Lördag..
Jaha...
Typiskt ju - just som jag satte mig för att skriva några rader, så ljuder mistluren igen..! Kanon, jättebra, alldeles strålande... Mistluren (d v s Thess!) håller nämligen på att ta över storebrors sjukdom nu och hade behövt sova middag LÄNGE... Inte minst eftersom hon (vi) ska orka med kalas hos moster Annika och kusin Calle senare idag.
Men men - det är bara att gilla läget!
..Och han som jag delar tak med körde iväg med sin son för en timme sen och kommer inte hem förrän imorgon. Och gues what?! Det kändes riktigt skönt när han kilade iväg.. Alltså på det viset att här blir lugn och ro... För gudarna ska veta att saker och ting inte går helt friktionsfritt... Men det är väl inte meningen heller kanske?!
Nåja - ha en underbar lördag allesammans, på återhörande! :-)
Kärlek!
//Anna
"Det är alltid som mörkast strax före gryningen..."
Typiskt ju - just som jag satte mig för att skriva några rader, så ljuder mistluren igen..! Kanon, jättebra, alldeles strålande... Mistluren (d v s Thess!) håller nämligen på att ta över storebrors sjukdom nu och hade behövt sova middag LÄNGE... Inte minst eftersom hon (vi) ska orka med kalas hos moster Annika och kusin Calle senare idag.
Men men - det är bara att gilla läget!
..Och han som jag delar tak med körde iväg med sin son för en timme sen och kommer inte hem förrän imorgon. Och gues what?! Det kändes riktigt skönt när han kilade iväg.. Alltså på det viset att här blir lugn och ro... För gudarna ska veta att saker och ting inte går helt friktionsfritt... Men det är väl inte meningen heller kanske?!
Nåja - ha en underbar lördag allesammans, på återhörande! :-)
Kärlek!
//Anna
"Det är alltid som mörkast strax före gryningen..."
Ny utmaning..! :-)
Fick en kul utmaning av Caroline - tack så mycket!
Det går till så här; leta upp bildmapp 6, bild nr 6 och utmana 6 nya (glöm inte länka!) :-).
Jag utmanar följande sex personer:
Mia-Marie
SmulAnn
Daniel
Cinderella
DagStjärnan
J O A
Så här såg den bild ut som jag hade i motsvarande mapp:
Hahaha.. :-) Visst är hon fin, min lilla jänta?! :-) Bilden är tagen på juldagen, då hon fick lov att prova storebrors spionsaker...!
Ser fram emot att se Era bilder!
Många kramar,
Anna
Det går till så här; leta upp bildmapp 6, bild nr 6 och utmana 6 nya (glöm inte länka!) :-).
Jag utmanar följande sex personer:
Mia-Marie
SmulAnn
Daniel
Cinderella
DagStjärnan
J O A
Så här såg den bild ut som jag hade i motsvarande mapp:
Hahaha.. :-) Visst är hon fin, min lilla jänta?! :-) Bilden är tagen på juldagen, då hon fick lov att prova storebrors spionsaker...!
Ser fram emot att se Era bilder!
Många kramar,
Anna
Jag skulle kunna...
Jag skulle kunna skriva om...
... Väder och vind och den totalmesiga vinter vi skåningar (ännu ett år!) får uppleva.
Om de "tre D:na" - Dimma, Dis och Duggregn, att det är lika mörkt från morgon till kväll och den lama temperaturen tillsammans med den råa, fuktiga luften ser till att hålla liv i alla envisa bacillusker och influensor av allehanda slag...
Jag skulle kunna skriva om...
... Hur det känns att tvingas betala en förfärlig massa pengar för en häst, som jag förvisso räddat livet på men med all säkerhet aldrig får träffa...
Jag skulle kunna skriva om...
... Hur A har det i skolan, hur framför allt en pojke i klassen både slår och mobbar honom och trots upprörda telefonsamtal från oss och andra föräldrar, så händer inget med den andre pojken - medans däremot A blir ännu mera utpekad...
Jag skulle kunna skriva om...
... Den berg- och dalbana som jag hoppat på... Det är uppförsbackar, långa och sega. Häftiga utförsbackar, då det pirrar till av glädje och förväntan i magen men som snabbt är över igen. Tvära svängar då man har svårt att hänga med över huvud taget och kraftiga inbromsningar som leder till eftertänksamhet och ibland även tvivel...
... Men - allt det där får jag skriva om en annan dag. Jag vill ju inte att någon ska tro att jag tycker synd om mig själv! :-)
Och faktum är, att det gör jag inte!
För även om det finns en hel del orosmoln på himlen just nu, så är jag säker på att de skingras borta i horisonten och att allting kommer att klarna igen! :-)
Kramar,
Anna.
... Väder och vind och den totalmesiga vinter vi skåningar (ännu ett år!) får uppleva.
Om de "tre D:na" - Dimma, Dis och Duggregn, att det är lika mörkt från morgon till kväll och den lama temperaturen tillsammans med den råa, fuktiga luften ser till att hålla liv i alla envisa bacillusker och influensor av allehanda slag...
Jag skulle kunna skriva om...
... Hur det känns att tvingas betala en förfärlig massa pengar för en häst, som jag förvisso räddat livet på men med all säkerhet aldrig får träffa...
Jag skulle kunna skriva om...
... Hur A har det i skolan, hur framför allt en pojke i klassen både slår och mobbar honom och trots upprörda telefonsamtal från oss och andra föräldrar, så händer inget med den andre pojken - medans däremot A blir ännu mera utpekad...
Jag skulle kunna skriva om...
... Den berg- och dalbana som jag hoppat på... Det är uppförsbackar, långa och sega. Häftiga utförsbackar, då det pirrar till av glädje och förväntan i magen men som snabbt är över igen. Tvära svängar då man har svårt att hänga med över huvud taget och kraftiga inbromsningar som leder till eftertänksamhet och ibland även tvivel...
... Men - allt det där får jag skriva om en annan dag. Jag vill ju inte att någon ska tro att jag tycker synd om mig själv! :-)
Och faktum är, att det gör jag inte!
För även om det finns en hel del orosmoln på himlen just nu, så är jag säker på att de skingras borta i horisonten och att allting kommer att klarna igen! :-)
Kramar,
Anna.
Mellandagsrea!?
Hrm..
Man skulle ju kunnat tro att man ("jag"!) efter all hysteri och ekonomiskt förfall runt julen,
skulle hålla sig så långt från affärer och shopping som möjligt...
Men, ack, ack nej...! :-)
Så igårmorse fixade jag raskt i ordning mig och dottern för att ta tåget tillsammans med
ena storasystern till Helsingborg, för lite seriös shopping och fikamys..!
Dottern var till att börja med på lika strålande humör som vi vuxna - åka tåg är ju ett äventyr!
Och även fikastunden förflöt på ett trevligt och avslappnat sätt.
Men sen - när det blev dags att kila ut och in i affärer i jakten på något riktigt bra fynd, då
tyckte inte den lilla damen det var lika spännande längre.. :-)
Hahaha... Men det var ju inget jag inte hade kalkylerat med, så allting gick ganska bra ändå!
Även om vi den sista timmen fick hålla oss utomhus, eftersom hon var rejält trött på att shoppa
kläder då...!
Men - det blev faktiskt några riktigt bra och snygga fynd! Alltid lika kul, eller hur..?! :-)
Ha en underbar dag!
Kramar,
Anna
En enda solstråle är nog för att driva bort många skuggor...
Man skulle ju kunnat tro att man ("jag"!) efter all hysteri och ekonomiskt förfall runt julen,
skulle hålla sig så långt från affärer och shopping som möjligt...
Men, ack, ack nej...! :-)
Så igårmorse fixade jag raskt i ordning mig och dottern för att ta tåget tillsammans med
ena storasystern till Helsingborg, för lite seriös shopping och fikamys..!
Dottern var till att börja med på lika strålande humör som vi vuxna - åka tåg är ju ett äventyr!
Och även fikastunden förflöt på ett trevligt och avslappnat sätt.
Men sen - när det blev dags att kila ut och in i affärer i jakten på något riktigt bra fynd, då
tyckte inte den lilla damen det var lika spännande längre.. :-)
Hahaha... Men det var ju inget jag inte hade kalkylerat med, så allting gick ganska bra ändå!
Även om vi den sista timmen fick hålla oss utomhus, eftersom hon var rejält trött på att shoppa
kläder då...!
Men - det blev faktiskt några riktigt bra och snygga fynd! Alltid lika kul, eller hur..?! :-)
Ha en underbar dag!
Kramar,
Anna
En enda solstråle är nog för att driva bort många skuggor...
Mycket nu
Det är mycket på gång i mitt liv just nu...
Och man brukar ju säga att alla (goda) ting är tre.
Men faktum är att även om jag inte är lastgammal så har jag hunnit lära mig att det många gånger är
just så att saker och ting kommer "i tre"... For good and for bad.. :-)
Förra årets ord tillhör förra årets språk,
och nästa års ord väntar en ny röst..
Att göra ett slut
är att göra en början... (T S Eliot)
Många kramar,
Anna
Att veta det rätta men inte göra det
är brist på mod...
Självinsikt..
Självinsikten är lika glasklar som smärtsam...
Att leva med smärtor dygnet runt gör ju knappast mig till en ständigt munter varelse...
Att ha förlorat min dyrbara och stolta självständighet stärker inte direkt den redan låga självkänslan...
Att inte kunna arbeta och få social stimulans, gör inte att jag känner mig särskilt värdefull...
Men även om jag förtränger allt det, och oftast lyckas ganska bra, så brister bubblan emellanåt.
Och att min älskade son har ADHD och flera gånger om dagen testar både gränser och tålamod,
samtidigt som den lika mycket älskade dottern glatt hänger på samtliga av hans upptåg,
gör vårt hem till ett många gånger både högljutt och temperamentsfyllt katastrofområde...
Allt sammantaget konstaterar jag att jag ständigt har dåligt samvete gentemot någon, för något...
... Och inser att det kanske inte är så konstigt att orken ibland tar slut... Även om blotta tanken åter ger mig dåligt samvete! :-)
Och även om det dåliga samvetet är en ständig följeslagare och självkänslan emellanåt gränsar till självförakt, så är det en obändig vilja och gränslös kärlek som segrar!
Kramar,
Anna
"Alla är vi månar och har en mörk sida som vi aldrig visar för någon.."
Att leva med smärtor dygnet runt gör ju knappast mig till en ständigt munter varelse...
Att ha förlorat min dyrbara och stolta självständighet stärker inte direkt den redan låga självkänslan...
Att inte kunna arbeta och få social stimulans, gör inte att jag känner mig särskilt värdefull...
Men även om jag förtränger allt det, och oftast lyckas ganska bra, så brister bubblan emellanåt.
Och att min älskade son har ADHD och flera gånger om dagen testar både gränser och tålamod,
samtidigt som den lika mycket älskade dottern glatt hänger på samtliga av hans upptåg,
gör vårt hem till ett många gånger både högljutt och temperamentsfyllt katastrofområde...
Allt sammantaget konstaterar jag att jag ständigt har dåligt samvete gentemot någon, för något...
... Och inser att det kanske inte är så konstigt att orken ibland tar slut... Även om blotta tanken åter ger mig dåligt samvete! :-)
Och även om det dåliga samvetet är en ständig följeslagare och självkänslan emellanåt gränsar till självförakt, så är det en obändig vilja och gränslös kärlek som segrar!
Kramar,
Anna
"Alla är vi månar och har en mörk sida som vi aldrig visar för någon.."
Onyttig?! So what.. :-)
Sådärja...
- nu har jag ägnat mig åt lite (o-)seriös nätshopping (..jaja, jag vet att det snart är jul - men det var ju SÅ billigt...!)
och typ pillat mig i naveln under eftermiddagen...
Nåja, lite småprat och mys med A hanns ju med när T sov!
.....När jag egentligen skulle ha städat, skurat och tvättat alla täcken, madrasser, lakan, mattor - och naturligtvis kläder! - som blivit indränkta i diverse onämnbara (kropps-)vätskor de senaste dygnen...
Ingen anledning till hysteri - jag lovar, jag HAR lagat mat och fixat undan det värsta stöket... :-)
Men både jag och barnen hade j-t kul medan vi trädde pärlor (som sedan spreds över golven i typ hela huset - och en del av dom lär förmodligen aldrig återfinnas!) - dammråttor, so what?!
Imorgon - är en annan dag! :-)
Och hur mycket jag än förespråkar att leva i nuet, så innefattar det faktiskt inte städningen...
För ärligt talat - den dagen jag lämnar in, vem bryr sig då om ifall jag städade och körde fem maskiner tvätt denna dag?!
Det enda som betyder något i slutändan är vad man gjort och vad man lämnar för avtryck...
Kramisar,
Anna.
- nu har jag ägnat mig åt lite (o-)seriös nätshopping (..jaja, jag vet att det snart är jul - men det var ju SÅ billigt...!)
och typ pillat mig i naveln under eftermiddagen...
Nåja, lite småprat och mys med A hanns ju med när T sov!
.....När jag egentligen skulle ha städat, skurat och tvättat alla täcken, madrasser, lakan, mattor - och naturligtvis kläder! - som blivit indränkta i diverse onämnbara (kropps-)vätskor de senaste dygnen...
Ingen anledning till hysteri - jag lovar, jag HAR lagat mat och fixat undan det värsta stöket... :-)
Men både jag och barnen hade j-t kul medan vi trädde pärlor (som sedan spreds över golven i typ hela huset - och en del av dom lär förmodligen aldrig återfinnas!) - dammråttor, so what?!
Imorgon - är en annan dag! :-)
Och hur mycket jag än förespråkar att leva i nuet, så innefattar det faktiskt inte städningen...
För ärligt talat - den dagen jag lämnar in, vem bryr sig då om ifall jag städade och körde fem maskiner tvätt denna dag?!
Det enda som betyder något i slutändan är vad man gjort och vad man lämnar för avtryck...
Kramisar,
Anna.
Nattens lugn..
Mörkret och lugnet sänker sig över vår boning...
För ett kort och sällsynt ögonblick infinner friden sig,
och invaggar mig i falska förhoppningar om en god natts sömn...
Utanför fönstret faller det åter lite snö och sprider julstämning
och de levande ljusen kastar flammande skuggor på väggarna.
Men inifrån prinsess-rummet hörs det
snoriga snarkningar blandat med högljudda jämranden.
Och spiderman-rummet bebos ännu en gång av pappan,
eftersom sonen efter timmar av oro, myror i kroppen och
allmänt gnäll, återigen tagit vår säng under belägring...
Och mamman som gått och väntat och längtat typ hela dagen (alla
magsjukor i huset har ju satt sina spår - både bildligt talat och rent
fysiskt..) efter att få sjunka ner mot kuddarna i sängen och bara lyssna lite
på tv:n innan hon fick välbehövlig sömn, inser att troligen båda
barnen och den egna ryggen kommer att sätta käppar i hjulen för hennes
planer (läs "önsketänkande"!) - igen... :-)
God Natt åt folket!
Kramar,
Anna.
"Den natt är lång som aldrig ser en morgon." (W Shakespeare)
(Tro inte att jag känner det som om allting vore natt alltid - men det är ett fint och tänkvärt citat!
Och visst är det så att vi är många som någon gång då och då tycker att nätterna är oändliga -
att det liksom aldrig blir morgon..?!)
För ett kort och sällsynt ögonblick infinner friden sig,
och invaggar mig i falska förhoppningar om en god natts sömn...
Utanför fönstret faller det åter lite snö och sprider julstämning
och de levande ljusen kastar flammande skuggor på väggarna.
Men inifrån prinsess-rummet hörs det
snoriga snarkningar blandat med högljudda jämranden.
Och spiderman-rummet bebos ännu en gång av pappan,
eftersom sonen efter timmar av oro, myror i kroppen och
allmänt gnäll, återigen tagit vår säng under belägring...
Och mamman som gått och väntat och längtat typ hela dagen (alla
magsjukor i huset har ju satt sina spår - både bildligt talat och rent
fysiskt..) efter att få sjunka ner mot kuddarna i sängen och bara lyssna lite
på tv:n innan hon fick välbehövlig sömn, inser att troligen båda
barnen och den egna ryggen kommer att sätta käppar i hjulen för hennes
planer (läs "önsketänkande"!) - igen... :-)
God Natt åt folket!
Kramar,
Anna.
"Den natt är lång som aldrig ser en morgon." (W Shakespeare)
(Tro inte att jag känner det som om allting vore natt alltid - men det är ett fint och tänkvärt citat!
Och visst är det så att vi är många som någon gång då och då tycker att nätterna är oändliga -
att det liksom aldrig blir morgon..?!)
Färdtjänst? Hrm..
Som handikappad och / eller pensionär ska man vara SÅ innerligt glad och tacksam för att ha fått rätt till färdtjänst.
Och visst, det tror jag nog att de flesta av oss är, eftersom det många gånger är det enda sättet för oss att komma utanför hemmet på - till exempel för att kunna handla eller ta sig till vårdcentralen.
Men är det verkligen rimligt att man ska vara redo att åka typ en halvtimme såväl tidigare som senare än avtalad tid - och detta trots att man i de flesta fall har en tid att passa någonstans?!
Och som småbarnsförälder kan jag ju säga att det är ytterst ovanligt att jag har möjlighet att åka en halvtimme "för tidigt", med tanke på det späckade schema man alltid har - inte minst på morgnarna...!
Kommer dom å andra sidan trettio minuter för sent så leder det antingen till att man blir försenad till exempelvis ett läkarbesök eller något annat avtalat möte, eller så hinner jag inte hem i tid för att hämta barnen på dagis... (Jag har varit med om båda alternativen vid ett flertal tillfällen!) Och det är ju inte ett dugg stressande!
Att dessutom veta att man inte kan påverka det ett dugg, utan istället tvingas sitta där i bilen - glad och tacksam! - och åka Skåne runt för att hämta och lämna en massa andra människor (människor som dessutom många gånger är gamla, sjuka eller kommer direkt från någon jobbig och tröttande behandling som till exempel strålning eller dialys).
Visst, det finns de som tycker att det är trevligt att komma ut på en liten utflykt och inte alls har bråttom någonstans eller något emot att flacka runt på den skånska bygden någon timme.
Men för till exempel en svårt sjuk människa - eller för den delen en småbarnsmamma som jag själv - så finns det varken tid eller ork till dessa "utfärder". Och faktum är att det finns bättre lagar och förordningar runt djurtransporter än runt färdtjänst och sjukresor!
Dock har vi resenärer inget annat val än att kollektivt vara nöjda, glada och tacksamma över att få lov att åka med!
//Anna
"Ju högre en djurart står, desto mera onyttigt tar den sig för. Höns skriver inte aforismer." :-)
Och visst, det tror jag nog att de flesta av oss är, eftersom det många gånger är det enda sättet för oss att komma utanför hemmet på - till exempel för att kunna handla eller ta sig till vårdcentralen.
Men är det verkligen rimligt att man ska vara redo att åka typ en halvtimme såväl tidigare som senare än avtalad tid - och detta trots att man i de flesta fall har en tid att passa någonstans?!
Och som småbarnsförälder kan jag ju säga att det är ytterst ovanligt att jag har möjlighet att åka en halvtimme "för tidigt", med tanke på det späckade schema man alltid har - inte minst på morgnarna...!
Kommer dom å andra sidan trettio minuter för sent så leder det antingen till att man blir försenad till exempelvis ett läkarbesök eller något annat avtalat möte, eller så hinner jag inte hem i tid för att hämta barnen på dagis... (Jag har varit med om båda alternativen vid ett flertal tillfällen!) Och det är ju inte ett dugg stressande!
Att dessutom veta att man inte kan påverka det ett dugg, utan istället tvingas sitta där i bilen - glad och tacksam! - och åka Skåne runt för att hämta och lämna en massa andra människor (människor som dessutom många gånger är gamla, sjuka eller kommer direkt från någon jobbig och tröttande behandling som till exempel strålning eller dialys).
Visst, det finns de som tycker att det är trevligt att komma ut på en liten utflykt och inte alls har bråttom någonstans eller något emot att flacka runt på den skånska bygden någon timme.
Men för till exempel en svårt sjuk människa - eller för den delen en småbarnsmamma som jag själv - så finns det varken tid eller ork till dessa "utfärder". Och faktum är att det finns bättre lagar och förordningar runt djurtransporter än runt färdtjänst och sjukresor!
Dock har vi resenärer inget annat val än att kollektivt vara nöjda, glada och tacksamma över att få lov att åka med!
//Anna
"Ju högre en djurart står, desto mera onyttigt tar den sig för. Höns skriver inte aforismer." :-)
Fredag i advent...
Okej - det var en sådan dag...
Då allt skulle fixas men det mesta gick åt fanders..! :-)
"Privatchaufförens" bil pajjade á lá grande på väg till närmsta "la stada", men med lite hjälp från gubben så kom vi slutligen iväg - dock aningen stressade, eftersom vi hade tänkt oss hinna uträtta en del ärenden innan det var dags för lilla "loppan" att gå till doktorn...........igen........för att ta prover...!
Hmm - ja, ni kan säkert gissa scenariot?!
Det var en vettskrämd liten unge som med imponerande lungkapacitet deklararerade att "...jag lill inte..."!!!!!!
Jaha - så vad gör man?! Jo, man är ju tvungen att sitta där och hålla det sprattlande och skrikande lilla knytet, tills de har hunnit suga ut typ allt blod som finns i en så liten kropp.... Kan ju säga att mamman står inte särskilt högt i kurs efter en sådan omgång - och känner sig inte särskilt stolt över sig själv heller...! :-)
Hursomhelst - efter denna pärs, så var det dags att åka hem och börja putsa fönster och dona rent allmänt, för att alla stakar och stjärnor skulle komma upp i fönsterna i tid.
Ganska snabbt insåg jag att det inte var helt lätt att putsa rent fönstret vid köksbordet - där fanns nämligen en lång rad hand- och ansiktsavtryck från ett visst litet barn... Och jag kunde inte låta bli att undra vad hon haft på händer och huvud vid de tillfällen hon lämnat dessa spår efter sig!? Det var som klister! Håhåjaja... Men efter envist gnidande och gnuggande var fönstret slutligen rent och ganska nöjd med sig själv tog så mamman tag i dumlekaksbakandet som hon lovat sonen.
När även det var avklarat och middagen på gång istället, befann sig undertecknad i telefon med sin mamma.
Den snoriga dottern (hur är det egentligen möjligt att det finns plats för så mycket grön, klisterliknande substans i en så liten näsa?!) jamsade runt, stimmade och stojjade och verkade allmänt nöjd med tillvaron - men plötsligt inser mamman vad dottern egentligen håller på med....
Märkbart inspirerad av mina sysslor så hade även hon gett sig på att putsa fönster (samma fönster som jag haft sådant h-e med tidigare) - med sitt snorpapper.... Vad gör man? Vad säger man? Hahaha... Tjaa - det var ju bara att gilla läget och ge sig på den limliknande sörjan på fönsret - igen..! :-)
Men tro inte att det var slut på mitt lilla yrväders upptåg i och med detta - hon är ett sådant otroligt energiknippe och taggad av storebror så kan det stundtals bli rena kalabaliken av spring, hopp, klättrande och skrikande..!
T är väldigt duktig och redig för sin ålder och vill och kan klara av en hel del saker - även sådant hon inte borde... :-)
Ett praktexempel på hennes järnvilja kom lite senare på kvällen, då den pottränande 2-åringen kom springande med de små tightsen i knävecken och vrålade "JAG KAN"! :-)
Och mamman känner en sådan oändlig och vanvettig K Ä R L E K ! :-)
Vem har sagt att det måste kosta en massa pengar med julklappar?!
"Julklappstips;
till Din fiende - förlåtelse,
till en motståndare - tolerans,
till en vän - Ditt hjärta,
till en kund - tjänster,
till alla - barmhärtighet,
till varje barn - ett gott exempel,
till Dig själv - respekt!"
Då allt skulle fixas men det mesta gick åt fanders..! :-)
"Privatchaufförens" bil pajjade á lá grande på väg till närmsta "la stada", men med lite hjälp från gubben så kom vi slutligen iväg - dock aningen stressade, eftersom vi hade tänkt oss hinna uträtta en del ärenden innan det var dags för lilla "loppan" att gå till doktorn...........igen........för att ta prover...!
Hmm - ja, ni kan säkert gissa scenariot?!
Det var en vettskrämd liten unge som med imponerande lungkapacitet deklararerade att "...jag lill inte..."!!!!!!
Jaha - så vad gör man?! Jo, man är ju tvungen att sitta där och hålla det sprattlande och skrikande lilla knytet, tills de har hunnit suga ut typ allt blod som finns i en så liten kropp.... Kan ju säga att mamman står inte särskilt högt i kurs efter en sådan omgång - och känner sig inte särskilt stolt över sig själv heller...! :-)
Hursomhelst - efter denna pärs, så var det dags att åka hem och börja putsa fönster och dona rent allmänt, för att alla stakar och stjärnor skulle komma upp i fönsterna i tid.
Ganska snabbt insåg jag att det inte var helt lätt att putsa rent fönstret vid köksbordet - där fanns nämligen en lång rad hand- och ansiktsavtryck från ett visst litet barn... Och jag kunde inte låta bli att undra vad hon haft på händer och huvud vid de tillfällen hon lämnat dessa spår efter sig!? Det var som klister! Håhåjaja... Men efter envist gnidande och gnuggande var fönstret slutligen rent och ganska nöjd med sig själv tog så mamman tag i dumlekaksbakandet som hon lovat sonen.
När även det var avklarat och middagen på gång istället, befann sig undertecknad i telefon med sin mamma.
Den snoriga dottern (hur är det egentligen möjligt att det finns plats för så mycket grön, klisterliknande substans i en så liten näsa?!) jamsade runt, stimmade och stojjade och verkade allmänt nöjd med tillvaron - men plötsligt inser mamman vad dottern egentligen håller på med....
Märkbart inspirerad av mina sysslor så hade även hon gett sig på att putsa fönster (samma fönster som jag haft sådant h-e med tidigare) - med sitt snorpapper.... Vad gör man? Vad säger man? Hahaha... Tjaa - det var ju bara att gilla läget och ge sig på den limliknande sörjan på fönsret - igen..! :-)
Men tro inte att det var slut på mitt lilla yrväders upptåg i och med detta - hon är ett sådant otroligt energiknippe och taggad av storebror så kan det stundtals bli rena kalabaliken av spring, hopp, klättrande och skrikande..!
T är väldigt duktig och redig för sin ålder och vill och kan klara av en hel del saker - även sådant hon inte borde... :-)
Ett praktexempel på hennes järnvilja kom lite senare på kvällen, då den pottränande 2-åringen kom springande med de små tightsen i knävecken och vrålade "JAG KAN"! :-)
Och mamman känner en sådan oändlig och vanvettig K Ä R L E K ! :-)
Vem har sagt att det måste kosta en massa pengar med julklappar?!
"Julklappstips;
till Din fiende - förlåtelse,
till en motståndare - tolerans,
till en vän - Ditt hjärta,
till en kund - tjänster,
till alla - barmhärtighet,
till varje barn - ett gott exempel,
till Dig själv - respekt!"
Same old same...
Jaha - he´re we go again...
Visste ju att det var för bra för att vara sant - jag menar, inte bara det att snön föll över Skåneland redan i november, den blev ju kvar på marken också!? :-)
Men - nu är den ett minne blott och de tre D:na tillbaks, som sig bör på den skånska slätten. Ja, ni vet - Dimma, Dis och Duggregn... Och en vind som kan få vilket hjärta som helst att frysa till is..!
Men ändå - ändå ä l s k a r jag "mitt" Skåne! :-) Och det var ju inte utan anledning som jag envist höll kvar vid min skånska dialekt under de åren jag bodde på andra håll här i landet, inklusive Stockholm och det faktum att ALLA jag mötte under min tid i 08-området gjorde sitt bästa för att lära mig prata "rikssvenska", haha.. :-)
Hursomhelst - nu är det halvtid.
Varit med sonen hos skolsköterskan och därefter hämtat hängig och snorig dotter från dagis, som just nu sussar sött i sin säng. Och om en liten stund är det åter dags att kliva ut i regnrusket och möta sonen vid bussen, för att därefter gå hem och göra oss alla klara eftersom mamman själv sedan ska på röntgen...
Hej och hå! Ärligt alltså - vad gjorde jag egentligen med all min tid innan olyckan och barnen..?! :-)
Ha en härlig eftermiddag!
Kram,
Anna
"Har man en bra dag så nog f-n regnar det...!" :-)
Visste ju att det var för bra för att vara sant - jag menar, inte bara det att snön föll över Skåneland redan i november, den blev ju kvar på marken också!? :-)
Men - nu är den ett minne blott och de tre D:na tillbaks, som sig bör på den skånska slätten. Ja, ni vet - Dimma, Dis och Duggregn... Och en vind som kan få vilket hjärta som helst att frysa till is..!
Men ändå - ändå ä l s k a r jag "mitt" Skåne! :-) Och det var ju inte utan anledning som jag envist höll kvar vid min skånska dialekt under de åren jag bodde på andra håll här i landet, inklusive Stockholm och det faktum att ALLA jag mötte under min tid i 08-området gjorde sitt bästa för att lära mig prata "rikssvenska", haha.. :-)
Hursomhelst - nu är det halvtid.
Varit med sonen hos skolsköterskan och därefter hämtat hängig och snorig dotter från dagis, som just nu sussar sött i sin säng. Och om en liten stund är det åter dags att kliva ut i regnrusket och möta sonen vid bussen, för att därefter gå hem och göra oss alla klara eftersom mamman själv sedan ska på röntgen...
Hej och hå! Ärligt alltså - vad gjorde jag egentligen med all min tid innan olyckan och barnen..?! :-)
Ha en härlig eftermiddag!
Kram,
Anna
"Har man en bra dag så nog f-n regnar det...!" :-)
Hundliv..
Hahaha... :-)
Ja, apropå hundväder och hundliv, så hittade jag ett ganska käckt litet test..! Själv är jag tydligen en Grand danois...
Men faktum är att en hel del faktiskt stämmer! :-)
"Grand danois är en stor, hög, uthållig och kraftig hund. Den är intelligent och mjuk, men också modig. En grand danios är vänlig, kärleksfull och trogen mot sin familj - i synnerhet mot barn. Grand Danois har ett stort behov av kroppskontakt med sin ägare och kan sitta i timtal i med huvudet i knät för att bli klappad. Dagens grand danois är en okomplicerad hund som inte har specifika aktivitetsbehov som måste tillfredsställas. Den behöver inte valla, jaga eller träna avancerad dressyr för att leva harmoniskt. Den behöver dock god omvårdnad, sällskap och promenader. Grand danois är vänlig till sin natur, den vill ha kroppskontakt och kan ligga länge länge med huvudet i matte eller husses knä och låta sig bli klappad. Grand danois älskar att ligga i sängen gotta sig och tror gärna att den är en knähund."
Testet hittar Du här
"För att få perspektiv på hur viktig man är i samhället borde alla skaffa en hund som dyrkar allt man gör och en katt som inte bryr sig!"
*****
...Och apropå väder, så blev vi skåningar glatt (?) överraskade igår när snön plötsligt började falla och åtminstone till barnens stora glädje dessutom lade sig och mamman fick naturligtvis släpa sig ut i pulkabacken med de små liven redan när de första flingorna föll..! :-)
Men det är något visst med snön och den lyser ju verkligen upp omgivningen!
"Människorna borde ta lärdom av snöflingorna:
Det finns inte två som är lika och ändå samarbetar de så utomordentligt när det gäller stora och viktiga företag,
som till exempel att ställa till trafikstockning!"
Ja, apropå hundväder och hundliv, så hittade jag ett ganska käckt litet test..! Själv är jag tydligen en Grand danois...
Men faktum är att en hel del faktiskt stämmer! :-)
"Grand danois är en stor, hög, uthållig och kraftig hund. Den är intelligent och mjuk, men också modig. En grand danios är vänlig, kärleksfull och trogen mot sin familj - i synnerhet mot barn. Grand Danois har ett stort behov av kroppskontakt med sin ägare och kan sitta i timtal i med huvudet i knät för att bli klappad. Dagens grand danois är en okomplicerad hund som inte har specifika aktivitetsbehov som måste tillfredsställas. Den behöver inte valla, jaga eller träna avancerad dressyr för att leva harmoniskt. Den behöver dock god omvårdnad, sällskap och promenader. Grand danois är vänlig till sin natur, den vill ha kroppskontakt och kan ligga länge länge med huvudet i matte eller husses knä och låta sig bli klappad. Grand danois älskar att ligga i sängen gotta sig och tror gärna att den är en knähund."
Testet hittar Du här
"För att få perspektiv på hur viktig man är i samhället borde alla skaffa en hund som dyrkar allt man gör och en katt som inte bryr sig!"
*****
...Och apropå väder, så blev vi skåningar glatt (?) överraskade igår när snön plötsligt började falla och åtminstone till barnens stora glädje dessutom lade sig och mamman fick naturligtvis släpa sig ut i pulkabacken med de små liven redan när de första flingorna föll..! :-)
Men det är något visst med snön och den lyser ju verkligen upp omgivningen!
"Människorna borde ta lärdom av snöflingorna:
Det finns inte två som är lika och ändå samarbetar de så utomordentligt när det gäller stora och viktiga företag,
som till exempel att ställa till trafikstockning!"
Just nu..
(Onsdag kväll ca 20.45...)
Just i detta nu,
känner jag mig som en äkta författare,
där jag sitter bekvämt tillbakalutad mot en hel
hög med fluffiga kuddar,
och känner pennans lätta tyngd mellan mina
fingrar,
handen rör sig fram och åter över papperet
i stearinljusets flämtande sken
och allting andas lugn, idyll och hopp...
... Det "enda" som kastar långa skuggor över
detta nuet är att;
* ryggen pajjade ihop fullständigt i eftermiddags,
jag kan knappt stå eller gå och har så ont att jag nästan
lipar (vilket är mycket ovanligt eftersom jag trots allt vant
mig - så gott det nu går! - vid alla smärtor efter så lång tid)
* sonen har redan trängt sig ner i sängen och ligger i vanlig
ordning tvärs över mig - och då menar jag verkligen
ovanpå mig (men den lille "prinsen" själv är naturligtvis
lyckligt ovetande om hur obekvämt och trångt det faktiskt är!)
* dottern har låtit som en mistlur till och från i två timmar och
mamman oroar sig lite grann över att eventuellt behöva
vara uppe med lilla "sessan" till typ klockan 3 inatt - igen...
* Slutligen - INGEN, inte ens jag själv, kommer någonsin att
kunna läsa det jag "skrivit" och ännu mindre
förstå att sörjan av bläck och bokstäver faktiskt var
genomtänkta ord och meningar, avsedda att beröra och
betyda något...
Och med detta sagt vill jag bara tillägga:
TACK Gode Gud (eller någon?!) för att det finns effektiva
smärtmediciner,
madrasser att lägga på golvet (till sig själv naturligtvis,
när barnen ockuperar sängen - igen..),
öronproppar och dörrar (för att dämpa barnskrik om natten..),
och min kära dator, som gör det möjligt för mig att skriva så
att både jag själv och andra kan förstå det! :-)
Julrushen närmar sig..
Jaha - då är det dags igen...
Årets mest hysteriska, stressande och pengakrävande högtid närmar sig. Det är också den högtid som kräver allra mest av oss rent socialt.
Men missförstå mig inte, jag tycker att julen är väldigt trevlig och mysig - ja, det vill säga när det väl är julafton och man sitter där som en zombie i tv-soffan framför Kalle Anka, fullständigt utschasad efter allt städande, pyntande, bakande, handlande och matlagande. Nedtyngd av alla krav och förväntningar - som ingen annan än jag själv står för, i min jakt på den "perfekta julen".
Och visst är det väl ändå märkligt att vi förbereder oss rigoröst i typ två månader - för en enda dag!? :-)
För när Kalle är slut, klapparna utdelade, magen fylld till bristningsgränsen av allt det goda från julbordet och barnen lyser med sin frånvaro och har försvunnit i ett moln av julpapper och diverse nya, ofta högljutt skränande, leksaker - ja, då är ju liksom själva "julen" som sådan över. Och ännu en gång frågar jag mig om det var värt det - och varje gång blir svaret detsamma; självklart är det värt allt blod, svett, tårar och stress, för att få se barnens ögon gnistra ikapp med stjärnorna av ren och skär förväntan! :-)
Och med den synen framför mig kastar jag mig nu ut i årets första julklappsinköpsrunda...!
............................................................................................................................................................................................................................
....Och shoppat har jag...! :-)
Men antalet julklappar får väl sägas vara ganska blygsamt i förhållande till hur många - och stora! - kassar jag nu släpat hem.. :-)
Fast å andra sidan blev det både finkläder och lucia-jox till barnen, vilket ju också "måste" införskaffas vid den här tiden på året. Och dessutom fyndade jag en vinterrock till mig själv till halva reapriset (och jajamensan, jag behövde faktiskt en ny! Min "gamla" blev nerdränkt av något onämnbart som inte gick bort i tvätten..). :-)
Men vad fasen - vi har ju inga fickor i den sista rocken... :-)
All tid tillsammans med dom vi älskar är värdefull - varje ögonblick är en stund som aldrig kommer åter.
Vårda och värdera varandra, tiden - och nuet!
Kram,
Anna
Årets mest hysteriska, stressande och pengakrävande högtid närmar sig. Det är också den högtid som kräver allra mest av oss rent socialt.
Men missförstå mig inte, jag tycker att julen är väldigt trevlig och mysig - ja, det vill säga när det väl är julafton och man sitter där som en zombie i tv-soffan framför Kalle Anka, fullständigt utschasad efter allt städande, pyntande, bakande, handlande och matlagande. Nedtyngd av alla krav och förväntningar - som ingen annan än jag själv står för, i min jakt på den "perfekta julen".
Och visst är det väl ändå märkligt att vi förbereder oss rigoröst i typ två månader - för en enda dag!? :-)
För när Kalle är slut, klapparna utdelade, magen fylld till bristningsgränsen av allt det goda från julbordet och barnen lyser med sin frånvaro och har försvunnit i ett moln av julpapper och diverse nya, ofta högljutt skränande, leksaker - ja, då är ju liksom själva "julen" som sådan över. Och ännu en gång frågar jag mig om det var värt det - och varje gång blir svaret detsamma; självklart är det värt allt blod, svett, tårar och stress, för att få se barnens ögon gnistra ikapp med stjärnorna av ren och skär förväntan! :-)
Och med den synen framför mig kastar jag mig nu ut i årets första julklappsinköpsrunda...!
............................................................................................................................................................................................................................
....Och shoppat har jag...! :-)
Men antalet julklappar får väl sägas vara ganska blygsamt i förhållande till hur många - och stora! - kassar jag nu släpat hem.. :-)
Fast å andra sidan blev det både finkläder och lucia-jox till barnen, vilket ju också "måste" införskaffas vid den här tiden på året. Och dessutom fyndade jag en vinterrock till mig själv till halva reapriset (och jajamensan, jag behövde faktiskt en ny! Min "gamla" blev nerdränkt av något onämnbart som inte gick bort i tvätten..). :-)
Men vad fasen - vi har ju inga fickor i den sista rocken... :-)
All tid tillsammans med dom vi älskar är värdefull - varje ögonblick är en stund som aldrig kommer åter.
Vårda och värdera varandra, tiden - och nuet!
Kram,
Anna
Dimma, dis o duggregn...
Ja, ännu en dag är det sannerligen de "tre D:na" - Dimma, Dis och Duggregn..!
Och så den obligatoriska, skånska blåsten naturligtvis!
Med andra ord inga uppiggande vibbar utanför fönstret - och knappast här inne heller... :-)
Mina förhoppningar om att få åtminstone några timmars sömn inatt, grusades snabbt redan tidigt igårkväll och ännu en natt kånkade jag runt med liten, ledsen dotter i famnen och bad högre makter och lite sömn - och råd! :-)
För hur behåller man förståndet, när man natt efter natt luras på många timmars sömn, samtidigt som man försöker sköta hem och barn - barn som dessutom av förklarliga skäl är mera krävande än andra..?!
Nåja, eftersom ingen bättring skett fick jag följa gårdagsläkarens råd om att istället ringa till barnmottagningen idag.
Och den stackars lilla jäntan blev återigen skräckslagen och megaledsen vid blotta åsynen av läkarrockarna..
Men lite klokare blev vi i alla fall (förhoppningsvis!) - det verkar som den lilla kraken är förstoppad... Inte ett dugg konstigt i så fall att hon haft svårt att koppla av och sova och inte velat äta! Och nu tänker säkert någon "Varför har Du inte anat att hon kunde vara förstoppad?" Därför att hon trots allt haft lite utgifter... Om än i liten och kompakt skala, om Ni förstår..!? :-)
Hursomhelst, nu ska vi prova med lite mediciner för detta och så återkommer läkaren på telefon imorgon - och vi håller tummarna för att tösabiten ska bli hjälpt av detta och att vi kan få lite välförtjänt och efterlängtad sömn inatt!
En sak som slog mig, där vi satt i väntrummet i förmiddags, var att jag på detta viset får en riktig lattjo-lajban-vecka...
I måndags var det tandläkaren med Anthony, igår vårdcentralen med Thess, idag barnmottagningen på lasarettet med Thess, imorgon möte med socionomen på BUP på förmiddagen och läkarundersökning för eventuell trigger-punkt-kirurgi för egen räkning och på fredag möte på BUP tillsammans med skolpersonalen... Hej och hå!
Men men - imorgon är en annan dag (då jag förhoppningsvis även hunnit få lite sömn!?) och tar man det bara dag för dag och en liten bit i taget, så ska nog förståndet kunna räddas och en hel del positivt och givande komma ut ur det!
Ha en bra dag!
Kram,
Anna
Och så den obligatoriska, skånska blåsten naturligtvis!
Med andra ord inga uppiggande vibbar utanför fönstret - och knappast här inne heller... :-)
Mina förhoppningar om att få åtminstone några timmars sömn inatt, grusades snabbt redan tidigt igårkväll och ännu en natt kånkade jag runt med liten, ledsen dotter i famnen och bad högre makter och lite sömn - och råd! :-)
För hur behåller man förståndet, när man natt efter natt luras på många timmars sömn, samtidigt som man försöker sköta hem och barn - barn som dessutom av förklarliga skäl är mera krävande än andra..?!
Nåja, eftersom ingen bättring skett fick jag följa gårdagsläkarens råd om att istället ringa till barnmottagningen idag.
Och den stackars lilla jäntan blev återigen skräckslagen och megaledsen vid blotta åsynen av läkarrockarna..
Men lite klokare blev vi i alla fall (förhoppningsvis!) - det verkar som den lilla kraken är förstoppad... Inte ett dugg konstigt i så fall att hon haft svårt att koppla av och sova och inte velat äta! Och nu tänker säkert någon "Varför har Du inte anat att hon kunde vara förstoppad?" Därför att hon trots allt haft lite utgifter... Om än i liten och kompakt skala, om Ni förstår..!? :-)
Hursomhelst, nu ska vi prova med lite mediciner för detta och så återkommer läkaren på telefon imorgon - och vi håller tummarna för att tösabiten ska bli hjälpt av detta och att vi kan få lite välförtjänt och efterlängtad sömn inatt!
En sak som slog mig, där vi satt i väntrummet i förmiddags, var att jag på detta viset får en riktig lattjo-lajban-vecka...
I måndags var det tandläkaren med Anthony, igår vårdcentralen med Thess, idag barnmottagningen på lasarettet med Thess, imorgon möte med socionomen på BUP på förmiddagen och läkarundersökning för eventuell trigger-punkt-kirurgi för egen räkning och på fredag möte på BUP tillsammans med skolpersonalen... Hej och hå!
Men men - imorgon är en annan dag (då jag förhoppningsvis även hunnit få lite sömn!?) och tar man det bara dag för dag och en liten bit i taget, så ska nog förståndet kunna räddas och en hel del positivt och givande komma ut ur det!
Ha en bra dag!
Kram,
Anna
YES! :-)
Det finns en Gud!
... I form av mina föräldrar åtminstone! :-)
De insåg nämligen yngsta dotterns nöd och skyndade till undsättning :-).
Så medan denna kroppen lyxade med att åka iväg helt ensam (och det händer ju inte särskilt ofta!) till köpcentret i närheten, på behörigt avstånd från hemmets fyra väggar, barn och sjukdomar, så passade mormor sjuklingarna!
Lycksalig irrade jag runt mellan alla butiker och njöt av denna sällsamma lyx - och fyndade dessutom en del, vilket ju inte gjorde humöret sämre förstås!
Och trots att jag var helt slutkörd både fysiskt och psykiskt när jag återvände till hemmet, så var ändå mamma/barn-batteriet laddat igen - det är inte mycket som behövs egentligen!
Så tack kära mor (och far)! Om ni visste vad "bara" dessa timmar betydde för mig! :-)
Kram,
Anna
Genom att påminna oss själva om att vi har mycket att vara tacksamma över,
lär vi oss att förstå att allt det goda vi har i livet inte är självklart!
PS. Visst ser mina sjuka småttingar härliga ut..? Framför allt Anthony ser vansinnigt pigg ut... :-)
Men å andra sidan - inte många av oss gör väl det med en feber runt 40 grader..!? DS.
... I form av mina föräldrar åtminstone! :-)
De insåg nämligen yngsta dotterns nöd och skyndade till undsättning :-).
Så medan denna kroppen lyxade med att åka iväg helt ensam (och det händer ju inte särskilt ofta!) till köpcentret i närheten, på behörigt avstånd från hemmets fyra väggar, barn och sjukdomar, så passade mormor sjuklingarna!
Lycksalig irrade jag runt mellan alla butiker och njöt av denna sällsamma lyx - och fyndade dessutom en del, vilket ju inte gjorde humöret sämre förstås!
Och trots att jag var helt slutkörd både fysiskt och psykiskt när jag återvände till hemmet, så var ändå mamma/barn-batteriet laddat igen - det är inte mycket som behövs egentligen!
Så tack kära mor (och far)! Om ni visste vad "bara" dessa timmar betydde för mig! :-)
Kram,
Anna
Genom att påminna oss själva om att vi har mycket att vara tacksamma över,
lär vi oss att förstå att allt det goda vi har i livet inte är självklart!
PS. Visst ser mina sjuka småttingar härliga ut..? Framför allt Anthony ser vansinnigt pigg ut... :-)
Men å andra sidan - inte många av oss gör väl det med en feber runt 40 grader..!? DS.
Det är ju märkligt...
..... Att man aldrig lär sig...!!?
Att inbilla sig att det ska gå smärtfritt att åka iväg och shoppa typ kläder och dylikt tillsammans med tre övertrötta, kinkiga och stökiga ungar (adhd eller ej...!), en vardagskväll efter klockan fyra - tja, det är ju ungefär lika dumt som när jag en sen lördagkväll tror att jag är tjugoett, för att dagen efter inse att jag är närmare nittioett... :-)
Det startade redan vid den avogt inställde 12-åringens hemkomst - för han skulle minsann inte åka med någonstans, utan hellre "hänga med polarna" och därmed typ behöva gå barfota efterhand som det blir blötare och kallare väderlek (eftersom en av sakerna som skulle fixats, var skor till just denne kille..).
..Så vi andra fyra hoppade in i bilen och gav oss iväg.
Och knappt hade vi hunnit lämna byn bakom oss, förrän jag än en gång kunde konstatera att gubbskrället "glömt" (det vill säga "inte pallat"!) tanka bilen och ännu en gång fraktade han runt på så gott som hela sin familj - på ren ånga...!? Suck!
(Jag kommer aldrig någonsin att kunna förstå varför det är så svårt att tanka en bil?! När jag själv fick och kunde köra, var jag alltid mycket noga med att det säkert skulle vara ordenligt med "soppa" i bilen...)
Nåja, vi lyckades hosta oss fram till köpcentrat - i ösregn - och hann precis svänga av motorvägen, när nästa lilla missöde inträffade (även detta något som hänt förut..)... Den ena vindrutetorkaren (naturligtvis den på förarsidan!) for all världens väg... Jösses! Så den nu något ansträngde bilföraren, fick bråttom att stanna och kliva ur i det hällande ösregnet, för att försöka sätta tillbaks åbäket... Han var allt utom nöjd när han hoppade in i bilen igen, genomvåt, men jag och barnen fick oss ett gott (hån-)skratt..! :-)
Väl inne bland butikerna klarade vi oss förhållandevis väl trots allt... Inga större intermezzon och / eller våldsamma scener.
Även hemresan gick någorlunda smärtfritt och allt kändes ganska bra. Ja, det vill säga till samma stund som vi svängde in framför huset här hemma. För då minsann förvandlades de små liven (som så många gånger förr) och hornen växte fram i deras pannor och sekunden därpå befann vi oss i en scen som hämtad ur Familjen Adams - eller något mycket värre...!
Hujedamej, vilken ljudnivå det kan bli när dessa två ynglingar sätter igång..! Och det blir ju naturligtvis inte bättre av att de psykologiska föräldrarna slutligen också vrålar och skriker för att överrösta... :-) Ja, alltså inte så att vi skällde - men för att ha en chans att höra någonting alls av det vi sade till varandra, så behövdes det typ en megafon... Tror ni kan föreställa er vad jag menar då?! :-)
Men men - slutligen plockade vi ur batterierna på våra små duracell-kaniner och lade de små lammen i sina respektive sängar, och återigen värkte det av kärlek i modershjärtat när hon tittade ner på sina älsklingar där de låg fridfullt och snusade tillsammans med diverse nallar, filtar och nappar (ja, det är ju bara T som har sistnämnda förstås, men ändå..).
Sweet dreams!
//Anna
"Mamma, Thess får nog också ha sådan medicin som jag tar..."
Ja, vad säger man - dessa ord yttrades av min oerhört kloke och söte påg ikväll, när lillasyster flådde på som ett torrt skinn och klättrade på borden... :-) Älskade lille Anthony!
Att inbilla sig att det ska gå smärtfritt att åka iväg och shoppa typ kläder och dylikt tillsammans med tre övertrötta, kinkiga och stökiga ungar (adhd eller ej...!), en vardagskväll efter klockan fyra - tja, det är ju ungefär lika dumt som när jag en sen lördagkväll tror att jag är tjugoett, för att dagen efter inse att jag är närmare nittioett... :-)
Det startade redan vid den avogt inställde 12-åringens hemkomst - för han skulle minsann inte åka med någonstans, utan hellre "hänga med polarna" och därmed typ behöva gå barfota efterhand som det blir blötare och kallare väderlek (eftersom en av sakerna som skulle fixats, var skor till just denne kille..).
..Så vi andra fyra hoppade in i bilen och gav oss iväg.
Och knappt hade vi hunnit lämna byn bakom oss, förrän jag än en gång kunde konstatera att gubbskrället "glömt" (det vill säga "inte pallat"!) tanka bilen och ännu en gång fraktade han runt på så gott som hela sin familj - på ren ånga...!? Suck!
(Jag kommer aldrig någonsin att kunna förstå varför det är så svårt att tanka en bil?! När jag själv fick och kunde köra, var jag alltid mycket noga med att det säkert skulle vara ordenligt med "soppa" i bilen...)
Nåja, vi lyckades hosta oss fram till köpcentrat - i ösregn - och hann precis svänga av motorvägen, när nästa lilla missöde inträffade (även detta något som hänt förut..)... Den ena vindrutetorkaren (naturligtvis den på förarsidan!) for all världens väg... Jösses! Så den nu något ansträngde bilföraren, fick bråttom att stanna och kliva ur i det hällande ösregnet, för att försöka sätta tillbaks åbäket... Han var allt utom nöjd när han hoppade in i bilen igen, genomvåt, men jag och barnen fick oss ett gott (hån-)skratt..! :-)
Väl inne bland butikerna klarade vi oss förhållandevis väl trots allt... Inga större intermezzon och / eller våldsamma scener.
Även hemresan gick någorlunda smärtfritt och allt kändes ganska bra. Ja, det vill säga till samma stund som vi svängde in framför huset här hemma. För då minsann förvandlades de små liven (som så många gånger förr) och hornen växte fram i deras pannor och sekunden därpå befann vi oss i en scen som hämtad ur Familjen Adams - eller något mycket värre...!
Hujedamej, vilken ljudnivå det kan bli när dessa två ynglingar sätter igång..! Och det blir ju naturligtvis inte bättre av att de psykologiska föräldrarna slutligen också vrålar och skriker för att överrösta... :-) Ja, alltså inte så att vi skällde - men för att ha en chans att höra någonting alls av det vi sade till varandra, så behövdes det typ en megafon... Tror ni kan föreställa er vad jag menar då?! :-)
Men men - slutligen plockade vi ur batterierna på våra små duracell-kaniner och lade de små lammen i sina respektive sängar, och återigen värkte det av kärlek i modershjärtat när hon tittade ner på sina älsklingar där de låg fridfullt och snusade tillsammans med diverse nallar, filtar och nappar (ja, det är ju bara T som har sistnämnda förstås, men ändå..).
Sweet dreams!
//Anna
"Mamma, Thess får nog också ha sådan medicin som jag tar..."
Ja, vad säger man - dessa ord yttrades av min oerhört kloke och söte påg ikväll, när lillasyster flådde på som ett torrt skinn och klättrade på borden... :-) Älskade lille Anthony!
Höst - både ute och inne..
Brrr...
Usch ja.... Idag är det verkligen höst!
Huttrande sitter jag i soffan, med tv:n som sällskap och datorn i knäet, och lyssnar till regnet som slår mot fönsterna...
Och för ett ögonblick känner jag ångesten gripa tag i mig, höstdepressionen... Plötsligt känns det lika grått, blåsigt , kallt och regnigt inom mig som det är utanför fönstret.
Men - så spricker plötsligt molnen upp borta i horisonten och man kan ana att solen vill försöka tränga fram, och plötsligt känns allting bättre igen.
För vad gör det egentligen om det är regn och blåst och höst? Då har man ju äntligen en helt legitim anledning till att bara krypa upp i soffan och göra ingenting, tända levande ljus och bara mysa! Och dessutom så för hösten med sig så många härliga färger, och hur trist jag än kan tycka det är med tanken på att det nu inte finns annat i vänten än höst, vinter, kyla och slask, så är hösten samtidigt en mycket vacker tid som brukar föra med sig en hel del riktigt härliga brittsommardagar mellan storm-varven :-)!
Lite lättare om både hjärta och själ, drar jag filten tätare runt mig och tänder några ljus - och konstaterar att det känns väldigt mysigt och trivsamt att sitta här i värmen, medan kyla, regn och rusk rasar utanför!
Ha en underbar dag!
Kramar,
Anna
Stormen fäller de stora träden,
men de små förblir stående!
Usch ja.... Idag är det verkligen höst!
Huttrande sitter jag i soffan, med tv:n som sällskap och datorn i knäet, och lyssnar till regnet som slår mot fönsterna...
Och för ett ögonblick känner jag ångesten gripa tag i mig, höstdepressionen... Plötsligt känns det lika grått, blåsigt , kallt och regnigt inom mig som det är utanför fönstret.
Men - så spricker plötsligt molnen upp borta i horisonten och man kan ana att solen vill försöka tränga fram, och plötsligt känns allting bättre igen.
För vad gör det egentligen om det är regn och blåst och höst? Då har man ju äntligen en helt legitim anledning till att bara krypa upp i soffan och göra ingenting, tända levande ljus och bara mysa! Och dessutom så för hösten med sig så många härliga färger, och hur trist jag än kan tycka det är med tanken på att det nu inte finns annat i vänten än höst, vinter, kyla och slask, så är hösten samtidigt en mycket vacker tid som brukar föra med sig en hel del riktigt härliga brittsommardagar mellan storm-varven :-)!
Lite lättare om både hjärta och själ, drar jag filten tätare runt mig och tänder några ljus - och konstaterar att det känns väldigt mysigt och trivsamt att sitta här i värmen, medan kyla, regn och rusk rasar utanför!
Ha en underbar dag!
Kramar,
Anna
Stormen fäller de stora träden,
men de små förblir stående!
Himmel och helvete.. :-)
Whiplash, fibromyalgi, migrän, sömnlöshet
- ont, värk och smärta...
ADHD, mer eller mindre utmattad, en massa måsten, trilska ungar
- och dessutom bihåleinflammation och diverse barnsjukdomar..
... Men också härligt höstväder,
mediciner som lindrar,
ljuvliga, glada och tacksamma (mellan varven!) ungar.
Ett uppiggande telefonsamtal från bästa vännen
och förtroliga samtal med mina älskade systrar och tillika bästa vänner även dom!
Underbara höstfärger som sprider värme och glädje,
en sol som strålar och smeker
och några tappra blommor som ännu står i blom,
liksom kämpande in i det sista mot vind och kyla.
För att nämna något.... :-)
Ja, faktum är att listan över det som är positivt och vackert i min närhet kan göras lång :-) .
Och jag kan därmed även konstatera att saker och ting kunde varit mycket värre och jag/vi kunde haft det betydligt sämre..! :-)
Kramar,
Anna
Det som inte dödar Dig, stärker Dig...
(Oj, vad det ligger mycket i det!)
- ont, värk och smärta...
ADHD, mer eller mindre utmattad, en massa måsten, trilska ungar
- och dessutom bihåleinflammation och diverse barnsjukdomar..
... Men också härligt höstväder,
mediciner som lindrar,
ljuvliga, glada och tacksamma (mellan varven!) ungar.
Ett uppiggande telefonsamtal från bästa vännen
och förtroliga samtal med mina älskade systrar och tillika bästa vänner även dom!
Underbara höstfärger som sprider värme och glädje,
en sol som strålar och smeker
och några tappra blommor som ännu står i blom,
liksom kämpande in i det sista mot vind och kyla.
För att nämna något.... :-)
Ja, faktum är att listan över det som är positivt och vackert i min närhet kan göras lång :-) .
Och jag kan därmed även konstatera att saker och ting kunde varit mycket värre och jag/vi kunde haft det betydligt sämre..! :-)
Kramar,
Anna
Det som inte dödar Dig, stärker Dig...
(Oj, vad det ligger mycket i det!)
...
Ännu en underbar dag har grytt...
Denna mamman klev upp klockan 6 för att i lugn och ro (?!) kunna medikamera sig och hinna med en balja kaffe innan prinsen och prinsessan (...) gav hals...
Och det lät inte vänta på sig!
Inom några minuter började T ömsom sött vädjande, ömsom brutalt rytande, deklarera att hon minsann var vaken.
Och strax därpå kom en knappt vaken, kelsjuk A uppvimsande och hann inte doppa rumpan i soffan innan han genomgick en av sina berömda förvandlingar och utan känd orsak började skrika och gorma och berätta för mamman hur dum i huvudet hon är...
Och T hade knappt hunnit dricka upp sin morgonvälling innan hon - helt utan anledning - fick dagens första snyting mitt i nyllet av sin käre bror... Varpå hon replikerade med att få sin typ av utbrott och började dunka sitt huvud i hörnan på tv:n...
Onormalt?! Ja, det är mycket möjligt..
Men för cirkus Landin-Nilsson är det i allra högsta grad normalt och en del av vardagen...! :-)
Och mamman kunde bara trött konstatera att ribban var lagd - innan klockan ens hunnit slå 7, denna lördagsmorgon..!
Fridens!
//Anna
Det är viktigt att tänka positivt om vi vill må bra, eftersom vi blir det vi tänker att vi är!
Denna mamman klev upp klockan 6 för att i lugn och ro (?!) kunna medikamera sig och hinna med en balja kaffe innan prinsen och prinsessan (...) gav hals...
Och det lät inte vänta på sig!
Inom några minuter började T ömsom sött vädjande, ömsom brutalt rytande, deklarera att hon minsann var vaken.
Och strax därpå kom en knappt vaken, kelsjuk A uppvimsande och hann inte doppa rumpan i soffan innan han genomgick en av sina berömda förvandlingar och utan känd orsak började skrika och gorma och berätta för mamman hur dum i huvudet hon är...
Och T hade knappt hunnit dricka upp sin morgonvälling innan hon - helt utan anledning - fick dagens första snyting mitt i nyllet av sin käre bror... Varpå hon replikerade med att få sin typ av utbrott och började dunka sitt huvud i hörnan på tv:n...
Onormalt?! Ja, det är mycket möjligt..
Men för cirkus Landin-Nilsson är det i allra högsta grad normalt och en del av vardagen...! :-)
Och mamman kunde bara trött konstatera att ribban var lagd - innan klockan ens hunnit slå 7, denna lördagsmorgon..!
Fridens!
//Anna
Det är viktigt att tänka positivt om vi vill må bra, eftersom vi blir det vi tänker att vi är!
