Tro..
... och tron har jag - om hoppet, livet och kärleken!
Även om allting svajjar ibland... :-)
Återkommer imorgon, med längre och förhoppningsvis roligare inlägg!
Sov gott!
Kärlek!
//Anna
"... Tro,
jag vill känna tro,
jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro..."
(Marie Fredriksson, "Tro")
Slut på ord..
Orden är tillfälligt slut,
och därför bjuder jag bara på några bilder för tillfället.. :-)
Kärlek!
//Anna
Det högsta är ej att aldrig falla,
utan att resa sig efter varje fall...! :-)
Har Ni förresten hört Finlands bidrag till årets Eurovision-tävling?
En riktigt bra låt i mitt tycke. Och en av textraderma i refrängen fastnade direkt;
".. I don´t wanna lose control, but I´m falling.."
Snart..
Nu närmar sig den där dagen igen
- den som inträffar för oss alla en gång om året.
Födelsedagen... :-)
Om tre dagar har ännu ett år av mitt liv passerat.
Innan olyckan inträffade, hade jag en våldsam ångest över att jag några månader senare skulle fylla 30 år...
Jag ville absolut inte fira det och tyckte nästan att det kändes som om livet var slut...
Ironiskt nog.
För när jag efteråt insåg hur nära döden jag varit och vilket mirakel det var att jag var kvar,
så hade jag plötsligt också all anledning att fira!
Och den känslan och tanken har jag fortfarande kvar, åtta år senare.
Det spelar liksom ingen roll vad jag fyller längre - det viktiga är att jag får fylla år!
Att jag är här och nu
- närvarande och fångar dagen så mycket det går.
Vi vet inte vårt öde, vad det har i beredskap åt oss eller hur många födelsedagar vi får uppleva,
och därför firar jag numera livet varje gång jag fyller år! Och det är inget annat än en sann gåva..! :-)
Åldern är inte viktig längre
- livet däremot, är oerhört värdefullt!
Kärlek!
//Anna
- den som inträffar för oss alla en gång om året.
Födelsedagen... :-)
Om tre dagar har ännu ett år av mitt liv passerat.
Innan olyckan inträffade, hade jag en våldsam ångest över att jag några månader senare skulle fylla 30 år...
Jag ville absolut inte fira det och tyckte nästan att det kändes som om livet var slut...
Ironiskt nog.
För när jag efteråt insåg hur nära döden jag varit och vilket mirakel det var att jag var kvar,
så hade jag plötsligt också all anledning att fira!
Och den känslan och tanken har jag fortfarande kvar, åtta år senare.
Det spelar liksom ingen roll vad jag fyller längre - det viktiga är att jag får fylla år!
Att jag är här och nu
- närvarande och fångar dagen så mycket det går.
Vi vet inte vårt öde, vad det har i beredskap åt oss eller hur många födelsedagar vi får uppleva,
och därför firar jag numera livet varje gång jag fyller år! Och det är inget annat än en sann gåva..! :-)
Åldern är inte viktig längre
- livet däremot, är oerhört värdefullt!
Kärlek!
//Anna
Livet är vackert!
Vissa saker i mitt liv gör för ont att prata och skriva om just nu
och därför fokuserar jag för närvarande så mycket jag bara kan på de bra och positiva sakerna
och tankar så mycket sol, energi och positiva tankar jag bara kan! :-)
Och följande bilder från min underbara fredagskväll, även om det innebär att jag får bjuda på någon bild av mig själv (villket jag inte gärna gör! Hahaha..), skänker mig definitivt glädje, hopp, livslust, kärlek och livskvalitet! :-)
Det är inte mycket som kan slå Helsingborg på fingrarna
- tänk att sitta där vid kajkanten en kväll i april i bara linne och avnjuta värsta medelhavskänslan med uteserveringar,
musik och massor av folk. :-)
Att dessutom få uppleva allt detta, alla härliga intryck, dofter, människor och smaker, i bästa tänkbara sällskap,
gjorde ju inte saken sämre!
Så här är l i v e t när det är som allra bäst och vackrast!
Kärlek!
//Anna
Tack för en underbar kväll fylld av många goda skratt, värme och kärlek Pernilla!
Och tack för presenten... :-)
"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud,
men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår."
Fredag.. :-)
... Ännu en underbar dag med massor av sol och värme!
Önskar alla en härlig fredag!
Det ska jag ha..! :-)
Kärlek!
//Anna
"Vi kan inte göra stora saker
- bara små saker med stor kärlek." (Moder Teresa)
Önskar alla en härlig fredag!
Det ska jag ha..! :-)
Kärlek!
//Anna
"Vi kan inte göra stora saker
- bara små saker med stor kärlek." (Moder Teresa)
Plus o minus...
Det är ju helt visst så, att livet består av ömsom vin och ömsom vatten!
Men en dag som den som varit idag, är det nästan omöjligt att vara på dåligt humör..
Dagens minus:
Att varje morgon tvingas vakna med svåra smärtor,
samt att veta att det kommer att uppstå konflikt med barnen (inte minst A) inom de närmsta typ femton minuterna... (och då pratar vi inte smågräl om ditt och datt, utan regelrätta slagsmål och allmänt ordbajseri!)
Dagens plus:
* att Anthony tjugo minuter efter sitt utbrott på morgonen, hördes ropa inifrån sitt rum; "Glöm aldrig att jag älskar Dig mamma, mest i hela världen!"
* det faktum att mina barn, trots att de kan vara fullständigt gräsliga stundtals!, båda besitter en sådan kärlek, sympati och omtänksamhet!
* vädret!!! Härliga, underbara, efterlängtade vår (...idag snarare sommar!) Att kunna sitta i bikini i den egna trädgården och lyssna till fågelsång och en och annan gräsklippare - DET är livskvalitet!
Allt är så oemotståndligt vackert när det precis är på väg i blom - träd som börjar spricka ut och allt fler blommor väcks till liv.
* All den kärlek jag ger, får, känner och omges av - t a c k !
Ja, en dag som denna är allting vackert, hoppfullt - och kärlek!
Kramar,
Anna
Men en dag som den som varit idag, är det nästan omöjligt att vara på dåligt humör..
Dagens minus:
Att varje morgon tvingas vakna med svåra smärtor,
samt att veta att det kommer att uppstå konflikt med barnen (inte minst A) inom de närmsta typ femton minuterna... (och då pratar vi inte smågräl om ditt och datt, utan regelrätta slagsmål och allmänt ordbajseri!)
Dagens plus:
* att Anthony tjugo minuter efter sitt utbrott på morgonen, hördes ropa inifrån sitt rum; "Glöm aldrig att jag älskar Dig mamma, mest i hela världen!"
* det faktum att mina barn, trots att de kan vara fullständigt gräsliga stundtals!, båda besitter en sådan kärlek, sympati och omtänksamhet!
* vädret!!! Härliga, underbara, efterlängtade vår (...idag snarare sommar!) Att kunna sitta i bikini i den egna trädgården och lyssna till fågelsång och en och annan gräsklippare - DET är livskvalitet!
Allt är så oemotståndligt vackert när det precis är på väg i blom - träd som börjar spricka ut och allt fler blommor väcks till liv.
* All den kärlek jag ger, får, känner och omges av - t a c k !
Ja, en dag som denna är allting vackert, hoppfullt - och kärlek!
Kramar,
Anna
Ännu en underbar morgon...
... Klockan halvsex tvingade mina små "ögonstenar" mig upp ur sängen imorse,
utan att ta någon som helst hänsyn till att varken de eller jag var utsövda.
Och tio minuter senare, innan jag ens hunnit koka klart det livsnödvändiga kaffet och knappt
ens hunnit svälja ner de lika nödvändiga medicinerna, så kunde jag ana hur denna morgon (dag?!)
skulle te sig... :-(
Då hade jag till exempel hunnit höra "du är dum i huvudet", "jag ska bryta tummen av dig", "håll käften" och "jag ska döda mig själv" från sonen, samtidigt som han hunnit slå både mig och lillasyster...
Godmorgon på Er också!
Med önskan om en bra dag och betydligt bättre start på dagen..! :-)
Kramar,
Anna
"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.." (Nalle Puh)
En bra dag..
Ja, idag är en bra dag
- en fantastisk dag!
En sådan där varm och solig dag,
då allt andas kärlek
och jag vill bara älska och älskas,
ge och dela med mig... :-)
Och än en gång tackar jag min skyddsängel för att jag är här..
Kärlek!
//Anna
- en fantastisk dag!
En sådan där varm och solig dag,
då allt andas kärlek
och jag vill bara älska och älskas,
ge och dela med mig... :-)
Och än en gång tackar jag min skyddsängel för att jag är här..
Kärlek!
//Anna
Suck..
Efter att än en gång ha nått botten,
och inte nå någon som helst framgång hos myndigheter
och landsting (trots att man skriker efter hjälp!),
så är mina ord idag väldigt få av den enkla anledningen
att jag inte vill förmedla negativa "vibbar"... :-)
Däremot så vill jag än en gång säga "TACK",
av hela mitt hjärta :-),
till alla Er som ger mig ovillkorlig kärlek, omtanke och stöd
- det är ovärderligt!
Kärlek!
//Anna
"Poesi och visor är inte saker man hittar,
utan det är saker som hittar en,
och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en..." (Nalle Puh)
och inte nå någon som helst framgång hos myndigheter
och landsting (trots att man skriker efter hjälp!),
så är mina ord idag väldigt få av den enkla anledningen
att jag inte vill förmedla negativa "vibbar"... :-)
Däremot så vill jag än en gång säga "TACK",
av hela mitt hjärta :-),
till alla Er som ger mig ovillkorlig kärlek, omtanke och stöd
- det är ovärderligt!
Kärlek!
//Anna
"Poesi och visor är inte saker man hittar,
utan det är saker som hittar en,
och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en..." (Nalle Puh)
. . . . . . . .
Så mycket tankar,
så många frågor,
- så mycket oro
och farhågor..
Så mycket ängslan
och smärta,
det kan rymmas i
ett (moders-) hjärta..
För likväl som kärlek,
ömhet och lycka,
kan det så många andra känslor
uttrycka..
Att älska och öppna sitt hjärta
är detsamma som att vara sårbar,
och känslan kan vara lika härlig,
som förfärlig,
och alldeles underbar...
så många frågor,
- så mycket oro
och farhågor..
Så mycket ängslan
och smärta,
det kan rymmas i
ett (moders-) hjärta..
För likväl som kärlek,
ömhet och lycka,
kan det så många andra känslor
uttrycka..
Att älska och öppna sitt hjärta
är detsamma som att vara sårbar,
och känslan kan vara lika härlig,
som förfärlig,
och alldeles underbar...
Värme och omtanke.. :-)
Efter några dagar av både fysiska och psykiska utmaningar,
och ännu en runda i den känslomässiga berg- och dalbanan,
är jag denna dag lite tagen...
Men oändligt tacksam för all sol, värme och kärlek jag omges av!
Kärlek!
//Anna
"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket..." (Nalle Puh)
Jubileum! :-)
Jag insåg nyss att mitt förra inlägg ("Kärlek"),
faktiskt var nummer 300..! :-)
Och det lär bli trehundra till, om jag känner mig själv rätt..!
Jag brinner för mitt skrivande och tycker verkligen att det är kul.
Däremot så m å s t e jag få hjälp av någon (??!) att fixa till min
blogg, så den ser lite trevligare ut :-)! Skulle gärna vilja byta namn på den
också, men jag vågar inte själv fixa och trixa för mycket (eftersom synen dessutom inte
är min bästa vän, så känner jag att hjälp är på sin plats, tihi!) - vill ju absolut
inte riskera att förlora alla de texter och kommentarer som hittills skrivits!
Tack till alla Er som besöker min blogg och lämnar små hälsningar
och peppande ord då och då - det betyder jättemycket för mig!
Delar med mig av några rader jag klottrade ner häromdagen,
Ni vet en sådan där dag då det mesta gick galet och kändes tungt..;
Tålamodet tryter och frustrationen är
nära vanvettets rand,
när det verkar som att kärlek och hat
går hand i hand...
Samvetet slår till
hårt och brutalt,
när man inser att man förlorat sig själv, totalt...
För när orden och orken tar slut
och tårar och maktlöshet tar över
Då blir behovet av hjälp akut
- stöd, kärlek och en hjälpande hand
man behöver...
Kärlek!
//Anna
"Ta vara på alla chanser i ditt liv,
för går de dig förbi,
dröjer det länge innan de återvänder." (P Coelho)
Kärlek..
Du ger mig styrka när jag är svag,
Du får mig att känna lycka mitt uppe i sorgen..
Du får mig att le även när jag är ledsen,
Du får mig att se ljuset när allt annat är mörkt..
Du ger mig kärlek,
när jag känner mig som mest oönskad, och minst älskad..
Du är kärlek, hopp och liv,
allt i ett..
Tron på Dig
ger mig kraft och mod
och ingenting verkar längre omöjligt...!
K ä r l e k !
// Anna
Award!
Denna fina award fick jag från Mamma Carola
- t a c k, snälla Du! :-) Blir SÅ glad och tacksam, betyder mycket för mig!
"Skicka vidare denna Award till någon man tycker behöver den.
Kopiera bilden och lägg den i ett inlägg.
Skriv vilka 5 du vill ge denna award till och länka dom.
Skriv sedan i deras bloggar att du gett dom en award!"
Det här är ju däremot alltid svårt, eftersom det finns många som förtjänar en Award!
Men denna gången skickar jag vidare till;
CP-mamman
Wojtan
Sessan o Prinsessan
Duracellmamman
Mamma Zoffe
KÄRLEK!
//Anna
"Det enda som kan göra drömmen omöjlig
är rädslan för att misslyckas." (Paulo Coelho)
No regrets.. :-)
Mitt liv är numera tydligt indelat i två delar
- livet före och efter olyckan.
Och det livet jag levde före olyckan är delvis gömt i glömska.
Inte för att jag inte vill minnas eller för att det var dåligt
- mera därför att mitt tankesätt och mina värderingar var så fullständigt olika då
gentemot hur dom är idag.
Olyckan satte verkligen allting i allmänhet och livet i synnerhet i ett helt annat perspektiv.
Att ha sett döden i vitögat, att bli handikappad och sjukpensionär, att - trots allt och alla mediciner - lyckats bli mamma,
att ha ett barn med funktionshinder
- allt detta sammantaget och mer därtill, har onekligen fått mig att vakna upp, omvärdera och inse vad som verkligen är viktigt här i livet.
En sak jag till exempel förut tagit för given, är hälsan.
Numera vet jag hur ovärderlig hälsan är, och inga pengar eller materiella ting i världen kan uppväga ifall man inte är frisk och mår bra (däremot kan det underlätta, men det är ju en helt annan sak).
Och då vågar jag dessutom påstå att det inte spelar någon större roll vilken form av sjukdom, diagnos eller handikapp det rör sig om - för utan hälsan, förståelse, respekt och insikt från omvärlden, blir saker och ting ganska motiga.
En annan sak jag lovat mig själv under mitt liv efter olyckan, är att inte ångra något och att våga testa!
Våga göra det jag vill, tycker om, trivs med och drömt om - vilket osökt för mig in på mitt skrivande.. :-)
Jag har ända sedan barnsben velat skriva och publicera mina texter - men aldrig vågat, helt enkelt varit rädd för att det jag skriver dels blir för personligt och därmed inte tillräckligt "intressant", och framför allt har jag varit rädd för att dela med mig av det jag brinner så för, ifall det inte skulle vara bra nog..
Och jag kan ju ärligt erkänna att jag fortfarande är rädd för att inte duga eller vara bra nog
- men nu våra jag åtminstone försöka!
De flesta av oss har bara ett liv - en chans.
Ta tillvara på det och våga följa Era drömmar! Det gör jag nu.. :-)
No regrets!
Kärlek!
//Anna
"Ju närmare sin dröm man kommer,
desto tydligare bli levnadsödet
ens verkliga anledning att leva." (Paulo Coelho)
Det kan alltid vara värre..! :-)
"När det är som allra mörkast
kan vi få kraft av att skriva ner det vi faktiskt är tacksamma över.
Livet kanske inte är perfekt,
men det kan absolut vara värre." (ur "En härlig bok" av Mia Törnblom)
I min kamp med självkänsla och självförtroende, så har jag de senaste åren tagit till mig oerhört mycket av vad
Mia Törnblom har att säga och förmedla - denna underbara, positiva människa!
Och just det där med tacksamhet har jag anammat och tagit till mig och använder mig faktiskt av det ofta
och inte minst när modet sviker..!
Tack - för att jag lever!
Förvisso har jag mist större delen av synen och lever med svåra smärtor dygnet runt och tar starka mediciner dagligen
- men jag lever! :-)
Tack - för mina älskade barn!
Visst - de prövar både förstånd och tålamod med jämna mellanrum.. Småbarnsträsk och ADHD (dessutom i kombination med en separation..) är ingen dans på rosor.
Men samtidigt är det dom som ger mig ork och kraft att kliva ur sängen de dagar det är som tyngst
- vad vore väl jag utan mina två mirakel?! :-)
Tack - för mina underbara föräldrar!
Trots sjukdomar och elände, så bekymrar Ni Er mer för mig, barnen och huset, än för Er egen hälsa.
Utan Er vore jag definitivt inte här!
Tack - mina älskade systrar!
- för att Ni ALLTID finns där för mig och hjälper mig med allt, no matter what!
Tack - alla underbara vänner!
För att Ni stöttar och tröstar och skrattar och gråter med mig.
Utan Er värme, kärlek, omtanke och support, vore livet väldigt fattigt!
TACK - för livet och kärleken,
för solen och värmen,
för skrattet och glädjen!
... Och TACK - till den Ängel som satt på min axel och beskyddade mig den där dagen det smällde!
För om det inte vore för högre makter hade jag inte varit i denna världen idag. Jag hade inte fått uppleva allt underbart och härligt som livet har att erbjuda, och förvisso inte heller de tunga stunderna - men vi lär oss alltid något genom alla erfarenheter, på gott så väl som ont.
Jag är så tacksam över att vara här och nu!
Det finns en anledning till att jag fick stanna kvar och mitt liv fick en helt annan mening och innebörd,
efter allt som hände och allt jag upplevde i samband med olyckan.
Jag var helt enkelt inte klar här... :-)
K ä r l e k !
/ / A n n a
..Carpe Diem,
här och nu,
fånga ögonblicket,
imorgon är en annan dag...
Vad Ni än väljer att kalla det - glöm inte att LEVA! :-)
Vi vet inte vad som väntar oss imorgon...
NUET! :-)
kan vi få kraft av att skriva ner det vi faktiskt är tacksamma över.
Livet kanske inte är perfekt,
men det kan absolut vara värre." (ur "En härlig bok" av Mia Törnblom)
I min kamp med självkänsla och självförtroende, så har jag de senaste åren tagit till mig oerhört mycket av vad
Mia Törnblom har att säga och förmedla - denna underbara, positiva människa!
Och just det där med tacksamhet har jag anammat och tagit till mig och använder mig faktiskt av det ofta
och inte minst när modet sviker..!
Tack - för att jag lever!
Förvisso har jag mist större delen av synen och lever med svåra smärtor dygnet runt och tar starka mediciner dagligen
- men jag lever! :-)
Tack - för mina älskade barn!
Visst - de prövar både förstånd och tålamod med jämna mellanrum.. Småbarnsträsk och ADHD (dessutom i kombination med en separation..) är ingen dans på rosor.
Men samtidigt är det dom som ger mig ork och kraft att kliva ur sängen de dagar det är som tyngst
- vad vore väl jag utan mina två mirakel?! :-)
Tack - för mina underbara föräldrar!
Trots sjukdomar och elände, så bekymrar Ni Er mer för mig, barnen och huset, än för Er egen hälsa.
Utan Er vore jag definitivt inte här!
Tack - mina älskade systrar!
- för att Ni ALLTID finns där för mig och hjälper mig med allt, no matter what!
Tack - alla underbara vänner!
För att Ni stöttar och tröstar och skrattar och gråter med mig.
Utan Er värme, kärlek, omtanke och support, vore livet väldigt fattigt!
TACK - för livet och kärleken,
för solen och värmen,
för skrattet och glädjen!
... Och TACK - till den Ängel som satt på min axel och beskyddade mig den där dagen det smällde!
För om det inte vore för högre makter hade jag inte varit i denna världen idag. Jag hade inte fått uppleva allt underbart och härligt som livet har att erbjuda, och förvisso inte heller de tunga stunderna - men vi lär oss alltid något genom alla erfarenheter, på gott så väl som ont.
Jag är så tacksam över att vara här och nu!
Det finns en anledning till att jag fick stanna kvar och mitt liv fick en helt annan mening och innebörd,
efter allt som hände och allt jag upplevde i samband med olyckan.
Jag var helt enkelt inte klar här... :-)
K ä r l e k !
/ / A n n a
..Carpe Diem,
här och nu,
fånga ögonblicket,
imorgon är en annan dag...
Vad Ni än väljer att kalla det - glöm inte att LEVA! :-)
Vi vet inte vad som väntar oss imorgon...
NUET! :-)
Finalist! :-)
T a c k !
... till alla Er som hittills röstat på mig inför Mammablogg Galan!
Tack vare Ert stöd har jag nu lyckats bli en av finalisterna i kategorin
... till alla Er som hittills röstat på mig inför Mammablogg Galan!
Tack vare Ert stöd har jag nu lyckats bli en av finalisterna i kategorin
"Mest gripande mammabloggen",
och från och med idag fram till och med den 20 maj går det att rösta igen. :-)
Alla som känner mig vet hur oerhört mycket mitt skrivande betyder för mig och jag är så glad, hedrad och tacksam över min finalplats! :-) Hoppas kan man ju alltid.. :-)
Och det känns ju som att jag faktiskt uppnått ett av mina mål;
att inte "bara" skriva för att jag älskar och mår bra av det, utan att dessutom skriva på ett sådant sätt att andra människor tycker om det de läser och blir berörda av det. :-)
Jag har fått så många fina kommentarer och beröm av Er här på bloggen och bättre betyg än så kan jag inte få!
Och tro mig - det gör välbehövligt underverk för självkänslan! :-)
Kärlek!
//Anna
"Ge aldrig upp dina drömmar
- följ tecknen..." (Paulo Coelho)
och från och med idag fram till och med den 20 maj går det att rösta igen. :-)
Alla som känner mig vet hur oerhört mycket mitt skrivande betyder för mig och jag är så glad, hedrad och tacksam över min finalplats! :-) Hoppas kan man ju alltid.. :-)
Och det känns ju som att jag faktiskt uppnått ett av mina mål;
att inte "bara" skriva för att jag älskar och mår bra av det, utan att dessutom skriva på ett sådant sätt att andra människor tycker om det de läser och blir berörda av det. :-)
Jag har fått så många fina kommentarer och beröm av Er här på bloggen och bättre betyg än så kan jag inte få!
Och tro mig - det gör välbehövligt underverk för självkänslan! :-)
Kärlek!
//Anna
"Ge aldrig upp dina drömmar
- följ tecknen..." (Paulo Coelho)
Modershjärta..
När man äntligen fått upp näsan ovanför ytan, och hunnit dra några djupa andetag,
så kommer nästa smäll och sänker en igen...
Vissa skulle kalla det lagen om alltings jävlighet
- men jag antar att det är livet!
För livet har ju en benägenhet att stundtals sätta oss på prov
- och vissa gånger är det tuffare tester än andra.
Jag och barnen har nu hunnit bo i vårt nya "slott" i 1,5 månad, och det har varit en känslomässig berg- och dalbana
- en resa som med all säkerhet inte är slut på länge än.
Och framför allt så har min älskade lille prins det stundtals jättejobbigt och tycker att allting är allmänt fel och konstigt - och det är det ju också!
Men hur i hela fridens namn vet man som förälder att man gör rätt och fattar riktiga beslut?!
Själva separationen var väl genomtänkt, något som vi pratat om både länge och väl och dessutom var den ett "måste" för att minska konflikterna för oss alla
- men hur hjälper och underlättar man bäst för barnen??!
Som min mycket kloka syster sade igår, så måste vi vuxna åsidosätta våra egna känslor och fokusera på vad som är bäst för barnen - men hur vet man det?
Allt jag vet just nu, är att Anthony har det jättetufft och verkar vara i stort behov av pappa
- och hur mycket det än smärtar mig och modershjärtat, så måste jag se förbi mina egna känslor, hålla tillbaks tårarna till ett annat tillfälle och stötta Anthony så mycket det går.
Och om det innebär att han, åtminstone (och förhoppningsvis) för en tid, behöver spendera mer tid hos och med sin pappa, så skulle jag aldrig kunna neka honom det.
Men att förneka att det gör vansinnigt ont kan jag ju inte
- däremot ska inte barnen behöva varken se, höra eller förstå det!
Jag älskar mina två mirakel mer än någonting annat och vill bara beskydda dom från allt ont.
Men i detta fallet är det ju vi föräldrar som skapat "det onda" och då är det vår skyldighet att härifrån göra det bästa möjliga för barnen
- och om det krävs, även åsidosätta våra egna känslor och stolthet.
Kramar,
Anna.
.."Det modershjärta har ej sin like,
i trofast kärlek det ser jag nog,
vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss då."
(ur "Modersvingen" med Carola)
så kommer nästa smäll och sänker en igen...
Vissa skulle kalla det lagen om alltings jävlighet
- men jag antar att det är livet!
För livet har ju en benägenhet att stundtals sätta oss på prov
- och vissa gånger är det tuffare tester än andra.
Jag och barnen har nu hunnit bo i vårt nya "slott" i 1,5 månad, och det har varit en känslomässig berg- och dalbana
- en resa som med all säkerhet inte är slut på länge än.
Och framför allt så har min älskade lille prins det stundtals jättejobbigt och tycker att allting är allmänt fel och konstigt - och det är det ju också!
Men hur i hela fridens namn vet man som förälder att man gör rätt och fattar riktiga beslut?!
Själva separationen var väl genomtänkt, något som vi pratat om både länge och väl och dessutom var den ett "måste" för att minska konflikterna för oss alla
- men hur hjälper och underlättar man bäst för barnen??!
Som min mycket kloka syster sade igår, så måste vi vuxna åsidosätta våra egna känslor och fokusera på vad som är bäst för barnen - men hur vet man det?
Allt jag vet just nu, är att Anthony har det jättetufft och verkar vara i stort behov av pappa
- och hur mycket det än smärtar mig och modershjärtat, så måste jag se förbi mina egna känslor, hålla tillbaks tårarna till ett annat tillfälle och stötta Anthony så mycket det går.
Och om det innebär att han, åtminstone (och förhoppningsvis) för en tid, behöver spendera mer tid hos och med sin pappa, så skulle jag aldrig kunna neka honom det.
Men att förneka att det gör vansinnigt ont kan jag ju inte
- däremot ska inte barnen behöva varken se, höra eller förstå det!
Jag älskar mina två mirakel mer än någonting annat och vill bara beskydda dom från allt ont.
Men i detta fallet är det ju vi föräldrar som skapat "det onda" och då är det vår skyldighet att härifrån göra det bästa möjliga för barnen
- och om det krävs, även åsidosätta våra egna känslor och stolthet.
Kramar,
Anna.
.."Det modershjärta har ej sin like,
i trofast kärlek det ser jag nog,
vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss då."
(ur "Modersvingen" med Carola)
Släppa taget..?!
För första gången har barnen varit hos pappa två nätter i rad
- och det känns både tomt, sorgligt och befriande på samma gång.
Jag grät när de små liven klättrat in i bilen och sagt sina "hejdå" och "jag älskar dig mamma",
men log tappert och dolde tårarna bakom mina solglasögon.
Herregud - det är ju inte så att de ska vara ifrån mig i en evighet och det är heller inte så att de befinner sig särskilt långt borta!
Men det är så svårt att släppa taget om dom, ens för en liten stund... Att inte ha kontroll.
Vad gör dom? Hur gör dom? Varför gör dom si eller så..? Och vet deras pappa verkligen alla rutiner och vad som tröstar dom bäst och mest effektivt om de blir ledsna..?
Samtidigt som tankarna snurrar, löjligt eller ej :-), så är jag fullt medveten om att jag inte har någon anledning till oro.
Lika väl som barnen älskar, saknar och ser upp till sin pappa, så vet jag ju att han också älskar dom gränslöst
och jag vet att barnen inte kunde haft en bättre pappa.
Men det kommer naturligtvis att ta tid för oss alla att vänja oss vid allt.
Och för egen del får jag helt enkelt försöka acceptera att jag är tvungen att släppa taget emellanåt,
hur svårt det än är
- man är ju liksom alltid mamma,
i hjärta och sinne,
oavsett var barnen (eller för den delen man själv) befinner sig,
och man tar aldrig ledigt från sin mammaroll.
Kärlek!
// Anna
"Who ran to help me
when I fell,
or kissed the place to make it well?
.. My mother." (Ann Taylor)
- och det känns både tomt, sorgligt och befriande på samma gång.
Jag grät när de små liven klättrat in i bilen och sagt sina "hejdå" och "jag älskar dig mamma",
men log tappert och dolde tårarna bakom mina solglasögon.
Herregud - det är ju inte så att de ska vara ifrån mig i en evighet och det är heller inte så att de befinner sig särskilt långt borta!
Men det är så svårt att släppa taget om dom, ens för en liten stund... Att inte ha kontroll.
Vad gör dom? Hur gör dom? Varför gör dom si eller så..? Och vet deras pappa verkligen alla rutiner och vad som tröstar dom bäst och mest effektivt om de blir ledsna..?
Samtidigt som tankarna snurrar, löjligt eller ej :-), så är jag fullt medveten om att jag inte har någon anledning till oro.
Lika väl som barnen älskar, saknar och ser upp till sin pappa, så vet jag ju att han också älskar dom gränslöst
och jag vet att barnen inte kunde haft en bättre pappa.
Men det kommer naturligtvis att ta tid för oss alla att vänja oss vid allt.
Och för egen del får jag helt enkelt försöka acceptera att jag är tvungen att släppa taget emellanåt,
hur svårt det än är
- man är ju liksom alltid mamma,
i hjärta och sinne,
oavsett var barnen (eller för den delen man själv) befinner sig,
och man tar aldrig ledigt från sin mammaroll.
Kärlek!
// Anna
"Who ran to help me
when I fell,
or kissed the place to make it well?
.. My mother." (Ann Taylor)
Ond cirkel..
Orken minskar,
i takt med att tålamodet tryter,
sömnbristen ökar
och smärtorna tilltar i styrka
- och den onda cirkeln är åter ett faktum.
Och förtvivlat försöker jag ladda så mycket
positiv energi som möjligt med hjälp av solen.. :-)
Kärlek!
//Anna
"Vi kommer alla att uppleva tunga stunder i livet,
och vi kan inte undvika dem.
Men de finns där av en anledning.
Först när vi har tagit oss igenom svårigheterna förstår vi varför." (Paulo Coelho)
i takt med att tålamodet tryter,
sömnbristen ökar
och smärtorna tilltar i styrka
- och den onda cirkeln är åter ett faktum.
Och förtvivlat försöker jag ladda så mycket
positiv energi som möjligt med hjälp av solen.. :-)
Kärlek!
//Anna
"Vi kommer alla att uppleva tunga stunder i livet,
och vi kan inte undvika dem.
Men de finns där av en anledning.
Först när vi har tagit oss igenom svårigheterna förstår vi varför." (Paulo Coelho)
. . . . .
Om man bortser från min fars sjukdom,
alla konflikter med barnen
och de egna smärtorna
- så älskar jag verkligen livet! :-)
Den senaste veckan har bjudit på ännu mera sol och värme
och man kan inte annat än att gå runt och mysa och känna sig smått
förälskad och lätt till sinnet... :-)
Och det är väl så att man ironiskt nog känner sig ännu mera levande,
när livet stundtals sätter en på prov.
Dessutom så kan jag inte vara annat än nöjd när mitt älskade HIF (..och
då pratar vi om Helsingborgs IF och inget annat :-) !) vann den allsvenska
fotbollspremiären, samtidigt som mitt lika kära Rögle säkrade sin plats i
hockeyns elitserie :-)
- och apropå Rögle och hockey, så passar jag även på att gratulera Färjestad
till SM-guldet (tja - Jörgen Jönsson har ju som bekant ett förflutet i RBK!) ! :-)
Visst är det skönt att skratta när man gråtit mycket..?
GLAD PÅSK!
Kärlek!
//Anna
"Utan sorg finns ingen lycka.." (Suzzie Tapper)
alla konflikter med barnen
och de egna smärtorna
- så älskar jag verkligen livet! :-)
Den senaste veckan har bjudit på ännu mera sol och värme
och man kan inte annat än att gå runt och mysa och känna sig smått
förälskad och lätt till sinnet... :-)
Och det är väl så att man ironiskt nog känner sig ännu mera levande,
när livet stundtals sätter en på prov.
Dessutom så kan jag inte vara annat än nöjd när mitt älskade HIF (..och
då pratar vi om Helsingborgs IF och inget annat :-) !) vann den allsvenska
fotbollspremiären, samtidigt som mitt lika kära Rögle säkrade sin plats i
hockeyns elitserie :-)
- och apropå Rögle och hockey, så passar jag även på att gratulera Färjestad
till SM-guldet (tja - Jörgen Jönsson har ju som bekant ett förflutet i RBK!) ! :-)
Visst är det skönt att skratta när man gråtit mycket..?
GLAD PÅSK!
Kärlek!
//Anna
"Utan sorg finns ingen lycka.." (Suzzie Tapper)
Bästa medicinen..
Ingenting gör mig gladare, än alla fina kommentarer här på bloggen! :-)
Att höra att det jag skriver uppskattas - bättre betyg kan jag inte få!
Delar med mig av några fler härliga vårbilder så länge
- det är definitivt en mycket effektiv medicin (det vill säga till exempel barnen, våren, solen,
blommorna - k ä r l e k e n !) mot vemod och tunga tankar. :-)
Och det är väl ofta så,
att det onda måste finnas för att det goda ska bli synligt.
När något är extra tungt och motigt så uppskattar man det man faktiskt har som är bra och positivt desto mer
- och inte minst så värdesätter man de små, enkla men ack så välbehövliga tingen och gesterna!
Carpe Diem!
Kärlek!
//Anna
"Det glada hjärtat lever längst." (W Shakespeare)
Att höra att det jag skriver uppskattas - bättre betyg kan jag inte få!
Delar med mig av några fler härliga vårbilder så länge
- det är definitivt en mycket effektiv medicin (det vill säga till exempel barnen, våren, solen,
blommorna - k ä r l e k e n !) mot vemod och tunga tankar. :-)
Och det är väl ofta så,
att det onda måste finnas för att det goda ska bli synligt.
När något är extra tungt och motigt så uppskattar man det man faktiskt har som är bra och positivt desto mer
- och inte minst så värdesätter man de små, enkla men ack så välbehövliga tingen och gesterna!
Carpe Diem!
Kärlek!
//Anna
"Det glada hjärtat lever längst." (W Shakespeare)
Efter regn kommer solsken..!
Idag är en annan dag... :-)
Tack alla underbara människor, för alla uppmuntrande och medkännande ord
- det värmer ända in i "hjärteroten"!
Och som sagt
- idag är en annan dag!
Och den andas vår, sol, kärlek och hopp.
Gårdagens inlägg och känslor var något som jag var "tvungen" att få ur mig,
men nu vet vi läget angående vår far och får försöka förhålla oss till det.
Apropå tunga tankar och stunder, så måste jag dela med mig av ett citat jag just igår (när
jag som mest behövde det!) hittade hos Caroline
"Om Du går igenom ett helvete - fortsätt gå!" (W Churchill)
Men nu är det åter dags att fånga dagen,
att njuta och glädjas åt ögonblicken.
Ha en underbar dag!
Kärlek!
//Anna
"Ingen vet vad som ska hända härnäst,
och ändå fortsätter vi framåt.
För vi har tillit. För vi har tro." (P Coelho)
Till Far.. När "om" inte längre finns..
Älskade "lille" Far...
Du vet att jag tänker på Dig och skickar all styrka och mod jag kan till Dig.
Det är inte första gången Du slåss mot sjukdom och dåliga odds - och Du har vunnit förr!
Du och jag har hunnit med en del och haft många duster genom åren - säkerligen för att vi är så lika!
För som dotter nummer tre i ordningen, så kan ju jag också förstå att Du "gav upp" och påbörjade en karriär som utlandschaufför! :-) Men faktum är, att jag nog hade mer "pågablod" i mig än vad ni trott - eller önskat! :-)
Och jag vet att Du - liksom jag! - uppskattat alla diskussioner såväl som dispyter angående sport, bilar, motorer och tekniskt tjafs. :-)
Vi har båda alltid haft samma råa men hjärtliga attityd.
Och efter Din amputation och min olycka och synförlust, så har vi på något sätt känt igen oss hos varandra och förstått vad den andre går igenom med mediciner, ångest och känslan av att inte vara till nytta längre
- och både Du och jag hanterar gärna det svåra och allvarliga med en rejäl dos självironi och sarkasm och det har blivit en hel del råa skämt om blindstyren och träben..! :-)
Men - i dagsläget finns det inte särskilt mycket att skoja om alls...
Vi har ibland pratat om hur det känns att leva med vetskapen om att man bär på proppar och bråck (aneurysm)...
Själv får jag stundtals panik när jag tänker på det aneurysm som bildades i bakhuvudet på mig i samband med olyckan
- rädslan för vad det skulle innebära om det gick sönder är mig stundtals övermäktig.
Och ibland känner jag mig som en tidsinställd bomb - man vet att det kommer att smälla, men inte när... Kanske imorgon, kanske nästa år - men förhoppningsvis aldrig!
Och så har vi då Dig, Far - Din kropp har bildat fler proppar än vi kan räkna till och Du har ett flertal bråck av mycket allvarligt slag...
Du vet om det, men försöker tappert förtränga det!
Men både jag och mina systrar vet allvaret bakom Din sjukdom och hotet som hänger över Dig...
Och det är så fruktansvärt jobbigt, ledsamt och frustrerande att stå helt maktlös, utan att kunna göra ett endaste dugg för att hjälpa och rädda Dig!
Inte ens läkarna kan svara på när, var och hur - det enda vi dessvärre vet är att "om" inte längre finns...
Så älskade Far - låt Din enorma viljestyrka (som jag tack och lov ärvt efter Dig - det är enbart till följd av min "tjurskallighet" som jag tog mig igenom, och skapade mig ett nytt liv efter, olyckan!) ta Dig igenom detta också!
Du är stark - mycket starkare än vad både vi och läkarna trott förut, lova att Du kämpar!
Jag älskar Dig Far!
Din yngsta dotter,
Anna
"Du dör inte för att du är sjuk, utan för att du lever" (Lucius Annaeus Seneca)
Du vet att jag tänker på Dig och skickar all styrka och mod jag kan till Dig.
Det är inte första gången Du slåss mot sjukdom och dåliga odds - och Du har vunnit förr!
Du och jag har hunnit med en del och haft många duster genom åren - säkerligen för att vi är så lika!
För som dotter nummer tre i ordningen, så kan ju jag också förstå att Du "gav upp" och påbörjade en karriär som utlandschaufför! :-) Men faktum är, att jag nog hade mer "pågablod" i mig än vad ni trott - eller önskat! :-)
Och jag vet att Du - liksom jag! - uppskattat alla diskussioner såväl som dispyter angående sport, bilar, motorer och tekniskt tjafs. :-)
Vi har båda alltid haft samma råa men hjärtliga attityd.
Och efter Din amputation och min olycka och synförlust, så har vi på något sätt känt igen oss hos varandra och förstått vad den andre går igenom med mediciner, ångest och känslan av att inte vara till nytta längre
- och både Du och jag hanterar gärna det svåra och allvarliga med en rejäl dos självironi och sarkasm och det har blivit en hel del råa skämt om blindstyren och träben..! :-)
Men - i dagsläget finns det inte särskilt mycket att skoja om alls...
Vi har ibland pratat om hur det känns att leva med vetskapen om att man bär på proppar och bråck (aneurysm)...
Själv får jag stundtals panik när jag tänker på det aneurysm som bildades i bakhuvudet på mig i samband med olyckan
- rädslan för vad det skulle innebära om det gick sönder är mig stundtals övermäktig.
Och ibland känner jag mig som en tidsinställd bomb - man vet att det kommer att smälla, men inte när... Kanske imorgon, kanske nästa år - men förhoppningsvis aldrig!
Och så har vi då Dig, Far - Din kropp har bildat fler proppar än vi kan räkna till och Du har ett flertal bråck av mycket allvarligt slag...
Du vet om det, men försöker tappert förtränga det!
Men både jag och mina systrar vet allvaret bakom Din sjukdom och hotet som hänger över Dig...
Och det är så fruktansvärt jobbigt, ledsamt och frustrerande att stå helt maktlös, utan att kunna göra ett endaste dugg för att hjälpa och rädda Dig!
Inte ens läkarna kan svara på när, var och hur - det enda vi dessvärre vet är att "om" inte längre finns...
Så älskade Far - låt Din enorma viljestyrka (som jag tack och lov ärvt efter Dig - det är enbart till följd av min "tjurskallighet" som jag tog mig igenom, och skapade mig ett nytt liv efter, olyckan!) ta Dig igenom detta också!
Du är stark - mycket starkare än vad både vi och läkarna trott förut, lova att Du kämpar!
Jag älskar Dig Far!
Din yngsta dotter,
Anna
"Du dör inte för att du är sjuk, utan för att du lever" (Lucius Annaeus Seneca)
Har man en bra dag..
Drömmar, förhoppningar,
visioner och framtidstro
- i takt med att solens strålar
lyser och värmer,
så andas allting
tro (på livet),
hopp (om en bra framtid)
och kärlek - till allt och alla! :-)
...Och just därför känns det sådana dagar extra tungt,
att ha sjukdom och död lurande runt hörnet...
För samtidigt som det känns något lättare att ta motgångar
och svårigheter när vädrets makter är på ens (och humörets!) sida,
så blir det ju liksom smolk i bägaren,
och man kan inte fullt ut njuta av det vackra och ljusa,
när tankarna samtidigt är på annat och desto mörkare håll...
Det känns liksom inte rättvist!
Varför ska vi inte "få lov" att bara glädjas, älska och älskas,
och vara enkom lyckliga?!
Men - det är väl återigen lagen om alltings jävlighet!?
Eller som mina kära föräldrar skulle säga;
"Har man en bra dag så nog fan regnar det!"
Kärlek!
//Anna
Dessa ord är valda med tanke på min far...(vi har så många likheter Du och jag, Far! Var stark!)
"Jag bär på många ärr,
men jag bär också med mig stunder
som jag aldrig hade fått uppleva
om jag inte hade vågat mig bortom gränserna."
(Paulo Coelho)
visioner och framtidstro
- i takt med att solens strålar
lyser och värmer,
så andas allting
tro (på livet),
hopp (om en bra framtid)
och kärlek - till allt och alla! :-)
...Och just därför känns det sådana dagar extra tungt,
att ha sjukdom och död lurande runt hörnet...
För samtidigt som det känns något lättare att ta motgångar
och svårigheter när vädrets makter är på ens (och humörets!) sida,
så blir det ju liksom smolk i bägaren,
och man kan inte fullt ut njuta av det vackra och ljusa,
när tankarna samtidigt är på annat och desto mörkare håll...
Det känns liksom inte rättvist!
Varför ska vi inte "få lov" att bara glädjas, älska och älskas,
och vara enkom lyckliga?!
Men - det är väl återigen lagen om alltings jävlighet!?
Eller som mina kära föräldrar skulle säga;
"Har man en bra dag så nog fan regnar det!"
Kärlek!
//Anna
Dessa ord är valda med tanke på min far...(vi har så många likheter Du och jag, Far! Var stark!)
"Jag bär på många ärr,
men jag bär också med mig stunder
som jag aldrig hade fått uppleva
om jag inte hade vågat mig bortom gränserna."
(Paulo Coelho)
Livet är härligt :-)
Dagar som denna är livet onekligen fantastiskt
och dagen en gåva.
Sömnbristen är bortglömd,
all oro dämpas
och smärtorna är inte lika kännbara.
Och jag är djupt tacksam
över att vara i livet,
över att få uppleva,
känna,
att älska - och leva! :-)
Kärlek o solsken till Er alla!
//Anna
Carpe Diem!
och dagen en gåva.
Sömnbristen är bortglömd,
all oro dämpas
och smärtorna är inte lika kännbara.
Och jag är djupt tacksam
över att vara i livet,
över att få uppleva,
känna,
att älska - och leva! :-)
Kärlek o solsken till Er alla!
//Anna
Carpe Diem!
Underbara vår! :-)
All kärlek..!
... Och glöm inte att fånga dagen och njuta av ögonblicket!
//Anna
"Liksom Gud var dag ger oss solen
ger Han oss också ett ögonblick
då det är möjligt att ändra allt som gör oss olyckliga.
Var dag försöker vi låtsas
att vi inte märker detta ögonblick
som om det inte existerade,
som om dagen i dag är densamma som dagen igår,
och kommer att vara densamma imorgon.
Men den som verkligen lägger märke till dagen idag
kommer att upptäcka det magiska ögonblicket.
Det kan ligga dolt i den stund
vi stoppar nyckeln i låset på morgonen,
i stillheten strax efter middagen,
i de tusen och en ting
som tycks oss likadana.
Detta ögonblick finns
- ett ögonblick då stjärnornas samlade kraft
strömmar ned till oss och lär oss utföra mirakel!"
(Paulo Coelho)
Härligt..
.. med så många positiva ord och hälsningar - det värmer!
Och vad roligt att höra att det finns fler som är intresserade av en "träff"
- klart att vi ska försöka arrangera det så att det passar så många som möjligt!
Återigen har det tyvärr blivit ett "glapp" mellan mina inlägg här... All thanks to Telia...
Som det ser ut i nuläget så rekommenderar jag INTE deras paket med telefon/bredband/tv...
Å andra sidan så var det enbart "Me, myself and I" som lyckades koppla in hela skiten igår
- helt utan hjälp..! :-) Haha.. Vad är det man säger - "bra dräng (det vill säga kvinna i detta fallet!)
reder sig själv..."
I övrigt så lovar jag att jag fortfarande försöker hålla fast vid allt det vackra och de positiva känslorna,
vid vårsol, glädje och förhoppningar!
Men - allt för lite sömn och alldeles för mycket smärtor, gör att jag ändå just nu befinner mig i någon
sorts grötig dimma av smärtstillande mediciner kombinerat med sömnbrist...
Återkommer senare idag - men, until then;
Kämpa på far - Du har övervunnit svåra hinder förr!
Kärlek!
//Anna
"Vi kommer alla att uppleva tunga stunder i livet,
och vi kan inte undvika dem.
Men de finns där av en anledning.
Först när vi har tagit oss igenom svårigheterna förstår vi varför..." (Paulo Coelho)
Och vad roligt att höra att det finns fler som är intresserade av en "träff"
- klart att vi ska försöka arrangera det så att det passar så många som möjligt!
Återigen har det tyvärr blivit ett "glapp" mellan mina inlägg här... All thanks to Telia...
Som det ser ut i nuläget så rekommenderar jag INTE deras paket med telefon/bredband/tv...
Å andra sidan så var det enbart "Me, myself and I" som lyckades koppla in hela skiten igår
- helt utan hjälp..! :-) Haha.. Vad är det man säger - "bra dräng (det vill säga kvinna i detta fallet!)
reder sig själv..."
I övrigt så lovar jag att jag fortfarande försöker hålla fast vid allt det vackra och de positiva känslorna,
vid vårsol, glädje och förhoppningar!
Men - allt för lite sömn och alldeles för mycket smärtor, gör att jag ändå just nu befinner mig i någon
sorts grötig dimma av smärtstillande mediciner kombinerat med sömnbrist...
Återkommer senare idag - men, until then;
Kämpa på far - Du har övervunnit svåra hinder förr!
Kärlek!
//Anna
"Vi kommer alla att uppleva tunga stunder i livet,
och vi kan inte undvika dem.
Men de finns där av en anledning.
Först när vi har tagit oss igenom svårigheterna förstår vi varför..." (Paulo Coelho)
