig,
och alldeles underbar...

Allmänt rörigt...

Wow...! :-)
Jag blev så väldigt överraskad och glad när jag alldeles nyss insåg att nätet tydligen fungerar (åtmminstone tillfälligt)...
För ärligt talat, efter helgens kaos så känns det inte som att det är så mycket som faktiskt funkar!

Den "stora" flytten är gjord och jag och barnen har hunnit få det riktigt skapligt i vårt nya hus - trots allt...
Suck... Jag återkommer med mera "detaljer", men det har milt uttryckt varit kaos på alla sätt och vis under helgen.
Som om det inte vore nog med flyttröran och ens egna känslor, så ville barnen hem till mamma redan lördag morgon (då hade vi knappt hunnit starta flytten) - och dessutom var mormor så fruktansvärt sjuk då, att hon hade absolut inte kunnat passa dom ändå... Min älskade, fina lilla mor.... Hon har som jag nog nämnt tidigare, "KOL"... Och sista månaden har hon gått från fullt frisk till jättesjuk... :-( Hemskt!
Så inte nog med att man redan hade nerverna utanpå i allmänhet, utan dessutom kom de små glinen hem i värsta flyttröran samtidigt som mormor fick åka till sjukhus...

Hm - ja, det finns SÅ mycket att berätta... Och jag lovar återkomma i ärendet :-)!
Men just nu är jag TRÖTT efter flytt, barnens och dom egna våndorna samt dagens tripp till Ullared...

Ville mest att Ni skulle veta att jag är här - jag lever och jag har det bra - och jag är säker på att mitt och barnens "slott" kommer att bli skitbra i slutändan! :-)

Kärlek!
//Anna

Fånga dagen! Le så mycket och ofta Du kan! Och var tacksam för det (liv) Du har! :-)

Röra, kaos och stress..

Suck..
Märkligt - alla de positiva tankarna och ljusa förutsättningarna som jag kände igår, är nu typ borta..!?
Nejdå - missförstå mig inte, jag är fortfarande vid gott mod... Egentligen... Men plötsligt känns allt så förfärligt rörigt och stressigt!

Jag har precis fått besked om att jag troligen kan få tillträde till huset ännu tidigare än vad jag innan trott, och det är ju helt underbart! :-)
Men... Samtidigt så för det ju dessutom med sig en hel del pappersarbete och framför allt många telefonsamtal om gud vet allt, att fixa..!
Därför har jag ägnat flera timmar i förmiddag åt att jaga mäklare, postkontor, adressändring, telia, Eon... You name it!
Och just nu känns det något bättre igen, efter att ha kunnat bocka av några saker från min LÅNGA "att-göra-lista"! :-)

Och just nu är jag allra mest upprörd över att jag inte kommer att kunna blogga och / eller använda nätet på typ en vecka när jag väl flyttar..!? Haha.. Hur ska det gå liksom?! Och faktum är att jag tycker det är lite märkligt med dagens teknik, att man ska behöva vänta åtta arbetsdagar på att få sitt bredband flyttat..?!

Nåja, en sak i taget, en dag i sänder och fortsatt lätt till sinnet, så kommer säkert allting att lösa sig!

Nu ska jag stressa vidare och förhoppningsvis kunna beta av några punkter till på min "lilla" lista... :-)

Ha en underbar dag!

Kärlek!
//Anna

"Det enda som ger allting liv, är kärleken.." :-)


Panik..!? :-)

Det slog mig nyss...
Om allt går som det ska, så kan jag och barnen i bästa (eller är det värsta?!) fall flytta redan om typ två veckor.. :-)
Hej och hå!

Självklart är det toppen - alldeles lysande!
Men.... Med två barn som varit konstant sjuka i typ tre månader, varav en är hyper och gastar "j-a kärring" och "jag önskar Du var död" och andra trevligheter och ett litet barn som mellan sina magknip glatt gör och säger allt som storebror gör och säger, eftersom hon tror att det är fullt naturligt och helt okej att bete sig på detta viset?!
Samtidigt som mamma drar sig fram i mattluddet, utmattad av sömnbrist och med värkande lemmar, och förtvivlat försöker bevara förståndet men istället ofta beter sig som ett urtida monster och många gånger sjunker ner på barnens nivå - moget nog...

Men okej - tänk efter nu.. Vad har Du kvar att fixa innan flytten Anna...?
Tjaa, typ - ALLT! Usch då... Nu kom den lilla panikkänslan känner jag...
För det är banne mig inte helt lätt att försöka prata med vare sig banker, försäkringsbolag eller kommunala instanser, när man har två barn enligt ovan beskrivning hängande i knävecken..
Och jag var ju galen nog att tro att mina barn skulle bli friska så att jag kunde fixa alla dylika telefonsamtal när de befann sig i skola respektive dagis - men nu är verkligheten lite annorlunda inser jag..

För idag gick hyperkillen på sportlov och ska vara fri en hel vecka - jättekul tycker ju han naturligtvis, emedan mamman inte ser riktigt på samma sätt på saken... :-) Haha...
Nåja - på måndag ska åtminstone A till mormor och T vara på dagis och förhoppningsvis kan jag då hinna lösa några av de samtal som jag måste få fixat..!

Och när jag sitter här mitt i kaoset bland flyttlådor, en del packade, en del inte, så kan jag åtminstone trösta mig med att jag ju faktiskt hunnit fixa det mesta i möbelväg - alltid något! :-)

Stressen - min trofaste "vän"...!

Kramar,
Anna

"Vi upplever alla stunder som är helt fria från bekymmer.
Dessa korta respiter kallas panik..."

S U C K . . .

Svensk sjukvård...
NÄR den fungerar, så är den säkerligen bland den bästa - men tyvärr verkar det inte som att den är till för alla (akutvården är det då främst jag syftar på)...
Eller rättare sagt, behöver man söka läkarhjälp så är det bäst att vara såpass sjuk eller skadad att man tvingas ringa ambulans och på så sätt få läkarvård direkt man kommer in.
För det är väl ändå inte rätt och rimligt att man ska tvingas sitta med två jättedåliga småbarn och vänta i minst sex timmar på hjälp?!
Jag tvingades igår åka hem igen med mina två sjuklingar, eftersom alla vårdinrättningar jag kontaktade var fullständigt överbelastade...

Så imorse fick jag börja om från ruta ett igen och återigen sätta mig i telefonkö till vårdcentralen...
Fick faktiskt tid till båda ganska snabbt och med hjälp av min kära syster så tog vi oss dit. Anthony fick snabbt konstaterat att det behövdes både penicillin och hostmedicin, emedan Thess (som med största sannolikhet fått urinvägsinfektion..!) fick en "påse" på snippan för att kunna lämna ett urinprov...
Ni kan säkert lista ut hur bra det gick..!? Halleda... Ingen hit att försöka få en tvååring att kissa på beställning!
Så efter två dryga timmar skickade läkaren hem oss - med påse - och bad oss komma tillbaka med urinprovet när det väl var "fixat"...
Och eftersom min syster skulle på möte så lämnade hon mig och barnen för att vi skulle kunna ta bussen hem.
Och gues what?! Två minuter innan bussen kom hördes dottern glatt utbrista; "Ja, mamma - Thess kunde kissa"!
Jättebra tänkte jag - och upptäckte att tösabiten var helt genomvåt... Och väl hemma igen kunde jag konstatera att den där sabla påsen inte lyckats samla upp EN ENDA DROPPE...! :-( SÅ trött jag blir...

Och som om inte förmiddagen varit kaotisk och rörig nog, så mötte jag dessutom svärmor utanför vårdcentralen... Samma människa som inte hört av sig på något sätt sedan separationen blev officiell och som uppenbarligen tagit ställning, trots att vi berättat för alla att vi skiljs som vänner och att ingen av oss "gjort något" för att det skulle bli så här, utan det är helt enkelt ett beslut som tagits efter noga och långa överväganden i tron och förhoppningen om att vi alla ska få det bättre och roligare.
Hursomhelst, så har jag anat att både svärmor och svägerska på något sätt lastar mig och idag fick jag tyvärr den farhågan bekräftad.. Och det känns väldigt tråkigt och frustrerande!
Inte minst eftersom mina föräldrar, syskon och svågrar hela tiden varit mycket noga med att visa både mig och sambon att de stöttar oss BÅDA i allt det här...

SUCK...

Kramar,
Anna

"Släktingar är som solen - ju längre bort desto bättre..." :-)

.

Eftersom det varit ännu en kaosartad dag, med många telefonsamtal, tankar, känslor och huvudbry,
så blir det bara några dagsfärska bilder...

Och en förhoppning om att allting ser lite ljusare ut när morgonen gryr..!? :-)

Kärlek!
//Anna




"Idag är det imorgon
som jag gruvade mig så för igår..."


En vecka före jul..


...Och allting är kaos...
Men inte så mycket på utsidan kanske, utan mest inom mig - men där är det å andra sidan riktigt rejält rörigt!
Och med allt för många tankar snurrande i skallen, samtidigt som de sista julklappsinköpen ska fixas, granen huggas, skolavslutningen besökas och ett stycke islandshäst emottas någon gång framåt söndagskvällen, så har jag just nu inte så mycket annat i huvudet.... Typ...! Ja, bortsett från att hålla huvudet högt och skenet uppe! :-)

Ha en härlig torsdag!

Kramar,
Anna

...och en röst sade till mig genom allt kaos; Le och var glad, ty det kunde vara värre! Och jag log och var glad och det blev värre...!


Inte mycket som behövs...

Ibland behövs det inte mycket för att det ska bli den där berömda droppen som får bägaren att rinna över...
När man förtvivlat försökt klamra sig fast, men slutligen får den där lilla lilla knuffen som gör att man faller huvudstupa...

Och idag behövdes det bara ett telefonsamtal för att få mig att bryta ihop...
Jag hade äntligen fått en tid hos en av sköterskorna på BUP för att diskutera min, A:s och hela familjens situation och förhoppningsvis få stöd och råd därigenom och jag såg verkligen fram emot detta välbehövliga möte.
Så gissa om gardinen flög ner med en smäll, när färdtjänst hade mage att ringa mig och meddela att de var rejält försenade och att de inte skulle kunna hämta mig förrän typ en kvart efter den avtalade tiden jag skulle varit på BUP...

Ännu en gång stod jag där och svor över hur utlämnad man blir, då man är beroende av andra människor för att kunna ta sig fram.
Min så kallade självständighet är numera beroende av ett mycket tvivelaktigt uppförande ifrån Serviceresor (som har hand om färdtjänst och sjukresor) och jag skulle kunnat SKRIKA...!!
Så oerhört dåligt och nonchalant av detta företag, att inte planera och utföra sina tjänster bättre än så här - jag hade faktiskt ett för mig mycket viktigt möte inom vården och nu fick jag istället avboka detta och kan bara hoppas att jag får en ny tid relativt snart... Och då kommer jag ju inte att våga lita på att färdtjänst dyker upp i tid, utan då får jag istället anlita någon av mina nära och kära - igen...

Nej, fy fasen säger jag - av allt som hänt och allt jag förlorat efter olyckan, så är förlusten av min självständighet det absolut värsta slaget! Jag fullkomligt hatar att vara beroende av andra och att inte ens kunna åka och handla en liter mjölk utan att först konsultera någon annan - oavsett om det är familjemedlemmar eller serviceresor.

Puh... Så, nu fick jag det ur mig - och genast lättade ångesten lite grann.. :-)
Lovar att skriva något mera upplyftande och positivt nästa gång!

Ha en underbar måndag!

Kram,
Anna

"För till min mun vad mitt hjärta är fullt av" är en bra bön när man står inför något viktigt. En kortare variant är; "Hjälp för i helvete!" (Mia Törnblom)


Hjälp...!?

Ännu en dag och vecka har startat på värsta tänkbara sätt...
Och mitt självförakt och dåliga samvete är större och värre än någonsin förr!

Varför blir det så här?! Jag, som är vuxen och absolut ska veta bättre, sjunker ner på en nivå som banne mig är lägre än ett spädbarns... När A har bråkat, stökat, skrikit och strulat länge nog och ingenting jag gör eller säger hjälper, så blir jag slutligen så frustrerad och irriterad att även jag börjar skrika och bära mig allmänt illa åt...
Visst, det leder till att vi mot alla odds blir påklädda och klara och hinner till bussen i tid - men till vilket pris??!

Jag älskar min lille påg mer än något annat på denna jord och jag vill ingenting annat än att han ska må bra och bara njuta av livet!!! Så varför, varför, varför, blir det då så här...?
Jag skäms något förfärligt och tycker inte alls om mig själv, det kan jag lova...
Jag är SÅ trött och så ledsen nu och jag undrar om det är en gigantisk depression jag hamnat i eller är det något annat som felar mig..?!
Oavsett, så har jag vidtagit åtgärder och ska iväg och prata med folk som förhoppningsvis förstår och kan hjälpa mig reda ut begreppen.

Hur allting slutade imorse? Jodå, min tappre lille kille hade både glömt och förlåtit långt innan vi kom ner till bussen och var gó och glad och pussades hejdå :-). Det var betydligt sämre ställt med hans samvetstyngda mamma, som ännu en gång var tacksam över att solglasögonen dolde tårarna...

Kramar,
Anna



Något som inte minst jag själv behöver tänka på och upprepa för mig själv en sådan här dag;
Ibland gör vi fel, men vi är aldrig fel...!

Nyare inlägg
RSS 2.0