GOD morgon.. :-)

Yes!
Vilken härlig start på dagen.
Precis vad man kan önska sig, när man ännu en morgon tvingats upp okristligt tidigt av sina hyperaktiva barn...
Medan den trötta och värkbrutna mamman försöker gnugga gruset ur ögonen, samtidigt som det obligatoriska kaffet intas tillsammans med de lika obligatoriska smärtmedicinerna, går barnen bärsärkagång i hela huset och lämnar total förödelse efter sig...

Och det är då, i ren frustration och utmattning, som mamman förstrött slår på datorn och bläddrar igenom mailen
- och hittar DET! :-)
Hon har lyckats bli nominerad i en tävling i det ämne hon brinner så för - sitt skrivande..! :-)

Ha en underbar dag - Carpe diem!

Kärlek!
//Anna

"Amor vincit omnia" (Kärleken övervinner allt)


Award!




Denna fina award fick jag från Mamma Carola
- t a c k, snälla Du! :-) Blir SÅ glad och tacksam, betyder mycket för mig!

"Skicka vidare denna Award till någon man tycker behöver den.
Kopiera bilden och lägg den i ett inlägg.
Skriv vilka 5 du vill ge denna award till och länka dom.
Skriv sedan i deras bloggar att du gett dom en award!"

Det här är ju däremot alltid svårt, eftersom det finns många som förtjänar en Award!
Men denna gången skickar jag vidare till;

CP-mamman

Wojtan

Sessan o Prinsessan

Duracellmamman

Mamma Zoffe

KÄRLEK!
//Anna

"Det enda som kan göra drömmen omöjlig
är rädslan för att misslyckas." (Paulo Coelho)

Finalist! :-)

T a c k !
... till alla Er som hittills röstat på mig inför Mammablogg Galan!
Tack vare Ert stöd har jag nu lyckats bli en av finalisterna i kategorin
"Mest gripande mammabloggen",
och från och med idag fram till och med den 20 maj går det att rösta igen. :-)

Alla som känner mig vet hur oerhört mycket mitt skrivande betyder för mig och jag är så glad, hedrad och tacksam över min finalplats! :-) Hoppas kan man ju alltid.. :-)

Och det känns ju som att jag faktiskt uppnått ett av mina mål;
att inte "bara" skriva för att jag älskar och mår bra av det, utan att dessutom skriva på ett sådant sätt att andra människor tycker om det de läser och blir berörda av det. :-)
Jag har fått så många fina kommentarer och beröm av Er här på bloggen och bättre betyg än så kan jag inte få!
Och tro mig - det gör välbehövligt underverk för självkänslan! :-)

Kärlek!
//Anna



"Ge aldrig upp dina drömmar
- följ tecknen..." (Paulo Coelho)

Mammablogg Galan!

Min blogg är nominerad, rösta på den!
 


Att skriva om någonting annat just nu, känns på något sätt omöjligt!
Självklart MÅSTE jag ju få lov att delge Er, vilka kategorier jag blivit nominerad till inför Mammablogg Galan 2009!

Och handen på hjärtat - när jag såg vilka bloggar jag nominerats till, så blev jag SÅ rörd, stolt och tacksam
och känner verkligen att det är just där jag skulle vilja vara nominerad om jag själv hade fått önska! :-)
Alla som känner mig eller varit inne och läst på min blogg då och då, vet hur mycket mitt skrivande betyder för mig och alltid har gjort och det är med stolthet jag kan meddela Er att jag nu är nominerad till;

"Sveriges bästa Mammablogg"

"Färgstarkaste Mammabloggaren"

"Mest gripande Mammabloggen"

Bara tänk tanken, OM lilla jag skulle lyckas vinna en av dessa priser..! :-)
Det skulle förstås betyda oerhört mycket för mig och min självkänsla om jag hade lyckats nå ut så bra till alla Er och att Ni tagit till Er såpass mycket och blivit så berörda av det jag skriver, att Ni ansåg att jag är värd att tituleras till något av följande :-). Efter alla år av skrivande och mitt stora intresse och kärlek för det skrivna ordet, så vore det den ultimata belöningen!
Och om någon skulle känna för det, så går det nu att rösta på mig (och alla andra) inne på Mammablogg Galans hemsida..!

Kärlek!
//Anna

"När vi ska ta ett viktigt beslut,
är det bättre att lita på impulser och ingivelser
än på förnuftet,
för det försöker ofta locka bort oss från drömmen
genom att säga att tiden inte är mogen.
Förnuftet fruktar nederlaget,
men intuitionen älskar livet och dess utmaningar" (Paulo Coelho)

Ett ögonblick..

... av blahablaha-känslor kom över mig...

Och det finns ingenting jag avskyr mer än..;

... känslan av att vara svag...

... eller otillräcklig...

... av självförakt...

... och av sårbarhet...!

I hate it!
Jag är van vid att fixa det mesta och det gör jag med stolthet! :-)
Och därför, även om ovanstående känslor bara infinner sig tillfälligt, så blir jag ändå heligt förbannad -
på mig själv och min egen svaghet, som släpper in dom..!

Kärlek!
//Anna

"Kärleken övervinner allt,
låt oss därför överlämna oss till kärleken..." ((Vergilius 70 f Kr - 19 f Kr)

Mammablogg Galan :-)

Det finns SÅ mycket jag vill skriva om och dela med mig av för tillfället och jag har väldigt svårt att bestämma mig för var jag ska börja någonstans.. :-)

Men jag måste ju bara meddela att denna svensken har anmält sig till "Mammablogg Galan 2009"! :-)
Av en händelse fick jag nys om detta evenemang och kände genast att där MÅSTE jag vara med! :-)
Tänk så häftigt att under ett helt dygn bara vara, låta sig skämmas bort och umgås med en massa andra härliga mammor och bloggare, vilket underbart och positivt initiativ! Och en unik möjlighet att få träffa åtminstone några av de man brukar ha kontakt med via bloggarna.

Så den 4-5 juli ska det avnjutas lyx och glamour, bubbelmingel och galamiddag med efterföljande festligheter på Sjöbacken Hotell & Konferens i Göteborg! Och det ska bli SÅ fantastiskt roligt, inspirerande och spännande att träffa de andra 99 festdeltagarna och tillika bloggande mammorna! :-)
Jag menar - "picture this"; etthundra morsor i varierande åldrar och skick, som i vanliga fall ger utlopp för sina tankar och känslor genom det skrivna ordet (hemifrån småbarnsträskets större eller mindre kaos!) får plötsligt inte bara uppleva lyxen av att vara barn- (och för den sakens skull "gubb-") lediga, utan dessutom också njuta av god mat och dryck samtidigt som de träffar likasinnade! :-)

Med andra ord så lär det bli rena hönsgården - ja, tänk Er själva vilket kackel det ska bli på dessa upprymda, för tillfället "frigående" (höns!), etthundra fruntimmer! :-) Hahaha...! Men OJ, vad mycket kul vi ska ha!
Kan ju inte bli annat med ett program som bland annat innefattar utställning, aktiviteter av olika slag, föreläsning om Mammablogging och inte minst 3-rätters galamiddag på kvällen som kröns av en Award-utdelning och därefter dans... :-) Bäddat för succé helt enkelt!

En bonus med galan är dessutom att alla vi som deltar blir nominerade och har möjlighet att vinna priser för våra bloggar - så om Ni vill och känner för det kan Ni ju alltid gå in på hemsidan och kolla nomineringarna(ska bli klara under veckan) och rösta på den eller de Ni tycker är värd (a) ett pris..! :-)

Jag ser verkligen fram emot detta evenemang - häftigt! :-)

Kärlek!
//Anna



Mammablogg Galan 2009


Mammablogg Galan 2009


"Det är möjligheten att förverkliga en dröm
som gör livet spännande" (Paulo Coelho)

Allting snurrar..

... hela skallen är ett förvirrat virrvarr av tusen-och-en tankar, känslor och funderingar... :-)

För nu jäklar är det nära - riktigt nära... :-)
Imorgon - fredag - får jag nycklarna till mitt och barnens slott! :-)
Och även om jag inte är så naiv att jag inbillar mig att allt ska gå smärtfritt, så längtar jag verkligen nu
- och faktum är att jag tror att barnen också koommer att må bättre.

Det ska bli så skönt att komma från den psykiska pressen det innebär att leva under samma tak när förhållandet är över
- en lättnad att slippa den fysiska och emotionella röran, och istället bygga upp en ny, trygg, fräsch och harmonisk tillvaro åt mig och barnen.

Det blir säkert tufft ibland men jag är övertygad om att det kommer att bli bra och ser fram emot vår nya tillvaro och framtid!
Och jag känner förväntan, optimism, framtidstro - och inte minst livsglädje!

Kärlek!
//Anna



"Fånga dagen, och ha så lite förtroende som möjligt för morgondagen..."

En bra dag...

Tänk - det är inte så mycket som behövs, för att förgylla ens dag..

Det kan räcka med ett leende eller några vänliga ord från en fullständig främling.
Och har man en riktig turdag så kanske man träffar  på en gammal vän, när man som minst anar det...
Eller till och med får höra från någon att man är vacker (trots att man själv känner sig allt utom vacker, på både in- och utsida, eftersom självkänslan är så låg...), eller någon annan fin komplimang.. :-)
Det är ganska fantastiskt att några enkla ord eller ett leende kan göra sådant underverk för själ och hjärta!
Och åtminstone för stunden känner man sig lätt i sinnet - och en känsla av att man kanske ändå duger som man är infinner sig...

...Och denna dagen ska förgyllas med buffé och bubbel på båtarna, tillsammans med mina älskade systrar och mor :-)!

Ha en härlig dag - och slösa med leendena! Det kan vända dagen fullständigt för den Du möter!

Kärlek!
//Anna


"Hemligheten med lycka är att vara vän med sig själv..."

. . .

När självkänslan blir så låg att den övergår i självförakt
-  vad gör man då?
Och vem är man då..?!

Blott en skugga av det jag
man trott sig känna
- dessutom en skugga man helst inte vill kännas vid,
då skammen, samvetet, tvivlet och självföraktet
är allt för tungt...

Famlar i mörker, griper efter halmstrån
- snubblar och faller om vartannat,
men på något sätt lyckas man resa sig igen,
likt Fågel Phoenix...

Men det är smärtsamt,
att tycka så illa om sig själv,
den man är och blivit.
Att vara vilsen och inte hitta vägen tillbaka,
till ett lättare sinne och harmoni.

Dock är väl lagen om alltings jävlighet så,
att man måste nudda botten först
innan man kan börja klättra upp igen
- men då kan det å andra sidan bara gå uppåt! :-)

Kärlek!
// Anna

"Att lära känna andra är vishet. Att lära känna sig själv är den högsta vishet"

"Jag är helt unik - som alla andra..." -
värt att lägga på minnet, kanske..!? :-)

En ny utmärkelse! :-)



Tack kära Mia - det värmer så otroligt mycket att höra att det faktiskt finns folk som tycker om och uppskattar att läsa det  jag skriver!!! :-) Eftersom skrivandet betyder så mycket för mig, så värmer det extra mycket att få uppskattning!

Och det finns ju även många som jag känner att jag vill föra denna utmärkelse vidare till...
Och till alla Er som inte nämns just här och nu - varsågoda att ta var sin utmärkelse från mig Ni också! :-) 

De som jag gärna vill slå ett extra slag för här och nu är;

"Beckan"; som kämpat hårt för sin son och just i dagarna fått besked om att sonen har ADHD med autistiska drag.

"SmulAnn"; som även hon delar med sig av hur det är att försöka få ihop hem, jobb, vardag och familjeliv när man har två barn med ADHD och två "friska" barn.

Vimmelmamman; finns det någon som har missat denna underbara, starka kvinna?! I så fall har Ni missat något! :-) Hon skriver öppenhjärtigt om sin cancersjukdom och hur det är att vara småbarnsmamma samtidigt som man slåss mot en livshotande sjukdom - oerhört gripande!

Cinderella; en ung kvinna i sina bästa år, som till följd av sjukdom nu riskerar att mista synen helt. Hon beskriver sin rädsla och kamp och för min del finns det så oerhört mycket jag kan känna igen mig i av det hon berättar - och dessutom kan jag förhoppningsvis ge henne lite råd åtminstone och hon kan höra på mina stories att man klarar av det mesta!

MammaZoffe; ännu en mamma som beskriver frustrationen och turbulensen i en familj där det finns barn med ADHD - dessutom har hon nyligen blivit väldigt sjuk till följd av all stress runt henne.

Daniel; en jättecharmig ung kille, som skriver om allt och inget på ett mycket underhållande vis och alltid är generös med komplimanger!

Vickan; en mycket driftig och i allra högsta grad skrivkunnig kvinna som lever tillsammans med en man med ADHD och nyligen fått sitt fjärde barn - mycket läsvärt!

Pernilla; min allra bästa och käraste vän, som tvingats gå igenom mycket mer under sitt 37-åriga liv än vad de allra flesta gör under en hel livstid, både gripande, underhållande och öppenhjärtigt!

Samtliga bloggar jag räknat upp här, finns det många olika skäl till att jag följer. Utöver att de alla är välskrivna och givande på många sätt, så finner jag mycket stöd i de bloggar som på ett eller annat sätt handlar om ADHD eftersom jag själv lever så nära det. Och "Cinderellas" blogg tycker jag är mycket intressant, eftersom jag som sagt känner igen mig i mycket av hennes rädslor och frågor runt att mista synen och jag är mycket glad och tacksam över att hon hittat just till mig - förhoppningsvis får hon någon form av stöd och hjälp utifrån det jag kan säga och berätta.

Tackar ödmjukast än en gång till Er som läser hos mig!

Kramar,
Anna.

"Man väntar inte på tillfället, man skapar det..."

Vilja, vinst - o vänner!

Ja, att den senaste tiden varit kantad av motgångar, bakslag och stora vändpunkter för mitt liv, kan man väl knappast förneka.
Men som den envisa (läs "tjurskalliga") och viljestarka oxe jag är, så har jag tagit en dag i taget (och i de stunder som varit mörkast, minut för minut..) och helt enkelt bestämt mig för att allting ska bli bra i slutändan.

Missförstå mig inte nu - jag menar inte att vara klämkäck, att jag tar lätt på saker eller att jag gått opåverkad genom allt, snarare tvärtom!
Stundtals har jag snuddat botten och undrat om jag verkligen orkar ta mig upp igen. Men å andra sidan, är det någonting jag verkligen lärde mig genom olyckan så är det att man är starkare och klarar mer - mycket mer! - än man tror!
Och för att vara helt ärlig så upprepar jag ofta detta likt ett mantra för mig själv, för att intala mig att allting faktiskt kommer att bli bra, även om det inte känns så eller jag ens tror på det just då.

Ofta är det dessutom så lite som behövs, för att omvandla en grå och halvdyster dag till något positivt och roligt istället.
Det kan räcka med några vänliga ord eller en komplimang från någon - eller varför inte en vinst på en lott!? :-)
Personligen brukar jag aldrig köpa lotter men fick av någon anledning ett ryck häromdagen och köpte två stycken trisslotter - och vann på båda två! :-) Inga stora summor, men det var inte det viktigaste heller. Däremot har känslan av att vara en vinnare, att klara av både det ena och det andra och att ingenting är omöjligt, dröjt sig kvar och gjort att dagarna känts lite lättare igen!

En annan sak som absolut är som balsam för själen, är vänskap...
För finns det något bättre än sann vänskap?! Den sortens vänner som sluter upp runt en , omfamnar en och liksom bär en framåt, när man har det motigt i livet.
Och jag känner mig så lyckligt lottad! Jag har kanske inte så många riktigt nära vänner, men de jag har är desto mera värda! :-)
Utan att jag behöver säga något så känner de när jag är i som störst behov av kärlek och stöd och överraskar mig med ett gulligt brev, en blomma eller ett oväntat besök - TACK för att Ni finns!

Nu känns det som att detta inlägg nästan blev lite flummigt :-), men jag hoppas och tror att Ni har förstått mitt budskap!
Ha en bra dag!

Kärlek!
//Anna




...Och kom ihåg; det som inte dödar Dig, gör Dig starkare!

Tänkvärt..

Fick dessa rader på mailen och kände att det var något jag gärna vill dela med mig av till alla
- för visst ligger det en hel del i allting..?! :-)

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.
Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.
Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... ' .


Vi är SÅÅÅ vackra!
Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är;
3 år: tittar på sig själv och ser en drottning
8 år: tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa
15 år: tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej ("Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!)
20 år: tittar på sig själv och ser "Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår" - men bestämmer sig för att gå ändå
30 år: tittar på sig själv och ser "Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår" - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå
40 år: tittar på sig själv och ser "Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår"  - men säger "jag är åtminstone ren" och går ändå
50 år: tittar på sig själv och ser "jag är" och går vart hon vill
60 år: tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och återvinner världen.
70 år: tittar på sig själv och ser visdom, skratt och förmåga - går ut och njuter av livet.
80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.

...Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten lite tidigare?! :-)

Ha en underbar dag!

Kram,
Anna

Självständig...

Wow!
Självständigheten är i det närmaste återvunnen - åtminstone så nära det går att komma, utan att jag på något mirakulöst sätt skulle fått synen tillbaka!

Det sista året har jag med jämna mellanrum åkt tåg till staden i mitt hjärta (d v s Helsingborg!), och njuter verkligen av den frihetskänsla det skänker! Enda nackdelen med det är att jag inte har möjlighet att göra några större matinköp där, varför jag istället minst en gång i veckan istället får sätta mitt hopp till föräldrar och syskon för att kunna fixa matinköpen i närmst liggande stad (som det alltså hittills inte funnits varken tåg- eller bussförbindelse till).

Men nu har det otroliga hänt och vår lilla byhåla har förärats med en busslinje som går till denna lilla stad - dessutom går den en gång i timmen! :-)
Så idag har jag provåkt denna rutt och sprungit gatlopp i staden för att hinna med bussen hem i tid för att hämta min lilla höna på dagis. :-)
Och jag är mycket glad och tacksam för de möjligheter jag nu får tack vare den nya linjen!
För nu kan jag dels välja vilken stad jag vill åka till - på egen hand! - beroende på vad jag har för ärenden, och fortsättningsvis så måste jag inte hänga upp mig på familjen för att åka och handla.

Faktum är, att med det utbudet jag nu har att välja på, så kan jag klara av att fixa i stort sett vad som helst - SJÄLV! :-)
Det är åtta år sedan jag upplevde den känslan senast...
Och bäst av allt - jag kommer dessutom att kunna åka iväg med barnen för att till exempel bada eller åka skridskor, utan att behöva släpa med två tunga och otympliga bilstolar till färdtjänst!

YES! Jag lever - och livet känns ganska härligt! :-)

Kramar,
Anna.

"Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet,
för den ger Dig styrka och klokskap!"

Tack.. :-)



T A C K !

... Till Er som uppskattar det jag skriver och dessutom tycker att mitt skrivande är riktigt hyfsat!

Det värmer och betyder jättemycket för mig, inte minst eftersom själva skrivandet är så viktigt för mig.
Jag hoppas verkligen att Ni fortsätter titta in till mig och att ännu fler ska hitta hit till "min lilla hörna"!

K Ä R L E K !
//Anna


Stolt o glad :-)

[award_23698749.jpg]

Den här bloggen byggs och fylls av NÄRHET - närhet i rum, tid och förhållande!
Dessa bloggare är osedvanligt charmerande och söta, och syftet är att finna och att vara vänner. De är inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Vårt hopp är att när banden genom dessa utmärkelser är knutna, kommer ännu mer vänskap att ha fortplantat sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!

TUSEN TACK för utmärkelsen "m i @"! Det värmde! Och om Du visste hur väl jag behövde något sådant just idag...! :-)

Kramar,
Anna.

Här är jag...

Någon frågade vem jag är - och var jag är..?!
Och jag började fundera... För vem är jag? Vad har jag blivit?!
Herregud, bland allt blöjbytande och kräktorkande, tvättande och matlagande, BUP-besök och NPF-diagnoser, barnläkare och egna läkarbesök - så har jag nästan tappat bort mig själv...

Men jag är här - om än jag är trött.... Så evinnerligt trött.... Både fysiskt och psykiskt utmattad över allt för mycket sjukdomar och alldeles för lite sömn...
Och faktum är, att jag just nu längtar efter att göra något enbart för egen del - helt på egen hand.
Ja, utan både barn och gubbe faktiskt!
Tänk att få åka iväg på en spa-helg någonstans, alldeles ensam...
Bara me, myself and I - och måhända en balja rödtjut och min dator.... Lite gó musik i bakgrunden och bara - VARA! :-)

I all längtan bor en framtid...

Kramar,
Anna

"Älska Dig själv - såväl Dina styrkor som Dina svagheter! Allt är Du..."


Aha-upplevelse! :-)

Mia Törnblom är en av mina absolut största favoriter och har (och är) varit en enorm inspirationskälla för mig de senaste åren, med sin otroliga personlighet och positiva energi.
Min självkänsla har väl inte förbättrats avsevärt mycket, men jag har fått många tankeställare och aha-upplevelser genom hennes ord och använder mig dagligen av de övningar hon så varmt rekommenderar.

Men nu har jag fått ännu en klok och entusiastisk kvinna att se upp till - Jana Söderberg! :-)
Igårkväll var jag på hennes föreläsning "Våga vara", som handlade om hur man hjälper barn (och sig själv) med dålig självkänsla. Och även denna kvinna visade sig vara en mycket duktig och entusiasmerande föreläsare och det blev en hel del tankeställare för alla närvarande!

Och trots att det är saker man egentligen vet, så blev man både pinsamt och plågsamt påmind när hon gav enkla och konkreta exempel på hur vi vuxna många gånger beter oss - och hur det i sin tur påverka andra, men i synnerhet våra barn.
Bland annat betonade hon vikten av att uttrycka våra behov - för vad har vi egentligen att förlora på att be om hjälp? :-)
Och lika väl som att vi själva ska känna och tro på att det vi gör (och är!) är värdefullt, så måste vi ge våra barn känslan av att vara viktiga, värdefulla och behövda.

Ja, jag kan varmt rekommendera både Mia Törnblom:s och Jana Söderberg:s föreläsningar - man går garanterat därifrån med en varm och positiv känsla i hela kroppen och påverkas i allra högsta grad av det dom säger och förmedlar!

Även deras böcker är för mig ett måste! Mia:s "Självkänsla nu" och "Mera självkänsla" har jag läst (hört) flera gånger (hon har även skrivit "Så dumt").
Jana har skrivit "Våga vara - en handbok för att visa barn vägen till bättre självkänsla" (finns tyvärr inte som ljudbok än) och "Sluta jämföra dig med andra - våga vara dig själv" - läs dom! :-)

Självkänsla börjar med självinsikt!

Ha en underbar dag och var rädda om er själva!

Kram,
Anna

Tänk på att utveckla det Du är bra på!

Fundera över vad omgivningen skulle sakna om inte Du var här..!

...Och kom ihåg att DU är värdefull!


:)

Plötsligt slår det mig...
Jag mår så mycket bättre!
Och visst - bihåleinflammationen har börjat släppa,
jag har även försökt ta mig själv i kragen
och det har dessutom varit några riktigt hyfsade - ja, faktiskt riktigt bra! - dagar sett till A (och
även övriga familjemedlemmar) och de dagliga berg- och dalbanorna.
Jag har min ridning att se fram emot varje vecka och förhoppningsvis kommer
snart min "islänning" hem till Sverige (äntligen)
och jag försöker verkligen skapa mig en framtid...
Men - det går inte heller att bortse ifrån det faktum,
att jag sedan en vecka tillbaka också åter äter "lyckopiller".
Jag tycker själv att just det ordet är slitet och klingar falskt,
men oavsett vad man kallar dessa antidepressiva mediciner för,
så kan  de verkligen göra skillnad.
Tack vare dom, så lyckades jag för många år sedan hitta kraften att
ta mig ur ett mycket destruktivt förhållande,
och just idag känner jag mig återigen mycket ödmjuk och tacksam inför den
positiva effekten som medicinen har på mig och mitt liv!
För just nu så mår jag betydligt bättre och känner att jag har styrkan och orken
att klara vardagen bättre och därmed också vara en betydligt bättre sambo och
inte minst mamma! :-)

Ha en underbar dag!
Kramar,
Anna

En del väntar på att de ska se ljuset i tunneln
- varför inte ta ett kliv framåt och tända det där jävla ljuset själv?! :-)








Beröm Dig själv :-)

De gånger man klarat något stort eller svårt, måste man också ge sig själv lite kredit för att ha tagit sig igenom det!
Det är aldrig "bara" ödets, Gud´s eller en ängel´s förtjänst - utan ens egna inre styrka (medvetet eller omedvetet) skulle det förmodligen aldrig ha gått!
Med andra ord - ära den som äras bör. Hedra och beröm Dig själv då och då, det är Du värd! :-)

Det finns hopp! :-)

YES! Äntligen känner jag hopp och tillförsikt inför framtiden igen!
Nu börjar mitt nya liv - med start på måndag...! :-) För då ska jag äntligen återuppta en av mina stora passioner här i livet, nämligen hästar och ridning!

Och inte nog med det - i den positiva anda jag för tillfället befinner mig i, så har jag även bestämt mig för att verkligen ta tag i mitt liv och skapa mig en framtid fylld av sådant som intresserar mig och tillför glädje och tillfredsställelse och skänker mig en känsla av värde och betydelse :-).

härligt det är, för både kropp och själ, att känna hopp och tillförsikt och jag brinner av iver över att få sätta mina planer i verket!

Många glada och hoppfulla kramar,
Anna

Varför spara inför regniga dagar när solen alltid skiner!?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0